LovelyLife

Var och träffade pappa igår. Det var med en klump man gick in i hans rum. Men sen när man hörde honom prata med assistenten så hörde man att han lät någolunda pigg iaf. Han fick en bamsekram o puss på kinden från mig, sen började han gråta när han kramade Johanna. O jag förstår att det är extra jobbigt eftersom han så gärna vill träffa  den lilla. Han klappade hennes mage länge =)

Han var väldigt trött, man såg ångesten lysa i hans ögon. O sen är han väldigt förvirrad...

Vi gick ut en stund från hans rum för att han sa att han var trött. Då kom assistenten in till oss o frågade om det var något vi undrade över. Det är så lustigt, man har tusen frågor men när hon ställde den till oss fick vi tunghäfta. Men hon sa att det inte är långt kvar nu. Och han är själv medveten om det. Men det känns som om pappa vill skona oss från det för han ropade på henne o sa att hon inte skulle säga nåt. Men hon tyckte att vi måste få veta. O på nåt sätt är det skönt att veta att han snart slipper lida...

Det var jobbigt att träffa han men andå skönare att få krama o pussa honom. Eftersom man inte vet när...

Igår tog jag ett litet samtal med barnen. Jobbigt o dem förstår nog inte så mkt av det. Men efter en timma orkade jag inte hålla skenet uppe längre o bröt ihop inne i sovrummet. Då kom tova o tittade på mig o frågade johan varför jag grät. Då sa han att jag berättade ju om morfar o att mamma är ledsen över det. Ok sa hon o gick in i v-rummet o till soffan. Då hörde jag henne snyfta så jag ropade på henne o hon kom in till mig o vi grät o kramade varann o hon upprepade flera ggr att -morfar kommer att bli en ängel... Hjärtskärande...
Lika mkt som jag tröstade henne så tröstade min lilla tös mig <3

Älskar dig papi <3