LovelyLife

Sitter här och funderar, som vanligt på alldeleas för mkt.  Orkar inte ta alla tankar men en sak jag kan dela är att jag börjar känna att livet sakta återvänder. 2 smällar på en helg blev mkt, att det dessutom höll på att bli 3 st kunde blivit alldeles för mkt.

Jag tror att när begravningen är över så kan man på nåt sätt gå vidare. Pappa har inte ont längre, han har frid liksom. O på nått sätt känner man den friden också. Man slipper gå o oroa sig över pappa, om han har ont och så. Är jag självisk när jag tänker så?
Jag är så glad att man fick ett sista medvetande "älskar dig" tillbaka. Sen var det mest sovande o svammel tyvärr. Men just det ordet vårdar jag ömt =) <3

Min kära pappa <3 Så svårt på ett sätt att förstå att det hänt, man lever i nån slags förnekelse liksom. Men jag antar att verkligheten kommer i fatt nästa vecka när begravningsakten är.

Barnen kommer vara med. Jag stod länge och funderade, även innan pappa gick bort eftersom man visste hur det skulle sluta. Ska dem med lr inte? Men nu, jag har pratat med folk, min syster pratade pratade med prästen som tyckte att dem skulle vara med. Johan kommer oxå vara med så skulle dem inte kunna sitta still så är det han som får ta dem. Kan tänka mig att Tova kommer sitta med mig, men med Theo är det en annan sak. Han förstår inte riktigt detta med döden.

Jaja, skönt att skriva av mig lite.

Nu sitter jag o väntar på syrran som ska komma o sova över, hon kommer med sushi dessutom. Hoppas jag klarar av att äta det iaf, inte mkt mat man fått i magen dem senaste 14 dagarna. Och så blir det nog nån film =)
Tack älskade syster att du finns där <3 Jag finns för dig oxå ska du veta. Puss

See ya , i´ll be back