Hjärtljud och oro.
I måndags var vi hos barnmorskan och hade en extra kontroll. Ska ju inte dit förräns i vecka 25 som omföderska egentligen men pga min sjukdom så tog vi en extra koll.
Satt och pratade o pratade och äntligen säger hon att jag kan lägga mig på britsen så att vi kan lyssna. Tovas ögon blev såå stora när hon hörde ljudet. Helt knäpptyst satt hon där och tittade på mig.
Allt var bra och magen växte bra. Som om jag inte märkt det :-D
Sen så hade vi en liten diskussion om förlossningen. Min oro har fördubblats. Så pga det som hände sist så får jag en remiss till en läkare som kan avgöra allt. Vaginal förlossning eller planerat snitt.
Känner bara som så att tänk om det är en jättebebis som ska ut och jag spricker mkt igen. Hur ska jag orka med den nya och dessutom Tova som vill busa och stå i. Vill ju finnas där för båda mina barn. Inte sitta på en stol som en annan "kossa" .
Men vi får se vad läkaren säger. Kan dem garantera att jag inte behöver gå så länge så att barnet blir "stort" så vill jag mer än gärna föda på rätt sätt. Det är ju varje kvinnas dröm. Man känner att man lever och gör nått bra.
Satt och pratade o pratade och äntligen säger hon att jag kan lägga mig på britsen så att vi kan lyssna. Tovas ögon blev såå stora när hon hörde ljudet. Helt knäpptyst satt hon där och tittade på mig.
Allt var bra och magen växte bra. Som om jag inte märkt det :-D
Sen så hade vi en liten diskussion om förlossningen. Min oro har fördubblats. Så pga det som hände sist så får jag en remiss till en läkare som kan avgöra allt. Vaginal förlossning eller planerat snitt.
Känner bara som så att tänk om det är en jättebebis som ska ut och jag spricker mkt igen. Hur ska jag orka med den nya och dessutom Tova som vill busa och stå i. Vill ju finnas där för båda mina barn. Inte sitta på en stol som en annan "kossa" .
Men vi får se vad läkaren säger. Kan dem garantera att jag inte behöver gå så länge så att barnet blir "stort" så vill jag mer än gärna föda på rätt sätt. Det är ju varje kvinnas dröm. Man känner att man lever och gör nått bra.
Börjat att gå upp igen :-)
I början av graviditeten (v8-v15) mådde jag så illa att jag knappt kunde äta. tvingade i mig eftersom det är viktigt. Men tydligen räckte det inte. på 2 veckor hade jag rasat ca 6 kg. Var helt förstörd pga det.
Idag i vecka 20 så vägde jag mig för första gången på 5 veckor, var så rädd att jag skulle se att jag gått ner ännu mer. Men jag hade gått upp. 2.5 kg av dem 6 kilona har jag gått upp. Trodde aldrig jag skulle bli så glad att gå upp i vikt. Fortfarande är mkt kläder för stora för mig, men jag har kommit en bit på vägen.
När jag väntade Tova så gick jag upp 20 kg. Ska bli intressant och se den här gången.
Igår natt kunde jag inte somna. Kom att tänka på att jag inte känt bebis på hela dagen. Så då låg jag där och oroade mig och lade mig på rygg för att känna nått. efter minst en timme fick jag en liten liten buff. Och då kunde jag somna gott. Vad knäpp man är! Nu vill man inte annat än att känna bebis sparka. Och sen mot slutet så vill man inget annat än att bebisen ska sparka VÄLDIGT lugnt. Känns ju som om bebis skulle sparka sig ut genom magen. Då kallade jag Tova för en liten alien, kommer jag ihåg. Gjorde hemskt ont ibland.
I morgon ska jag till min barnmorska. Vägning, blodtryck, HB-koll, blodsocker och förhoppningsvis får vi lyssna på hjärtljuden. Hoppas verkligen det.
Nä, nu är det dags att lägga Tova. Och snart nattis för mig med!
Goodnight!
Idag i vecka 20 så vägde jag mig för första gången på 5 veckor, var så rädd att jag skulle se att jag gått ner ännu mer. Men jag hade gått upp. 2.5 kg av dem 6 kilona har jag gått upp. Trodde aldrig jag skulle bli så glad att gå upp i vikt. Fortfarande är mkt kläder för stora för mig, men jag har kommit en bit på vägen.
När jag väntade Tova så gick jag upp 20 kg. Ska bli intressant och se den här gången.
Igår natt kunde jag inte somna. Kom att tänka på att jag inte känt bebis på hela dagen. Så då låg jag där och oroade mig och lade mig på rygg för att känna nått. efter minst en timme fick jag en liten liten buff. Och då kunde jag somna gott. Vad knäpp man är! Nu vill man inte annat än att känna bebis sparka. Och sen mot slutet så vill man inget annat än att bebisen ska sparka VÄLDIGT lugnt. Känns ju som om bebis skulle sparka sig ut genom magen. Då kallade jag Tova för en liten alien, kommer jag ihåg. Gjorde hemskt ont ibland.
I morgon ska jag till min barnmorska. Vägning, blodtryck, HB-koll, blodsocker och förhoppningsvis får vi lyssna på hjärtljuden. Hoppas verkligen det.
Nä, nu är det dags att lägga Tova. Och snart nattis för mig med!
Goodnight!
Thats it!
I förmiddags ringde min chef. Hon sa att hon haft en olustkänsla sen vi gjorde schemat för min arbetsträning. Sen har hon vart borta rätt mkt så hon har inte kunnat kolla upp det. Men igår ringde hon försäkringskassan och frågade lite om min träning och så.
Vadå? Arbetstränar hon? Jag har ju inte ens träffat henne- säger min handläggare där.
Fick reda på att när man ska träna så ska man först ha ett möte med FSK, läkare o chef. där man kommer fram till hur länge (högst 3 mån) man ska träna, hur många dar i veckan o hur många timmar.
Men hur ska jag veta det? Jag litade ju blint på min dåvarande läkare. Ska man inte kunna göra det lr? Han sa ju att allt var i sin ordning.
Storböla när jag pratade med chefen i telefonen. Är så jäkla trött på att hamna i kläm hela tiden. Vart är hjälpen? Har väl haft 5-8 olika läkare under 2 år.
Men i alla fall så har ju inte "träningen" funkat som det ska. Har typ bara varit där hälften av gångerna och skulle gått på ett schema om 2 veckor. Men i december är det ju så mkt julklappsköp och väldigt stressigt. Så dte är bättre att vänta till det är bättre och att JAG känner mig bättre. Har ju en downperiod nu, pga allt som hänt kan man säga. Får försöka se det positivt.
En sjuk grej iaf är att först fick vi reda på att både Johan och jag ska börja jobba precis samma vecka. Och nu får vi reda dagen efter varann att ingen av oss kan gå tillbaka. Sick man!
Idag kl 15 så var jag hos Specialistläkarna. Fick träffa min nya psyk-läkare. Verkar helt okej. Tyvärr kan det dröja innan jag kan få komma till en terapeut, det är kö. Sen skulle han prata med min gamla läkare och höra varför det blev som det blev. Och jag får en heltids sjukskrivning tillsvidare. Är väl bäst att få prata med en terapeut först innan vi går vidare till träningen antar jag. Det bästa för mig nu är att fokusera på att må bra och umgås med min familj och äta bra för den lilles skull. (som om jag inte vet det, kämpar ju fetstort med att gå upp i vikt)
Jajja, det var lite om det i alla fall. Saknar jobbet men man ska ju inte tvinga sig till att göra nåt som man mår riktigt dåligt av!
Tänk på det! Det är bara du som känner din kropp och kan säga ifrån!
Vadå? Arbetstränar hon? Jag har ju inte ens träffat henne- säger min handläggare där.
Fick reda på att när man ska träna så ska man först ha ett möte med FSK, läkare o chef. där man kommer fram till hur länge (högst 3 mån) man ska träna, hur många dar i veckan o hur många timmar.
Men hur ska jag veta det? Jag litade ju blint på min dåvarande läkare. Ska man inte kunna göra det lr? Han sa ju att allt var i sin ordning.
Storböla när jag pratade med chefen i telefonen. Är så jäkla trött på att hamna i kläm hela tiden. Vart är hjälpen? Har väl haft 5-8 olika läkare under 2 år.
Men i alla fall så har ju inte "träningen" funkat som det ska. Har typ bara varit där hälften av gångerna och skulle gått på ett schema om 2 veckor. Men i december är det ju så mkt julklappsköp och väldigt stressigt. Så dte är bättre att vänta till det är bättre och att JAG känner mig bättre. Har ju en downperiod nu, pga allt som hänt kan man säga. Får försöka se det positivt.
En sjuk grej iaf är att först fick vi reda på att både Johan och jag ska börja jobba precis samma vecka. Och nu får vi reda dagen efter varann att ingen av oss kan gå tillbaka. Sick man!
Idag kl 15 så var jag hos Specialistläkarna. Fick träffa min nya psyk-läkare. Verkar helt okej. Tyvärr kan det dröja innan jag kan få komma till en terapeut, det är kö. Sen skulle han prata med min gamla läkare och höra varför det blev som det blev. Och jag får en heltids sjukskrivning tillsvidare. Är väl bäst att få prata med en terapeut först innan vi går vidare till träningen antar jag. Det bästa för mig nu är att fokusera på att må bra och umgås med min familj och äta bra för den lilles skull. (som om jag inte vet det, kämpar ju fetstort med att gå upp i vikt)
Jajja, det var lite om det i alla fall. Saknar jobbet men man ska ju inte tvinga sig till att göra nåt som man mår riktigt dåligt av!
Tänk på det! Det är bara du som känner din kropp och kan säga ifrån!
Bara problem o problem.
Blir så arg! Trodde verkligen att hade ordnat sig framöver. Men nu har vd:n bestämt att det inte alls behövs anställas nån ny där. Utan man får se efter årsskiftet.
Visst, 2 månader kvar tänker väl dem flesta. Men för oss är det katastrof. Har inga pengar i december eftersom Johans föräldradagr tar slut, har en dotter som ska försörjas och ett barn på väg. Säger socialen NEJ nu så bombhotar jag hela skiten! Varför kan bara inte en vanlig svenssonfamilj få hjälp nån gång!
Jag behöver verkligen inte detta att oroa mig över nu. Jag som påbörjat min arbetsträning och allt. Är livrädd att detta ska få mig att sjunka ett steg.
Det som oroar mig mest är att vi inte ska kunna ha en lugn och underbar jul med vår dotter för första gången. Det är ju liksom en grej alla vill minnas. Men nu, jag vet inte.
Ska till läkaren i morgon. Prata igenom saker, få en ny bedömning och förhoppningsvis höja dosen.
Får väl se hur det går. Är lite nervös faktiskt. Tänk om det är en läkare som anser att jag inte alls är sjuk och ska jobba 100%. Hur funkar det då med att jag är rädd för människor, när det är för mycket alltså. Hur ska jag då kunna serva dem, om jag inte kan va där? Usch vad rörigt det blev. Som sagt, vi får se i morgon.
NEJ. Ska sluta oroa mig. Det ordnar sig nog. Det MÅSTE ordna sig.
Visst, 2 månader kvar tänker väl dem flesta. Men för oss är det katastrof. Har inga pengar i december eftersom Johans föräldradagr tar slut, har en dotter som ska försörjas och ett barn på väg. Säger socialen NEJ nu så bombhotar jag hela skiten! Varför kan bara inte en vanlig svenssonfamilj få hjälp nån gång!
Jag behöver verkligen inte detta att oroa mig över nu. Jag som påbörjat min arbetsträning och allt. Är livrädd att detta ska få mig att sjunka ett steg.
Det som oroar mig mest är att vi inte ska kunna ha en lugn och underbar jul med vår dotter för första gången. Det är ju liksom en grej alla vill minnas. Men nu, jag vet inte.
Ska till läkaren i morgon. Prata igenom saker, få en ny bedömning och förhoppningsvis höja dosen.
Får väl se hur det går. Är lite nervös faktiskt. Tänk om det är en läkare som anser att jag inte alls är sjuk och ska jobba 100%. Hur funkar det då med att jag är rädd för människor, när det är för mycket alltså. Hur ska jag då kunna serva dem, om jag inte kan va där? Usch vad rörigt det blev. Som sagt, vi får se i morgon.
NEJ. Ska sluta oroa mig. Det ordnar sig nog. Det MÅSTE ordna sig.
Farsdag!
Idag har vi varit hos min far och ätit middag och firat hur underbar han är. Tova ritade till och med en teckning åt honom :-) Han blev superglad! Johan fick en kram och en stor puss av mig och en massa kramar under hela dagen av Tova.
"Varför ska förhållanden vara så jäkla komplicerade? Varför kan man inte mötas halva vägen var?
Den ena måste växa upp och tänka efter vad som är viktigt i ett förhållande. Tex: den andra partnen i förhållandet, tillit och impulsivitet. Att hitta på saker med sin partner. Den andra borde tänka över sina vanor.
Det är vad jag tycker är viktigt."
Nu handlar inte det här om vårt förhållande. Tack och Lov! Vi har det bara bra och jag är så glad för att ha Johan i mitt liv igen!
Tova har inte haft feber sen igår. Så det var nog 3 dagarsfebern. Hoppas hon kan sova bättre nu om natten. Min lilla underbara söta godbit :-D
Älskar dig Johan!
"Varför ska förhållanden vara så jäkla komplicerade? Varför kan man inte mötas halva vägen var?
Den ena måste växa upp och tänka efter vad som är viktigt i ett förhållande. Tex: den andra partnen i förhållandet, tillit och impulsivitet. Att hitta på saker med sin partner. Den andra borde tänka över sina vanor.
Det är vad jag tycker är viktigt."
Nu handlar inte det här om vårt förhållande. Tack och Lov! Vi har det bara bra och jag är så glad för att ha Johan i mitt liv igen!
Tova har inte haft feber sen igår. Så det var nog 3 dagarsfebern. Hoppas hon kan sova bättre nu om natten. Min lilla underbara söta godbit :-D
Älskar dig Johan!
??
Som rubriken lyder. Jag står som ett frågetecken när det gäller bloggen.
Så, Gott folk. Ha tålamod med mig.
I torsdags kväll åkte tösen på feber. Hon har haft rätt så hög fram och tillbaka. Det kanske är 3 dagarsfebern. Vem vet.
Hoppas hon är bättre i morgon för då ska vi åka till Mjölby och fira pappa. Det är ju nämligen farsdag!
Annars är allt bara bra här hemma. Jag är lite snuvig, eller så är det bara vanlig graviditetstäppa. Svårt att veta skillnaden, om det nu finns nån.
Lilla pyret är lite lugnare än vad Tova var i v19. Men det är ju 21 veckor kvar så mycket kan ju hända.
Idag blir det en promenad. Ute i ruskvädret *usch*. men det är ju så skönt att komma ut. Och Tova tycker ju också om det. Men det blir inget spring för henne idag. Utan vagnen. Vill ju inte att hon blir ännu sjukare.
Nä, nu ska jag försöka få upp mannen ur den sköna varma sängen *haha*
Så, Gott folk. Ha tålamod med mig.
I torsdags kväll åkte tösen på feber. Hon har haft rätt så hög fram och tillbaka. Det kanske är 3 dagarsfebern. Vem vet.
Hoppas hon är bättre i morgon för då ska vi åka till Mjölby och fira pappa. Det är ju nämligen farsdag!
Annars är allt bara bra här hemma. Jag är lite snuvig, eller så är det bara vanlig graviditetstäppa. Svårt att veta skillnaden, om det nu finns nån.
Lilla pyret är lite lugnare än vad Tova var i v19. Men det är ju 21 veckor kvar så mycket kan ju hända.
Idag blir det en promenad. Ute i ruskvädret *usch*. men det är ju så skönt att komma ut. Och Tova tycker ju också om det. Men det blir inget spring för henne idag. Utan vagnen. Vill ju inte att hon blir ännu sjukare.
Nä, nu ska jag försöka få upp mannen ur den sköna varma sängen *haha*