I´m fine.
Så var det ju det här med min hälsa.....
Har inte mått så här bra på jättelänge. Sen innan jag blev sjuk faktiskt. Så jag är på rätt köl kan man säga.
Mycket beror på lilleman och amningen har fungerat så bra.
När han vaknar på nätterna och vill ha bröstet och han sliter o drar som en besatt så kan jag inte bli irriterad fasst man självklart är trött som en zombie. För när han väl lugnar ner sig och äter och man hör hur han sväljer och njuter så sprids en enorm värme i hela min kropp. Jag känner hur mycket kärlek jag har för min lilla kille.
Jag har fått revanch för det jag missade med Tova. Jag tar igen spädbarnstiden med killen.
Självklart tar jag igen tiden med Tova oxå, men spädbarnstiden är ju så speciell. Dem är så hjälplösa och vill ha så mycket närhet och ömhet. Det är så härligt mysigt.
Sen när han ler med hela ansiktet och skrattar och jollrar,,, Oh man kan inte förstå hur mycket man älskar sitt barn...
Skulle kunna prata i all evighet om hur mycket jag älskar Tova o Theodore. Men det tror jag att dem flesta förstår.
Ville bara säga att allt är bra med mig.
Har inte mått så här bra på jättelänge. Sen innan jag blev sjuk faktiskt. Så jag är på rätt köl kan man säga.
Mycket beror på lilleman och amningen har fungerat så bra.
När han vaknar på nätterna och vill ha bröstet och han sliter o drar som en besatt så kan jag inte bli irriterad fasst man självklart är trött som en zombie. För när han väl lugnar ner sig och äter och man hör hur han sväljer och njuter så sprids en enorm värme i hela min kropp. Jag känner hur mycket kärlek jag har för min lilla kille.
Jag har fått revanch för det jag missade med Tova. Jag tar igen spädbarnstiden med killen.
Självklart tar jag igen tiden med Tova oxå, men spädbarnstiden är ju så speciell. Dem är så hjälplösa och vill ha så mycket närhet och ömhet. Det är så härligt mysigt.
Sen när han ler med hela ansiktet och skrattar och jollrar,,, Oh man kan inte förstå hur mycket man älskar sitt barn...
Skulle kunna prata i all evighet om hur mycket jag älskar Tova o Theodore. Men det tror jag att dem flesta förstår.
Ville bara säga att allt är bra med mig.
Planering
Har lite planer för sommaren, hoppas dem blir av.
Kolmården med mamma-hon bjuder oss.
Ullared med mamma.
Kolmården med pappa o marie-får se om vi har råd
Öland med Johans pappa o familj -dem bjuder oss.
Skönt att ha lite att se fram emot. Sen blir det ju lite dagstripper till bergs slussar, ödeshög, mjölby, varamon och Jessy o Hampus, grilla lite med dem och umgås :-D
Sen bara måste jag åka och se top fuel i mantorp i augusti. Så jäkla mäktigt. Måste bara se till att lillen tar flaska innan dess (tänker inte sluta amma men pumpa ur)
Jaha, det var väl det....
Kolmården med mamma-hon bjuder oss.
Ullared med mamma.
Kolmården med pappa o marie-får se om vi har råd
Öland med Johans pappa o familj -dem bjuder oss.
Skönt att ha lite att se fram emot. Sen blir det ju lite dagstripper till bergs slussar, ödeshög, mjölby, varamon och Jessy o Hampus, grilla lite med dem och umgås :-D
Sen bara måste jag åka och se top fuel i mantorp i augusti. Så jäkla mäktigt. Måste bara se till att lillen tar flaska innan dess (tänker inte sluta amma men pumpa ur)
Jaha, det var väl det....
Aldrig mer en klubba.
Oh vad hemskt!
I fredags var vi och handlade och jag köpte en klubba till Tova. Hon har ätit det förr men jag kollar alltid så att den sitter fast ordentligt. Hon njuter i fulla drag iaf.
Vi kommer hem, Johan packar upp och jag sätter mig och ammar lilleman. Håller koll på Tova hela tiden då hon är i hallen. Kikar ner på lilleman samtidigt som Johan kommer in i rummet. Då hör jag Tova börja hosta, förstår att hon satt i halsen men tar det lugnt först eftersom det oftast inte brukar va nån fara utan att hon får upp det själv.
Men hon fortsätter att hosta och frusta. Johan tar henne och bankar i ryggen. Det hjälper inte. Han börjar med att trycka i mellangärdet. Händer inget. Jag skriker varför han inte får bort den. Det går ju inte säger han- Jag nästan slänger ifån mig lilleman i liften och springer fram och sätter mig på knä och gråter. Då börjar hon andas lite bättre. Hon vänder sig om och slänger sig i min famn. Vi båda gråter, då sätter hon i halsen igen. Biten hade väl bara flyttat sig lite. Jag börjar slå henne i ryggen. Det hjälper. Hon andas, hostar och börjar kräkas. Sen gråter hon i min famn igen.
Vilken mardröm! Trodde verkligen att det var nära slutet där alltså.... Var inte långt ifrån att jag ringde efter en ambulans. Biten som fastnade var inte stor. Men ändå tillräckligt.
Aldrig mer en klubba!! Så nu så fort hon äter nåt och hostar till får jag hjärtat i halsgropen. Är en nervös mamma nu för tiden.
I fredags var vi och handlade och jag köpte en klubba till Tova. Hon har ätit det förr men jag kollar alltid så att den sitter fast ordentligt. Hon njuter i fulla drag iaf.
Vi kommer hem, Johan packar upp och jag sätter mig och ammar lilleman. Håller koll på Tova hela tiden då hon är i hallen. Kikar ner på lilleman samtidigt som Johan kommer in i rummet. Då hör jag Tova börja hosta, förstår att hon satt i halsen men tar det lugnt först eftersom det oftast inte brukar va nån fara utan att hon får upp det själv.
Men hon fortsätter att hosta och frusta. Johan tar henne och bankar i ryggen. Det hjälper inte. Han börjar med att trycka i mellangärdet. Händer inget. Jag skriker varför han inte får bort den. Det går ju inte säger han- Jag nästan slänger ifån mig lilleman i liften och springer fram och sätter mig på knä och gråter. Då börjar hon andas lite bättre. Hon vänder sig om och slänger sig i min famn. Vi båda gråter, då sätter hon i halsen igen. Biten hade väl bara flyttat sig lite. Jag börjar slå henne i ryggen. Det hjälper. Hon andas, hostar och börjar kräkas. Sen gråter hon i min famn igen.
Vilken mardröm! Trodde verkligen att det var nära slutet där alltså.... Var inte långt ifrån att jag ringde efter en ambulans. Biten som fastnade var inte stor. Men ändå tillräckligt.
Aldrig mer en klubba!! Så nu så fort hon äter nåt och hostar till får jag hjärtat i halsgropen. Är en nervös mamma nu för tiden.
Våra söta barn.
Stolta storasyster med brorsan.
Theodores lilla berättelse.
Ja, nu ska jag försöka mig på berättelsen om Theodores lilla resa :)
Måndag 9/4.
Hm, får Johan till att mysa en sista gång på väldigt länge. Innerst inne hoppas jag ju på att det ska få igång allt. I morgon(tisdag) är ju bebisen beräknad. Känner av en massa sammandragningar vid 16 snåret. Men inte så ont. Kan ju vara falskt igen.
Tiden går och vi fixar lite käk, busar med Tova och sätter oss i soffan och äter och kikar på filmen The bridge to Terabithia.
Kl 1930 så börjar det göra lite ont, drar sig ut i ljumskarna o svank. Kanske på G?
Vi badar Tova och hon busar och skvätter vatten på mig. Vi skrattar och har roligt men nu känner jag att jag måste klocka, mest för skojs skull. Kan ju fortfarande va falskt faktiskt. Hur kändes det förra gången?
3 min mellan, håller sig ca 50 sekunder. Så jag bestämmer mig för att lägga mig i ett varmt bad. Är det falskt så går det över.
Ligger och vilar i badet, andas lugnt. Går upp, det går ju inte över, men lite längre mellan o inte lika ihållande.
Kl 21 börjar csi. Måste ju se det så jag värmer en vetedyna och lägger på magen, men jag kan inte koncentrera mig på csi. Nu gör det ont. Nu börjar jag känna igen detta. Nu är det värkar!
Sätter mig och klockar ett tag för att se att dem är regelbundna, och det är dem. Dem kommer med 2-3 min mellanrum, håller i sig 1-1½ min.
Bäst att ringa mamma och förbereda henne. Hinner bara säga hej och hon frågar om det är dags. Japp säger jag. Ska bara ringa förlossningen och se vad dem har att säga.
ca 22, ringer förlossningen där dem säger att jag är välkommen när jag vill. Ringer till mamma och hon och syrran kommer över för att ta hand om Tova.
Packar det sista, kollar extra noga så mina papper o patientkort är med. Mamma frågar hur jag kan vara så lugn. Äsch, inget att jäkta upp sig för nu. Jag kanske får åka hem om jag inte öppnat mig.
Kl 2308 Är vi inskrivna. Dem sätter en ctg i ca 20 min och värkarna är starka och regelbundna.
Värkarna gör bara ondare och ondare. Vill ha mer lustgas men får vänta tills bm kommer tillbaka.
2335 går vattnet, usch vad värkarna tar fart. Det gör jätteont nu. Barnmorskan frågar om jag vill ha en vetekudde då smärtan mest sitter i magen. Jag tackar och tar emot. Börjar nästan fundera på epidural, fast jag ä så rädd för att sätta en nål i ryggen och dessutom så skulle dem inte hinna.
Kan knappt tänka, allt är så intensivt. Gör mkt ondare nu än med Tova. Hinner ju knappt andas mellan värkarna. Johan sitter jämter mig och håller min hand. Baddar min panna med kallt vatten. Vilken ängel han är!
Läkarstuderanden sätter en kanyl i armen för dropp o sånt i fall det ska behövas. Tar en väldans tid och till slut så tar brnmorskan över eftersom hon tror att det är dags för mig att krysta snart.
Kl är över tolv, vart inte dagen före alltså, men snart är vi i mål.
Dem börjar förbereda, måste tyvärr ligga i gynställning pga bristningarna/sprickningarna förra gången.
Kl är 00:10.
Helt plötsligt ändrar värkarna karaktär. Mitt i en värk så känns det annorlunda. Känns som om jag ska göra på mig, men jag vet vad som är på G.
Nästa värk är på väg. Får panik, ska precis börja andas normalt då jag skriker att jag måste krysta. Barnmorskan måste känna hur mkt öppen jag är innan. Trodde jag skulle ge henne en spark rakt i ansiktet. Vadå hålla igen. Jag SKA krysta. Så samtidigt som jag krystar kör barnmorskan in sina fingrar för att känna. Gör jävligt ont kan jag säga, men jag är helt öppen. Nästa krystvärk på väg. Förberedelserna är inte färdiga. Samtidigt som jag krystar så är jag tvungen att lyfta rumpan och sen benen för att lägga mig i gynställning. Knappt ja orkar göra det samtidigt.
Nästa värk är jag tvungen att hålla igen. Jävligt svårt kan jag säga, jag suger lustgas för fulla muggar.
Nu får jag krysta igen, känner hur vävnaden tänjer sig och hur huvudet kommer ut. Värken försvinner bort. Bm håller emot huvudet och vi väntar på nästa värk. Som inte kommer. Fan va ont det gör. Halva kroppen är nästan ute och jag får ingen värk. Det svider och det bränner och jag nästan skriker att det gör ont!!
Efter en evighet känns det som så kommer en värk och jag tar i och känner en hal figur glida ut. Dem lägger upp barnet på bröstet.
Det första jag tänker när dem lägger upp barnet på bröstet är- Vad fan är det där? Är väldigt dimmig av lustgasen och inser snart att jag kollar på bakdelen i stället för ett huve. Då kommer nästa tanke (ja pratar m mig själv, i huvet) Jag ser en pung! Men till Johan säger jag- Det blev en pojke. Och brister ut i gråt.
Det var ju våran önskan, att vi skulle få en av varje. Men det var en liten pojk, han vägde bara 2890 gram och var 47 lång.
Efter ett tag så ska dem dra ut moderkakan. Johan har ju redan fått klippa navelsträngen.
Jag får krysta lite till o den kommer ut.
Fick sys 2 invändigt och 2 utvändigt i gamla bristningen. Men har inga problem alls med det nu 3 v senare.
Blödde från livmodern så jag fick nån slags spruta som gör att livmodern drar i hop sig ännu mer. Blev lite orolig där ett tag att jag skulle blöda mkt pga det med det visade sig att det inte var nån fara. Tänk att det bara tog 1 timme på förlossningen, varav 8 minuters krystvärkar. Bm fick tom hålla emot honom så han inte skulle "flyga" ut för snabbt. Då hade ja spruckit mkt igen.
Fick ligga på specialistBB pga det som hände efter förlossningen sist och att jag skulle få hjälp med amningen. Men det lyckades från allra första början. Väldigt skönt. Så efter 1½ dygn ville jag åka hem. Saknade ju Tova så enormt mkt ju. O amningen funkade ju så jag såg ingen abnledning att stanna.
Vid läkarkontrollen av Theodore så hade han bara gått ner 70 gram, vilket är jättebra och tyder på att mjölken verkligen runnit till.
Johan hämtade oss på eftermiddagen. Jag är väldigt nervös över hur Tova ska ta det här. Johan får ta lilleman när vi går in i lägenheten och jag sätter mig ner och ropar på Tova. Hon kommer springandes till mig och ger mig en kram. Jag får svälja för att inte börja gråta. Pussar på henne tills hon blir arg :-D
Nu är lilleman 24 dar gammal. Och redan har vi haft en kris här hemma.
När han var 11 dar gammal så åkte vi bort och tydligen så var ett barn förkyld där. Sådagen efter börjar han bli snuvig. Följande vecka så får han svårt att andas, liksom ansträngande, börjar hosta och snoret är riktigt grönt. Går extra på BVC för koll, men till slut så åker vi upp då jag inte klarar denna oro på nätterna. Jag ligger och lyssnar på hans andning hela tiden och börjar tycka att det låter som om det sitter i lungorna.
Så vid 2 veckors ålder så har han åkt på det jag absolut fasat för. RS-viruset. Men tack o lov så verkar det värsta ha varit. Lite hosta kvar o lite snuva frammåt småtimmarna på morgonen.
Tyvärr är det inte bara han som vart sjuk, jag fick feber, Johan fick hosta och Tova blev riktigt sjuk med feber, näsa som rinner och en ihållande hosta fortfarande.
I morgon ska vi på extrakontroll på bvc med lilleman och kolla så han börjat gå upp i vikt igen efter matvägningen.
<Vilket jag tror ´han har gjort, äter som en varg :-D
Så, det blev visst ett långt inlägg :-D
Tack för alla grattis och lyckönskningar.
Måndag 9/4.
Hm, får Johan till att mysa en sista gång på väldigt länge. Innerst inne hoppas jag ju på att det ska få igång allt. I morgon(tisdag) är ju bebisen beräknad. Känner av en massa sammandragningar vid 16 snåret. Men inte så ont. Kan ju vara falskt igen.
Tiden går och vi fixar lite käk, busar med Tova och sätter oss i soffan och äter och kikar på filmen The bridge to Terabithia.
Kl 1930 så börjar det göra lite ont, drar sig ut i ljumskarna o svank. Kanske på G?
Vi badar Tova och hon busar och skvätter vatten på mig. Vi skrattar och har roligt men nu känner jag att jag måste klocka, mest för skojs skull. Kan ju fortfarande va falskt faktiskt. Hur kändes det förra gången?
3 min mellan, håller sig ca 50 sekunder. Så jag bestämmer mig för att lägga mig i ett varmt bad. Är det falskt så går det över.
Ligger och vilar i badet, andas lugnt. Går upp, det går ju inte över, men lite längre mellan o inte lika ihållande.
Kl 21 börjar csi. Måste ju se det så jag värmer en vetedyna och lägger på magen, men jag kan inte koncentrera mig på csi. Nu gör det ont. Nu börjar jag känna igen detta. Nu är det värkar!
Sätter mig och klockar ett tag för att se att dem är regelbundna, och det är dem. Dem kommer med 2-3 min mellanrum, håller i sig 1-1½ min.
Bäst att ringa mamma och förbereda henne. Hinner bara säga hej och hon frågar om det är dags. Japp säger jag. Ska bara ringa förlossningen och se vad dem har att säga.
ca 22, ringer förlossningen där dem säger att jag är välkommen när jag vill. Ringer till mamma och hon och syrran kommer över för att ta hand om Tova.
Packar det sista, kollar extra noga så mina papper o patientkort är med. Mamma frågar hur jag kan vara så lugn. Äsch, inget att jäkta upp sig för nu. Jag kanske får åka hem om jag inte öppnat mig.
Kl 2308 Är vi inskrivna. Dem sätter en ctg i ca 20 min och värkarna är starka och regelbundna.
Värkarna gör bara ondare och ondare. Vill ha mer lustgas men får vänta tills bm kommer tillbaka.
2335 går vattnet, usch vad värkarna tar fart. Det gör jätteont nu. Barnmorskan frågar om jag vill ha en vetekudde då smärtan mest sitter i magen. Jag tackar och tar emot. Börjar nästan fundera på epidural, fast jag ä så rädd för att sätta en nål i ryggen och dessutom så skulle dem inte hinna.
Kan knappt tänka, allt är så intensivt. Gör mkt ondare nu än med Tova. Hinner ju knappt andas mellan värkarna. Johan sitter jämter mig och håller min hand. Baddar min panna med kallt vatten. Vilken ängel han är!
Läkarstuderanden sätter en kanyl i armen för dropp o sånt i fall det ska behövas. Tar en väldans tid och till slut så tar brnmorskan över eftersom hon tror att det är dags för mig att krysta snart.
Kl är över tolv, vart inte dagen före alltså, men snart är vi i mål.
Dem börjar förbereda, måste tyvärr ligga i gynställning pga bristningarna/sprickningarna förra gången.
Kl är 00:10.
Helt plötsligt ändrar värkarna karaktär. Mitt i en värk så känns det annorlunda. Känns som om jag ska göra på mig, men jag vet vad som är på G.
Nästa värk är på väg. Får panik, ska precis börja andas normalt då jag skriker att jag måste krysta. Barnmorskan måste känna hur mkt öppen jag är innan. Trodde jag skulle ge henne en spark rakt i ansiktet. Vadå hålla igen. Jag SKA krysta. Så samtidigt som jag krystar kör barnmorskan in sina fingrar för att känna. Gör jävligt ont kan jag säga, men jag är helt öppen. Nästa krystvärk på väg. Förberedelserna är inte färdiga. Samtidigt som jag krystar så är jag tvungen att lyfta rumpan och sen benen för att lägga mig i gynställning. Knappt ja orkar göra det samtidigt.
Nästa värk är jag tvungen att hålla igen. Jävligt svårt kan jag säga, jag suger lustgas för fulla muggar.
Nu får jag krysta igen, känner hur vävnaden tänjer sig och hur huvudet kommer ut. Värken försvinner bort. Bm håller emot huvudet och vi väntar på nästa värk. Som inte kommer. Fan va ont det gör. Halva kroppen är nästan ute och jag får ingen värk. Det svider och det bränner och jag nästan skriker att det gör ont!!
Efter en evighet känns det som så kommer en värk och jag tar i och känner en hal figur glida ut. Dem lägger upp barnet på bröstet.
Det första jag tänker när dem lägger upp barnet på bröstet är- Vad fan är det där? Är väldigt dimmig av lustgasen och inser snart att jag kollar på bakdelen i stället för ett huve. Då kommer nästa tanke (ja pratar m mig själv, i huvet) Jag ser en pung! Men till Johan säger jag- Det blev en pojke. Och brister ut i gråt.
Det var ju våran önskan, att vi skulle få en av varje. Men det var en liten pojk, han vägde bara 2890 gram och var 47 lång.
Efter ett tag så ska dem dra ut moderkakan. Johan har ju redan fått klippa navelsträngen.
Jag får krysta lite till o den kommer ut.
Fick sys 2 invändigt och 2 utvändigt i gamla bristningen. Men har inga problem alls med det nu 3 v senare.
Blödde från livmodern så jag fick nån slags spruta som gör att livmodern drar i hop sig ännu mer. Blev lite orolig där ett tag att jag skulle blöda mkt pga det med det visade sig att det inte var nån fara. Tänk att det bara tog 1 timme på förlossningen, varav 8 minuters krystvärkar. Bm fick tom hålla emot honom så han inte skulle "flyga" ut för snabbt. Då hade ja spruckit mkt igen.
Fick ligga på specialistBB pga det som hände efter förlossningen sist och att jag skulle få hjälp med amningen. Men det lyckades från allra första början. Väldigt skönt. Så efter 1½ dygn ville jag åka hem. Saknade ju Tova så enormt mkt ju. O amningen funkade ju så jag såg ingen abnledning att stanna.
Vid läkarkontrollen av Theodore så hade han bara gått ner 70 gram, vilket är jättebra och tyder på att mjölken verkligen runnit till.
Johan hämtade oss på eftermiddagen. Jag är väldigt nervös över hur Tova ska ta det här. Johan får ta lilleman när vi går in i lägenheten och jag sätter mig ner och ropar på Tova. Hon kommer springandes till mig och ger mig en kram. Jag får svälja för att inte börja gråta. Pussar på henne tills hon blir arg :-D
Nu är lilleman 24 dar gammal. Och redan har vi haft en kris här hemma.
När han var 11 dar gammal så åkte vi bort och tydligen så var ett barn förkyld där. Sådagen efter börjar han bli snuvig. Följande vecka så får han svårt att andas, liksom ansträngande, börjar hosta och snoret är riktigt grönt. Går extra på BVC för koll, men till slut så åker vi upp då jag inte klarar denna oro på nätterna. Jag ligger och lyssnar på hans andning hela tiden och börjar tycka att det låter som om det sitter i lungorna.
Så vid 2 veckors ålder så har han åkt på det jag absolut fasat för. RS-viruset. Men tack o lov så verkar det värsta ha varit. Lite hosta kvar o lite snuva frammåt småtimmarna på morgonen.
Tyvärr är det inte bara han som vart sjuk, jag fick feber, Johan fick hosta och Tova blev riktigt sjuk med feber, näsa som rinner och en ihållande hosta fortfarande.
I morgon ska vi på extrakontroll på bvc med lilleman och kolla så han börjat gå upp i vikt igen efter matvägningen.
<Vilket jag tror ´han har gjort, äter som en varg :-D
Så, det blev visst ett långt inlägg :-D
Tack för alla grattis och lyckönskningar.