Cykling, midsommar och rädsla.

Oj! Var visst ett tag sen jag skrev. Som vanligt har det ju vart rätt mkt. Var ju toppenväder förra helgen, på lördagen då åkte vi och köpte en cykel till Tova som morfar betalade. Blev dock en killcykel 12 tum som hon övar på och sen nästa år så får hon en 16 tum, rosa om hon vill =) Så det är ju tänkt att Theo ska kunna ha cykeln sen i 2 år.

Tova iaf blev helt exalterad =) Hon har cyklat till och från dagis hela förra veckan och kommer nog bli likadant hela sommaren. Hon är så duktig och bromsar i höga backar. Kan ju faktiskt säga att Theo är rätt så svartsjuk men han får låna Tovas sparkcykel med Hello Kitty på =) Det gillar han.

Så nu är det upp till mig att fixa Dennis mammas gamla cykel, egentligen är den inte gammal utan rostig. Stått ute i 2 år eftersom knaset trodde att den var stulen, men den stod utanför mamma hela tiden. Ett nytt lås har ja skaffat men måste skaffa, ny kedja, nya bromsar, ev ny pakethållare eftersom ja ska ha en barnsits där. Lite småpill här och där och kanske måla lite m.m. Sommarprijekt när inte ungarna är hemma.

Dem åker nästa vecka. Tova redan på tisdag och Theo på onsdag. Tova ska till smålands landsbygd och träffa massa lamm m.m. Theo ska till stockholm till nåt ställe och titta på fiskar m.m. Bättre stödfamilj kunde jag inte fått =) Ungarna älskar dem och jag har bra kontakt med dem.

Johan besiktade bilen idag, 3 st 2or men förhoppningsvis inga dyra 2or. Det vi var räddast för var däckena. Dem är på gränsen men det sa dem inte ett ord om som tur va. För det skulle vi inte ha råd med just nu. Och man vill ju gärna inte sitta utan en bil under semestern.

Sommar ja, nästa vecka är det midsommar. Fortfarande ingen planering. Vilket känns trist eftersom man är barnledig nästan hela veckan. Inte så kul att va instängd i lägenheten direkt.

Midsommar sen vänder allt igen, det ska bli mörkare om kvällarna. Mörkret känner en annan av oxå, men inte mörkret på kvällarna utan inom mig. I takt med att sommaren kommer ta slut så vet man att ett annat slut också närmar sig. Jag kan bara leva dag för dag. Tankarna finns bara hos pappa. Svårt att se nån framtid just nu, vilket jag hoppas alla förstår när det gäller saker och ting. Allt kan förändras på bara en sekund.  Ångest, rädsla, det går inte att beskriva, alla känslor är huller om buller......

Min lilla pappi <3 Jag älskar dig.

Då ska man försöka återgå till vardagen igen...

Kram på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0