LovelyLife

Usch vilken grym värk/smärta jag har i knäna. Började i måndags förra veckan i höger knäskål. Blev lite fundersam för det brukar vara i vänster knä annars, periodvis pga att jag ramlade och slog i det knät när jag var liten. Högläge och lite vila hjälpte en stund. Efter ett par dagar började vänster knä oxå att strula. Vissa dagar funkar det att röra på sig utan att göra grimaser av smärta. men idag har det nog varit värsta morgonen på ca 1½ vecka. Kunde knappt röra på benen i sängen innan jag gick upp, kom knappt upp dessutom. Vad händer, jag är bara 27 år ju. Mina knän får inte balla ur så här tidigt i livet.

Iaf så kämpar jag på att varken sitta för länge eller gå/stå för mkt. Måste hitta ett mellanläge, vilket inte är så lätt när man har 2 superaktiva barn. Dessutom fick Tova ett av sina utbrott på väg till dagis idag och vänder tvärt och springer i väg. Efter ett tag blev jag tvungen att springa efter och fånga henne efter att ha försökt att övertala henne och fjäska. Usch vilket liv det var. Folk bara vände sig om o ställde sig o tittade. Verkligen tittade =( Jag gick ner på knä för att kunna ta henne i min famn och prata lugnt med henne för att se om hon kunde lugna ner sig.. Samtidigt som jag kämpar mot tårarna för att det gör så ont. Men det hjälpte inte, hon lyckades åla ur sig mitt grepp och dra i väg igen. Jagning igen, sätta henne i vagnen med theo i knät. Knak säger vagnen så det är väl inte långt kvar innan den brakar ihop..

Är så synd att det ska behöva vara så här. Det är så synd om henne för hon verkar inte veta vad hon gör just i stundens hetta, synd om theo som hela tiden får komma i kläm. Synd om alla efter som ingen mår bra av det här. Tack o lov så har hjälpen kommit nu. Återstår att se om det går att jobba med för hennes skull. Att det hjälper liksom.

Nä idag blir det benvila tills det är dags att hämta, sen till mormor och sen till Johan. OM jag kommer upp i ståläge vill säga =/