LovelyLife

Igår var det 3 månader sen du lämnade oss alla i stor sorg och saknad Pappi. Kände att jag inte orkade skriva igår, förlåt mig. Jag upprepar mig, men jag saknar dig så mycket. Din röst, dina skämt =) Ditt skratt, ja allt saknar jag.. Tom din skrämselblick man fick av dig när man gjort nåt dumt, hihi.. Och jag är så ledsen att det ska vara så här mellas oss o din hälft, det fyller mig med så mkt extra sorg att behöva bära.. Men tyvärr är det så och jag hoppas du förstår om du vakar över oss..

Jag är också fylld med så mkt ilska, det är så att jag ska explodera. Det har krupit i kroppen på mig hela helgen, har inte kunnat sova eller göra nåt. Så rastlös för jag har så mkt jag skulle vilja säga men håller tyst om. Men snart är det över, snart slipper jag detta. Bara några dagar kvar, sen finito.

Bouppteckning på onsdag, möte på råd o stöd på fredag. Sen väntar jag med spänning på att höra av min handläggare på AF om att jag ska få börja arbetsträna, snart hoppas jag.

Puss på er..

Love you daddy <3 Forever and ever!!