Sjuk =(
Fy och åter fy. Började frysa igår kväll och när ja lagt barnen frös ja så mkt att ja tog på mig en tröja. Kände då hur det gjorde ont i huden och musklerna. Hade iaf ingen feber när jag la mig. Men dock så vaknade jag med feber och ont i huvudet och hela kroppen *suck* Och nu är det ju så att man är livrädd med tanke på svininfluensan. Har läst o läst men inte blivit så mkt klokare ang den sjukdomen eftersom den väldigt mkt liknar den vanliga influensan med feber, muskelvärk m.m. Bara att avvakta antar jag. Börjar det bli svårt o andas så är det ju bara o kontakta sjukvårdsrådgivningen.
Tyckte det var lika bra att barnen skulle vara hemma från dagis, För det första är ju jag helt vimmelkantig så jag orkar knappt stå på benen. Dessutom hade dem lite småfeber i går och om nu man skulle ha sån otur så vill man ju inte att dem ska sprida sjukdomen vidare. Jag håller verkligen tummarna så dem blir blå att det inte är den influensan.
Pappa är mkt bättre =) Röntgen visade på inga rester efter op. Han tränar o tränar och vänsterhanden/armen som han inte kunde lyfta/röra har blivit bättre. Även benet är starkare, så han kan stå upp om han håller sig i med högerhanden. Han är så glad. Vi med självklart =) Hoppas det gett honom längre tid.
Nä. lite vila nu då. Om det går med dessa virvelvindar som drar fram...
Kram på er!
Tyckte det var lika bra att barnen skulle vara hemma från dagis, För det första är ju jag helt vimmelkantig så jag orkar knappt stå på benen. Dessutom hade dem lite småfeber i går och om nu man skulle ha sån otur så vill man ju inte att dem ska sprida sjukdomen vidare. Jag håller verkligen tummarna så dem blir blå att det inte är den influensan.
Pappa är mkt bättre =) Röntgen visade på inga rester efter op. Han tränar o tränar och vänsterhanden/armen som han inte kunde lyfta/röra har blivit bättre. Även benet är starkare, så han kan stå upp om han håller sig i med högerhanden. Han är så glad. Vi med självklart =) Hoppas det gett honom längre tid.
Nä. lite vila nu då. Om det går med dessa virvelvindar som drar fram...
Kram på er!
Usch säger ja bara...
Det här vädret gör ju ingenting bättre precis. Det känns som om livet suger just nu. Och, jag blir så förbannad på mig själv för att jag låter mig gå ner igen. Jag kämpar men det känns inte och det hjälper inte. Jag vill bara ligga kvar i sängen på mornarna och fortsätta sova, helst hela dagen. Barnen står och tjatar på mig tills jag tar min allra sista ork och går upp. Sen är helvetet ett faktum. Jag är som en levande död som går omkring.
Det värsta är ju att läkarna bara gör allt värre.
Pratade med min läkare för 1½ månad sen. Blev ju då sjukskriven till 1 sept. Vi pratade om arbetsträning/rehab, möte på försäkringskassan m.m. Hon sa till och med det att jag blir tvungen att kanske räkna med nått år på rehabiliteringen pga omständigheterna runt omkring. Hon var så jäkla trevlig o gullig mot mig telefonen så inte fan tror man att det står helt galet på intyget till FSK. Min arbetsgivare ringde för ca 1½ v sen, då hade hon äntligen fått tag i min handläggare på FSK o undrade när mötet skulle bli eftersom vi var inne i augusti nu och behöver en plan. Nej men det blir inget möte för på intyget står det att jag börjar den 2 sept, ingen arbetsträning, inget möte utan jag blir friskskriven. Jag stod som ett jäkla fån i telefonen och kände panikångesten komma krypande. Så när vi lagt på så bröt ja ihop. Så nu undrar ju jag hur hon kan sitta o säga en sak och skriva en annan som påverkar en väldigt negativt. Man blir ju inte bättre om man säger så. Så nu måste ja få tag på någon, läkaren har ju tydligen semester. arbetsgivaren är på mig ang att dem måste lägga schema. Jag bara känner ett sånt jävla tryck på mig hela tiden. Under tiden jag vart sjukskriven har ja bara haft press på mig lr så har läkaren gjort helt jävla fel. dessutom har jag väntat nu i 2 månader på tid hos kuratorn, om inte längre. Har kontaktat dem, läkaren sa att hon skulle ordna det. Kuratorn själv sa att hon skulle skicka en tid m.m. Men inte fan har nåt hänt!
Ibland bara känner jag att sticka. Lämna barnen till Johan, sticka och lämna allt bakom mig... Och när dem tankarna kommer upp så mår ja så jäkla dåligt för att jag ens tänkt på att lämna barnen, familj o vänner.
Jag vet inte va ja ska göra. Har panik o ångest för minsta lilla... När telen ringer, när ja själv ska ringa, tankar, jobbet, när ja ska gå ut, när ja ska sova, när ja vaknar.. ALLT!
Som sagt. Livet suger!
Det värsta är ju att läkarna bara gör allt värre.
Pratade med min läkare för 1½ månad sen. Blev ju då sjukskriven till 1 sept. Vi pratade om arbetsträning/rehab, möte på försäkringskassan m.m. Hon sa till och med det att jag blir tvungen att kanske räkna med nått år på rehabiliteringen pga omständigheterna runt omkring. Hon var så jäkla trevlig o gullig mot mig telefonen så inte fan tror man att det står helt galet på intyget till FSK. Min arbetsgivare ringde för ca 1½ v sen, då hade hon äntligen fått tag i min handläggare på FSK o undrade när mötet skulle bli eftersom vi var inne i augusti nu och behöver en plan. Nej men det blir inget möte för på intyget står det att jag börjar den 2 sept, ingen arbetsträning, inget möte utan jag blir friskskriven. Jag stod som ett jäkla fån i telefonen och kände panikångesten komma krypande. Så när vi lagt på så bröt ja ihop. Så nu undrar ju jag hur hon kan sitta o säga en sak och skriva en annan som påverkar en väldigt negativt. Man blir ju inte bättre om man säger så. Så nu måste ja få tag på någon, läkaren har ju tydligen semester. arbetsgivaren är på mig ang att dem måste lägga schema. Jag bara känner ett sånt jävla tryck på mig hela tiden. Under tiden jag vart sjukskriven har ja bara haft press på mig lr så har läkaren gjort helt jävla fel. dessutom har jag väntat nu i 2 månader på tid hos kuratorn, om inte längre. Har kontaktat dem, läkaren sa att hon skulle ordna det. Kuratorn själv sa att hon skulle skicka en tid m.m. Men inte fan har nåt hänt!
Ibland bara känner jag att sticka. Lämna barnen till Johan, sticka och lämna allt bakom mig... Och när dem tankarna kommer upp så mår ja så jäkla dåligt för att jag ens tänkt på att lämna barnen, familj o vänner.
Jag vet inte va ja ska göra. Har panik o ångest för minsta lilla... När telen ringer, när ja själv ska ringa, tankar, jobbet, när ja ska gå ut, när ja ska sova, när ja vaknar.. ALLT!
Som sagt. Livet suger!
Tattoo time =)
I fredags (31 juli) tatuerades mina barns namn in på mina underarmar. Nåt jag velat länge men inte vetat vart. men nu äntligen blev det av =)
I really love them!!
All hyllning till Robin som gjorde dem! =)
På torsdag ryker en plats på ankeln då han ska tatuera min 6e tattoo. Och jag kan säga att jag definitivt INTE är klar med tatueringar efter den =) För mig är det en konst, en personlighet, en livsstil. Inte något som är inne just då.
Innan så vet jag på ett ungefär vad jag vill ha, jag letar och mixar och tillslut är det bara jag. Unik =) (förhoppningsvis)
I really love them!!
All hyllning till Robin som gjorde dem! =)
På torsdag ryker en plats på ankeln då han ska tatuera min 6e tattoo. Och jag kan säga att jag definitivt INTE är klar med tatueringar efter den =) För mig är det en konst, en personlighet, en livsstil. Inte något som är inne just då.
Innan så vet jag på ett ungefär vad jag vill ha, jag letar och mixar och tillslut är det bara jag. Unik =) (förhoppningsvis)
