Aldrig mer en klubba.
Oh vad hemskt!
I fredags var vi och handlade och jag köpte en klubba till Tova. Hon har ätit det förr men jag kollar alltid så att den sitter fast ordentligt. Hon njuter i fulla drag iaf.
Vi kommer hem, Johan packar upp och jag sätter mig och ammar lilleman. Håller koll på Tova hela tiden då hon är i hallen. Kikar ner på lilleman samtidigt som Johan kommer in i rummet. Då hör jag Tova börja hosta, förstår att hon satt i halsen men tar det lugnt först eftersom det oftast inte brukar va nån fara utan att hon får upp det själv.
Men hon fortsätter att hosta och frusta. Johan tar henne och bankar i ryggen. Det hjälper inte. Han börjar med att trycka i mellangärdet. Händer inget. Jag skriker varför han inte får bort den. Det går ju inte säger han- Jag nästan slänger ifån mig lilleman i liften och springer fram och sätter mig på knä och gråter. Då börjar hon andas lite bättre. Hon vänder sig om och slänger sig i min famn. Vi båda gråter, då sätter hon i halsen igen. Biten hade väl bara flyttat sig lite. Jag börjar slå henne i ryggen. Det hjälper. Hon andas, hostar och börjar kräkas. Sen gråter hon i min famn igen.
Vilken mardröm! Trodde verkligen att det var nära slutet där alltså.... Var inte långt ifrån att jag ringde efter en ambulans. Biten som fastnade var inte stor. Men ändå tillräckligt.
Aldrig mer en klubba!! Så nu så fort hon äter nåt och hostar till får jag hjärtat i halsgropen. Är en nervös mamma nu för tiden.
I fredags var vi och handlade och jag köpte en klubba till Tova. Hon har ätit det förr men jag kollar alltid så att den sitter fast ordentligt. Hon njuter i fulla drag iaf.
Vi kommer hem, Johan packar upp och jag sätter mig och ammar lilleman. Håller koll på Tova hela tiden då hon är i hallen. Kikar ner på lilleman samtidigt som Johan kommer in i rummet. Då hör jag Tova börja hosta, förstår att hon satt i halsen men tar det lugnt först eftersom det oftast inte brukar va nån fara utan att hon får upp det själv.
Men hon fortsätter att hosta och frusta. Johan tar henne och bankar i ryggen. Det hjälper inte. Han börjar med att trycka i mellangärdet. Händer inget. Jag skriker varför han inte får bort den. Det går ju inte säger han- Jag nästan slänger ifån mig lilleman i liften och springer fram och sätter mig på knä och gråter. Då börjar hon andas lite bättre. Hon vänder sig om och slänger sig i min famn. Vi båda gråter, då sätter hon i halsen igen. Biten hade väl bara flyttat sig lite. Jag börjar slå henne i ryggen. Det hjälper. Hon andas, hostar och börjar kräkas. Sen gråter hon i min famn igen.
Vilken mardröm! Trodde verkligen att det var nära slutet där alltså.... Var inte långt ifrån att jag ringde efter en ambulans. Biten som fastnade var inte stor. Men ändå tillräckligt.
Aldrig mer en klubba!! Så nu så fort hon äter nåt och hostar till får jag hjärtat i halsgropen. Är en nervös mamma nu för tiden.
Kommentarer
Postat av: jessica
usch vad hemskt ....
Postat av: Jenny
Nä fy sjutton va läskigt!......USCH!Ska aldrig mer köpa klubba till Filippa!
Trackback