Något positivt iaf.
Har inte orkat skriva något som ni kanske förstår. Har vart en tuff jäkla vecka. Sen förra tisdagen har det ju bara vart svart och det känns som man gått runt i dvala.
Var iaf uppe hos pappa i måndags en kortis. Han låg på uppvaket fortfarande eftersom dem inte vågade flytta honom efter anfallen.
Kändes inte som om det var min pappa som låg där, han som brukar vara pigg och glad var trött och ledsen. Johanna och jag grät när vi såg honom. Vilket självklart inte var så bra eftersom han började gråta. Det var jobbigt att se honom, jag kunde absolut inte titta på operationssåret. Tack gode gud så satt syrran på den sidan.
Vi var där ca en kvart sen fick han somna om. Men när han såg oss blev han glad och sa -Där är mina gummor =)
När jag satt på bussen hem blev jag så himla trött. Jag kände mig så lättad över att ha fått träffa honom och berätta hur mkt jag älskar honom. Satt nästan och somnade =)
Första natten på nästan en vecka jag äntligen kunde sova en hel natt utan att ligga vaken och tänka och oroa mig. Till och med barnen sov hela natten =) Och bara för det så vaknade jag trött och hade huvudvärk för att ja sovit för mkt men det gick över.
Men nattsömnen har varit okej sen dess iaf.
Idag jobbade jag bara till 15, skulle gått stängning men dem förstår mig ju på jobbet och ställer upp så jag får åka upp och hälsa på. Nu låg han på plan 18 i ett vanligt rum med 3 andra. Och man kan säga att det var skillnad på honom. Piggare (lite trött endå pga medicinerna), gladare och han har fått tillbaka känseln i vänstra armen (inte riktigt helt men han kan klä på sig själv) Så vi satt och fikade och skämtade och skrattade. Förhoppningsvis om inget mer dyker upp så får Marie hem honom till helgen. Det första hon skulle göra sa hon var att fixa ett varmt bubbelbad och lättöl till honom =) Det lät inte så dumt tyckte han.
Det jobbiga just nu är att vänta på svaren om vilken sort av cancer det är och sen ska den graderas i skala 1-4. Runt den 19e blir det. Men jag försöker inte att tänka så mkt på det just nu utan bara vara och sen ta dem nyheterna då. Jag hoppas iaf att han får vara hemma till jul.
Men så ligger det till nu iaf. Lite positivt iaf mitt i det svarta =)
Puss pappa!!
Var iaf uppe hos pappa i måndags en kortis. Han låg på uppvaket fortfarande eftersom dem inte vågade flytta honom efter anfallen.
Kändes inte som om det var min pappa som låg där, han som brukar vara pigg och glad var trött och ledsen. Johanna och jag grät när vi såg honom. Vilket självklart inte var så bra eftersom han började gråta. Det var jobbigt att se honom, jag kunde absolut inte titta på operationssåret. Tack gode gud så satt syrran på den sidan.
Vi var där ca en kvart sen fick han somna om. Men när han såg oss blev han glad och sa -Där är mina gummor =)
När jag satt på bussen hem blev jag så himla trött. Jag kände mig så lättad över att ha fått träffa honom och berätta hur mkt jag älskar honom. Satt nästan och somnade =)
Första natten på nästan en vecka jag äntligen kunde sova en hel natt utan att ligga vaken och tänka och oroa mig. Till och med barnen sov hela natten =) Och bara för det så vaknade jag trött och hade huvudvärk för att ja sovit för mkt men det gick över.
Men nattsömnen har varit okej sen dess iaf.
Idag jobbade jag bara till 15, skulle gått stängning men dem förstår mig ju på jobbet och ställer upp så jag får åka upp och hälsa på. Nu låg han på plan 18 i ett vanligt rum med 3 andra. Och man kan säga att det var skillnad på honom. Piggare (lite trött endå pga medicinerna), gladare och han har fått tillbaka känseln i vänstra armen (inte riktigt helt men han kan klä på sig själv) Så vi satt och fikade och skämtade och skrattade. Förhoppningsvis om inget mer dyker upp så får Marie hem honom till helgen. Det första hon skulle göra sa hon var att fixa ett varmt bubbelbad och lättöl till honom =) Det lät inte så dumt tyckte han.
Det jobbiga just nu är att vänta på svaren om vilken sort av cancer det är och sen ska den graderas i skala 1-4. Runt den 19e blir det. Men jag försöker inte att tänka så mkt på det just nu utan bara vara och sen ta dem nyheterna då. Jag hoppas iaf att han får vara hemma till jul.
Men så ligger det till nu iaf. Lite positivt iaf mitt i det svarta =)
Puss pappa!!
Kommentarer
Postat av: Helena
Ja det va skönt å höra! Så får man bara ta ett steg i taget sen, men så är ju livet... Hoppas allt ordnar sig till det bästa fortast möjligt!!! =)
Trackback
