lotusblomman82

Söndag.
Vaknade kl 0630, gäsp! Snälla barn, somna om var vad vi båda tänkte. Men dem ville absolut inte somna om, varken efter välling eller amning. Så kl 7 var det bara för Johan och mig att gå upp. Försökte vara tysta eftersom dem andra sov. Men Tova lever ju alltid livat så eftersom det var bra väder så bestämde vi oss för att ta vår första sightseing på Öland. Kl var närmare 8 när vi kom i väg. Vi traskade bort mot norra udden. Tänkte att vi lika gärna kan ta oss en titt på fyren.

Solen gassade, redan! Och det var helt vindstilla, blåste inte ens nåt när vi gick längs havet.
Det började se väldigt lockande ut. Svalt och skönt. Gick förbi ett café och ett rökeri. Dem hade inte vaknat till liv än. Bara några turister längs vägen mötte vi. Annars var vi i stort sett helt ensamma förutom ett par får bakom ett staket som stod och glodde lite fånigt.

Äntligen ser vi fyren resa sig bakom ett par träd. En ännu mer tydlig doft av havet kommer fram tillsammans med en doft av koblaja. Kossorna gick fritt utan staket, det var bara en färist som stoppade dem från att ge sig ut i trafiken. När vi kommer fram till den lille bron som går till lilla ön med fyren möter vi en annan morgonpigg familj. Vi sneglar på varan och ler ett tyst hej.
Första gången jag fick se en fyr. Otroligt stor och lång faktiskt. Ända upp till himlen kändes det som. Vi fortsätter förbi och nu är vi verkligen ända längst ut i norr vi kan komma på Öland. Stora och vackra vita stenar ligger längs strandkanten. Vi parkerar vagnarna och går ner till vattnet, till Tovas stora förtjusning. Så hon och jag satt på varsin sten och doppade fötterna i vattnet och kastade lite sten medans Johan gick och fotograferade lite. Lilleman sov som en stock. Lyckos!

Efter en halvtimma började vi gå tillbaka. Kändes som om det var mycket längre tillbaks till stugan än när vi gick till fyren. På vägen möter vi desto fler människor som vaknat. Det lilla cafét hade öppnat och vid det lilla rökeriet sitter en äldre man och passar fisken. Han höjer handen och säger hej. Vi vinkar tillbaks.

När vi kommer fram till stugan har dem andra vaknat och håller på och packar för en dag på stranden. Vi ska också dit men ber dem åka och ta plats eftersom det tar lite tid att komma i väg med småbarn.
Tror det tog nästan en timma att komma i väg. Packa, kläs på, äta, amma m.m.
Men äntligen var vi på väg till BödaSand.

Kändes nästan som att komma utomlands när vi gick genom campingen, affrerna och lekplatserna. Sen såg vi hur sanddynorna tog form, Gud vilken känsla i magen att äntligen va här. Tova var i extas. ännu mer vatten och mycket sand att leka i.

Vi fick en liten stund uppe på strande i alla fall innan hon ville i vattnet. Ställde oss med fötterna i vattnet och tittade på varann. Kändes som om fötterna skulle domna bort. Skulle verkligen Tova vilja bada nu.
Dum fråga kanske. Hon badade. Hon var den första som blev blöt :)
Men efter man doppat sig så var det jätteskönt. Jag ville knappt gå upp men Tova började frysa så vi gick upp och fikade lite.

Vi badade i 2 omgångar till. Tova tyckte att maneterna var lite läskiga i början, sa usch varje gång jag visade henne en,  sen försökte hon själv fånga dem.

Vi gick före dem andra mot bilen men fastnade i lekparken. En massa saker Tova fick prova på. Hon stormtrivdes verkligen.

När vi kom hem blev det middag och sen satt vi ute fram till läggdags. Tova slocknade rätt snabbt efter en sån här dag. Kanonväder hela dagen. Johan brände sig naturligtvis som vanligt. Med mig var det inte så farligt och barnen klarade sig dem med.