LovelyLife

Hm, pappa skulle höra av sig idag om att han skulle komma in efter US-besöket. Men har inte hört nåt.  huvudet snurrar av frågor och andra tankar. Tänk om han var så dålig att han inte fick komma hem? Men då skulle väl marie ringt hoppas ja... Men man vet ju aldrig. Det kvittar om det är mitt i natten telefonen ringer o dem säger att snart är det dags, ja skulle åka upp och aldrig lämna hans sida.... Jag skulle stanna och prata o prata....Fan vad jobbigt detta är. Man blir aldrig kvitt tankarna och känslorna, dem finns där, hela dagen, hela natten. varje sekund. Ibland vill man bara stänga av. men det går inte. Och jag blir rädd, rädd för att ringa.... Ringa bara för att fråga - hur är det? Låter så lamt nu. Man vet ju svaret.
Ska ringa i morgon till dem. Vill veta vad läkarna sagt den här gången. Om dem gjort ny röntgen och, ja, hela hans allmäntillstånd vill jag veta.
Jaha, min lilla pappa. Lustigt orättvis världen kan vara!



Idag skulle man städat men hamnade som vanligt hos mamma o syrran på kaffe. Snack o planering av mammas 50årsfest på lördag. Ska bli skoj.
Pratade med chefen oxå om att ja väntar på sjukintyg. Så än så länge har ja inte fått kicken iaf. men man blir ju orolig. Men man måste väl få en chans att få hjälp att komma tillbaks oxå innan nått händer. Ja hoppas det iaf.

Gick till kuratorn men fick reda på att hon glömt avboka pga möte. Inte så kul, men men. Ringde mamma o sa att hon kunde möta mig i centrum eftersom vi ändå skulle handla. Så ja går o strosar i affärerna och börjar precis undra vart hon tagit vägen när mobilen ringer o hon ber mig komma ner till cykelstället för hon tror att hon brutit benet... Vafan har du gjort nu är det första som kommer ur min mun samtidigt som jag typ springer ner. Då jag kommer fram till henne så dyker en väninna till henne upp, och tur var väl det för hela foten såg ut att vara i en konstig vinkel. Så vi 2 kämpar med mamma på cykeln till VC. När vi kommit halvvägs så åker en färdtjänstbuss upp bredvid och frågar vad som hänt och om han kan köra henne. Tacksamt tar vi emot hjälpen. Vilken ängel den mannen var till skillnad på den folkmassa på 7 pers som stod vid öppningen in till centrum ca 10 m från och såg mamma ramla omkull och inte kunde ta sig upp själv. Dem bara stog och glodde, fortfarande när jag kom fram till henne ca 5 min efter det hänt. Blir så jävla förbband på sånt folk!!

Iaf så fick vi snabbt komma in till sjukgymnasten som klämde och kände. Inget brutet iaf trodde hon, men skulle inte svullnaden och den intensiva smärtan lägga sig så blir det akut in. Den största jäkla fotknöl ja sett, så himla svullet.
Stackars mamma som kanske snart ska arbetsträna, skulle städa och laga mat tills på lördag. Nu får jag och johanna göra det mesta. Vilket man självklart gör. Det är ju hennes 50 årsfest och den ville hon inte ställa in. Det förstår ja.

Nähä, ja skulle kunna sitta här hela natten och bara skriva o skriva om mina känslor o tankar. men min syster tycker att det blir långt som en bibel =) Så ja säger Godnatt nu!

Puss
Love you mum and dad!
And of course my sister, J and my little monsters =)