lotusblomman82

I måndags var vi hos barnmorskan och hade en extra kontroll. Ska ju inte dit förräns i vecka 25 som omföderska egentligen men pga min sjukdom så tog vi en extra koll.
Satt och pratade o pratade och äntligen säger hon att jag kan lägga mig på britsen så att vi kan lyssna. Tovas ögon blev såå stora när hon hörde ljudet. Helt knäpptyst satt hon där och tittade på mig.

Allt var bra och magen växte bra. Som om jag inte märkt det :-D

Sen så hade vi en liten diskussion om förlossningen. Min oro har fördubblats. Så pga det som hände sist så får jag en remiss till en läkare som kan avgöra allt. Vaginal förlossning eller planerat snitt.

Känner bara som så att tänk om det är en jättebebis som ska ut och jag spricker mkt igen. Hur ska jag orka med den nya och dessutom Tova som vill busa och stå i. Vill ju finnas där för båda mina barn. Inte sitta på en stol som en annan "kossa" .
Men vi får se vad läkaren säger. Kan dem garantera att jag inte behöver gå så länge så att barnet blir "stort" så vill jag mer än gärna föda på rätt sätt. Det är ju varje kvinnas dröm. Man känner att man lever och gör nått bra.