Är det slut nu?
Det finns så mycket man funderar på henom hela livet. En sak ja aldrig kan få ur hjärnan är att nån gång kommer jorden att gå under. Det blir ju inte mycket bättre då att nyheterna går ut med en artikel om att forskarna håller på med nåt ja absolut inte vill veta något om men det går ju inte att undvika vad som händer i världen idag.
Aftonbladet hade en artikel idag där många insändare hade kommit från både föräldrar och lärare.
En lärare berättar. Rädslan syntes i ögonen på dessa gråtande barn. Särskilt en tjej hade ganska bra ångest av det hon hade hört.
En mamma skrev att hennes son var väldigt stressad med feber och täppt näsa pga det han hade hört. Han var så övertygad av att det han hört skulle hända så han hade klätt sig fint, bortat håret och tänderna, för om det nu skulle hända så ville han vara fin när det skedde.
Jag satt med tårarna i ögonen när jag läste i artikeln och undrar hur det ska gå med dem stackars barnen. Som vuxen kan man väl något hantera sånt man hör men barnen som inte ens kommit in i vuxenvärlden, som försöker hitta sin identitet inför det stora klivet. Hur ska dem tackla det dem står inför? Ska dem behöva växa upp på 2 sekunder?
Själv har ja inte läst på om vad detta big bang experimentet går ut på. Bara ordet big bang låter så negativt i mina öron liksom. Men hur det påverkar generationen under mig gör mig så arg. kan inte forskarna bara hålla mun och låta det vara hemligt i stället om nu jorden ska gå under.
För JAG vill iaf inte veta något om det nu ska ske. Jag vill bara leva som vanligt med mina barn utan någon rädsla för det man ändå inte förstår!
Nog sagt från mig.....
Aftonbladet hade en artikel idag där många insändare hade kommit från både föräldrar och lärare.
En lärare berättar. Rädslan syntes i ögonen på dessa gråtande barn. Särskilt en tjej hade ganska bra ångest av det hon hade hört.
En mamma skrev att hennes son var väldigt stressad med feber och täppt näsa pga det han hade hört. Han var så övertygad av att det han hört skulle hända så han hade klätt sig fint, bortat håret och tänderna, för om det nu skulle hända så ville han vara fin när det skedde.
Jag satt med tårarna i ögonen när jag läste i artikeln och undrar hur det ska gå med dem stackars barnen. Som vuxen kan man väl något hantera sånt man hör men barnen som inte ens kommit in i vuxenvärlden, som försöker hitta sin identitet inför det stora klivet. Hur ska dem tackla det dem står inför? Ska dem behöva växa upp på 2 sekunder?
Själv har ja inte läst på om vad detta big bang experimentet går ut på. Bara ordet big bang låter så negativt i mina öron liksom. Men hur det påverkar generationen under mig gör mig så arg. kan inte forskarna bara hålla mun och låta det vara hemligt i stället om nu jorden ska gå under.
För JAG vill iaf inte veta något om det nu ska ske. Jag vill bara leva som vanligt med mina barn utan någon rädsla för det man ändå inte förstår!
Nog sagt från mig.....
Kommentarer
Trackback
