Sjukdomarna förföljer oss.
I Onsdags var skruttan och jag till VC. Dags för hennes hörselundersökning som jag väntat på så länge efter hennes öroninflammationer. Hon hör ju så dåligt stackarn. Man får upprepa och upprepa eller i bland till och med höja rösten för att hon ska höra.
Blev en tidig morgon. Först använde dem en liten apparat som mäter avståndet från trumhinnan. Sköterskan fick göra om höger örat 2 ggr. Sen fick vi sitta ner och vänta på att en doktor skulle titta på hennes öron. Skönt, ingen kö denna morgon så efter ett par minuter fick vi gå in. Han började med det högra örat där det såg något svullet ut. Sen kollade han i det vänstra och sa direkt att, jaha där har vi en öroninflammation.
Jag typ tappade hakan. Hon har inte sagt ett pip om att det gör ont i örat. Visst hade hon haft hög feber veckan innan men inget om att det gjort ont.
Så när vi promenerade hem så frågade jag henne om hon har ont i örat. Ja sa hon lite tyst.
Stackarn har väl blivit så van vid att ha ont i örat att hon inte säger nåt längre. Tror det är 5e öroninflammationen sen hon började på dagis i januari förra året =( Så då är det bara och vänta på att pencillinkuren gör sitt och sen ska jag ta en snack med BVC om detta. För det kan ju vara så att hon har vätska bakom öronen som behövs opereras bort. Antingen en remiss upp till Öron-hals mottagningen på US. Lr om ja kan ringa dit själv.
Theo har lyckats hålla sig utan feber. Kommer inte ens ihåg när han hade det sist. Däremot är det snuva och denna jäkla hosta som alla runt omkring oss drabbats av. Hostan som går på dagis är inget att leka med kan jag säga. Känner igen det som samma hosta som förra året när jag bröt revbenen. Så jag är livrädd när jag får ett antal hostattacker på kort tid....
Blev en tidig morgon. Först använde dem en liten apparat som mäter avståndet från trumhinnan. Sköterskan fick göra om höger örat 2 ggr. Sen fick vi sitta ner och vänta på att en doktor skulle titta på hennes öron. Skönt, ingen kö denna morgon så efter ett par minuter fick vi gå in. Han började med det högra örat där det såg något svullet ut. Sen kollade han i det vänstra och sa direkt att, jaha där har vi en öroninflammation.
Jag typ tappade hakan. Hon har inte sagt ett pip om att det gör ont i örat. Visst hade hon haft hög feber veckan innan men inget om att det gjort ont.
Så när vi promenerade hem så frågade jag henne om hon har ont i örat. Ja sa hon lite tyst.
Stackarn har väl blivit så van vid att ha ont i örat att hon inte säger nåt längre. Tror det är 5e öroninflammationen sen hon började på dagis i januari förra året =( Så då är det bara och vänta på att pencillinkuren gör sitt och sen ska jag ta en snack med BVC om detta. För det kan ju vara så att hon har vätska bakom öronen som behövs opereras bort. Antingen en remiss upp till Öron-hals mottagningen på US. Lr om ja kan ringa dit själv.
Theo har lyckats hålla sig utan feber. Kommer inte ens ihåg när han hade det sist. Däremot är det snuva och denna jäkla hosta som alla runt omkring oss drabbats av. Hostan som går på dagis är inget att leka med kan jag säga. Känner igen det som samma hosta som förra året när jag bröt revbenen. Så jag är livrädd när jag får ett antal hostattacker på kort tid....
Kommentarer
Trackback
