Thats it!
I förmiddags ringde min chef. Hon sa att hon haft en olustkänsla sen vi gjorde schemat för min arbetsträning. Sen har hon vart borta rätt mkt så hon har inte kunnat kolla upp det. Men igår ringde hon försäkringskassan och frågade lite om min träning och så.
Vadå? Arbetstränar hon? Jag har ju inte ens träffat henne- säger min handläggare där.
Fick reda på att när man ska träna så ska man först ha ett möte med FSK, läkare o chef. där man kommer fram till hur länge (högst 3 mån) man ska träna, hur många dar i veckan o hur många timmar.
Men hur ska jag veta det? Jag litade ju blint på min dåvarande läkare. Ska man inte kunna göra det lr? Han sa ju att allt var i sin ordning.
Storböla när jag pratade med chefen i telefonen. Är så jäkla trött på att hamna i kläm hela tiden. Vart är hjälpen? Har väl haft 5-8 olika läkare under 2 år.
Men i alla fall så har ju inte "träningen" funkat som det ska. Har typ bara varit där hälften av gångerna och skulle gått på ett schema om 2 veckor. Men i december är det ju så mkt julklappsköp och väldigt stressigt. Så dte är bättre att vänta till det är bättre och att JAG känner mig bättre. Har ju en downperiod nu, pga allt som hänt kan man säga. Får försöka se det positivt.
En sjuk grej iaf är att först fick vi reda på att både Johan och jag ska börja jobba precis samma vecka. Och nu får vi reda dagen efter varann att ingen av oss kan gå tillbaka. Sick man!
Idag kl 15 så var jag hos Specialistläkarna. Fick träffa min nya psyk-läkare. Verkar helt okej. Tyvärr kan det dröja innan jag kan få komma till en terapeut, det är kö. Sen skulle han prata med min gamla läkare och höra varför det blev som det blev. Och jag får en heltids sjukskrivning tillsvidare. Är väl bäst att få prata med en terapeut först innan vi går vidare till träningen antar jag. Det bästa för mig nu är att fokusera på att må bra och umgås med min familj och äta bra för den lilles skull. (som om jag inte vet det, kämpar ju fetstort med att gå upp i vikt)
Jajja, det var lite om det i alla fall. Saknar jobbet men man ska ju inte tvinga sig till att göra nåt som man mår riktigt dåligt av!
Tänk på det! Det är bara du som känner din kropp och kan säga ifrån!
Vadå? Arbetstränar hon? Jag har ju inte ens träffat henne- säger min handläggare där.
Fick reda på att när man ska träna så ska man först ha ett möte med FSK, läkare o chef. där man kommer fram till hur länge (högst 3 mån) man ska träna, hur många dar i veckan o hur många timmar.
Men hur ska jag veta det? Jag litade ju blint på min dåvarande läkare. Ska man inte kunna göra det lr? Han sa ju att allt var i sin ordning.
Storböla när jag pratade med chefen i telefonen. Är så jäkla trött på att hamna i kläm hela tiden. Vart är hjälpen? Har väl haft 5-8 olika läkare under 2 år.
Men i alla fall så har ju inte "träningen" funkat som det ska. Har typ bara varit där hälften av gångerna och skulle gått på ett schema om 2 veckor. Men i december är det ju så mkt julklappsköp och väldigt stressigt. Så dte är bättre att vänta till det är bättre och att JAG känner mig bättre. Har ju en downperiod nu, pga allt som hänt kan man säga. Får försöka se det positivt.
En sjuk grej iaf är att först fick vi reda på att både Johan och jag ska börja jobba precis samma vecka. Och nu får vi reda dagen efter varann att ingen av oss kan gå tillbaka. Sick man!
Idag kl 15 så var jag hos Specialistläkarna. Fick träffa min nya psyk-läkare. Verkar helt okej. Tyvärr kan det dröja innan jag kan få komma till en terapeut, det är kö. Sen skulle han prata med min gamla läkare och höra varför det blev som det blev. Och jag får en heltids sjukskrivning tillsvidare. Är väl bäst att få prata med en terapeut först innan vi går vidare till träningen antar jag. Det bästa för mig nu är att fokusera på att må bra och umgås med min familj och äta bra för den lilles skull. (som om jag inte vet det, kämpar ju fetstort med att gå upp i vikt)
Jajja, det var lite om det i alla fall. Saknar jobbet men man ska ju inte tvinga sig till att göra nåt som man mår riktigt dåligt av!
Tänk på det! Det är bara du som känner din kropp och kan säga ifrån!
Kommentarer
Trackback