Tråkmånsens dag.
Usch. Vet inte riktigt vad det är som händer med mig just nu. Känner mig jättetråkig. Har ingen ork lr lust för nåt. Bara att tänka på att gå till jobbet ger mig stora skälvan...
Kan iofs vara att all stress de senaste 3 månaderna som gör sitt nu. Vet ju hur ja mådde i somras ca 3 månader efter ja flyttade in här samtidigt som ja blev sjuk o bröt revbenen... Men iaf, jobbigt!!
Alla tankar på pappa, känns som om ja snart bara kommer att falla ihop efter alla försökatt bara vara stark för barnen och min systers skull. Kanske skulle låta känslorna ta över så att man lättar hjärtat o hjärnan lite. Problemet är väl att man tömmer sig helt då och bara vill vara totalt ensam i lugn o ro.
Nästa vecka påbörjas behandlingen, 5,6 dar i veckan i 6 veckor tydligen. Väldigt aggressiv strålning med andra ord tror ja. Hoppas den hjälper nu! Vi håller tummarna för det.
Tova frågar mig ett par ggr i veckan efter morfar o marie. Vet inte när dem sist träffades... Och så säger hon till mig: Morfar har inte ont i huvet längre.
Vad ska man säga, hon kan väl inte förstå riktig än om ja skulle försöka förklara. Det gör så ont i mig när hon frågar... Theo förstår ju inte än o på nåt sätt är det faktiskt skönt!
Ska väl försöka orka jobba lite... Hoppas d är lugnt på jobbet.
(btw, lägger nog ner mitt lilla inredningsprojekt så länge, orken o lusten försvann o dessutom är kameran borta. Som ni ser har ja ett litet projekt m bloggen i stället =). )
Kan iofs vara att all stress de senaste 3 månaderna som gör sitt nu. Vet ju hur ja mådde i somras ca 3 månader efter ja flyttade in här samtidigt som ja blev sjuk o bröt revbenen... Men iaf, jobbigt!!
Alla tankar på pappa, känns som om ja snart bara kommer att falla ihop efter alla försökatt bara vara stark för barnen och min systers skull. Kanske skulle låta känslorna ta över så att man lättar hjärtat o hjärnan lite. Problemet är väl att man tömmer sig helt då och bara vill vara totalt ensam i lugn o ro.
Nästa vecka påbörjas behandlingen, 5,6 dar i veckan i 6 veckor tydligen. Väldigt aggressiv strålning med andra ord tror ja. Hoppas den hjälper nu! Vi håller tummarna för det.
Tova frågar mig ett par ggr i veckan efter morfar o marie. Vet inte när dem sist träffades... Och så säger hon till mig: Morfar har inte ont i huvet längre.
Vad ska man säga, hon kan väl inte förstå riktig än om ja skulle försöka förklara. Det gör så ont i mig när hon frågar... Theo förstår ju inte än o på nåt sätt är det faktiskt skönt!
Ska väl försöka orka jobba lite... Hoppas d är lugnt på jobbet.
(btw, lägger nog ner mitt lilla inredningsprojekt så länge, orken o lusten försvann o dessutom är kameran borta. Som ni ser har ja ett litet projekt m bloggen i stället =). )
Kommentarer
Trackback
