LovelyLife

Fast ändå känns det på nått sätt tomt. beror väl på att jag haft alldeles för mkt på sistonde. 
I förrgår fick pappa åka in akut pga av 3 allvarliga EP-anfall. Bara undrar hur det kunde hända. Han äter starka förebyggande tabletter sen sist han fick anfallen på US. Han träffade onkologen idag och min syster pratade med Marie. Det var rakt på sak. Ett par år kvar är kanske vad han har kvar. Mkt beror på väl på behandlingen o vad den kan göra....

Allt har varit en berg o dalbana sen 2 dar innan julafton då vi fick namnet på tumören som vi själva kollade upp, störtade rakt ner. Den värsta sorten av 15 möjliga =( Sen när man pratat med dem har dem på nåt sätt skickat ut positiva vibbar så ett tag visste ja inte vad ja skulle tro. kanske hade vi fått fel namn lr kollat fel!  Allt kommer bli bra.

Men nej, så var det inte.

Jag kan fortfarande inte fatta att det är min pappa som drabbats. Hur är det möjligt? Helt ofattbart.....

Jag skulle velat ringa till honom nu i kväll för han fick åka hem idag. men jag klarar inte det just nu. Kommer börja tjuta o då kommer han gråta... har så ont i magen, halsen av klumpen som sitter där dygnet runt och mitt hjärta. Mitt hjärta som dunkar av liv, liv som jag vill ge min pappa....

Klarar inte o skriva mer...... Ursäkta om d finns felstavningar men huvudet är helt tomt.

Älskar dig pappa!!