LovelyLife

Förstår verkligen nu vad som menas med att julen är barnens högtid. Var så underbart att se Tova och Théo öppna sina paket. Och i år blev dem verkligen bortskämda, inte minst från mig =) Det bästa var väl egentligen när tomten (mamma) knackade på dörren. Tova och Theo blev knäpptysta och sen bara sprang mot dörren och ropade tomten tomten. Tova öppnar och skrattar och ropar tomten. Helt plötsligt slänger hon igen dörren i ansiktet och vänder sig om och säger att hon inte tycker om tomten och börjar gråta och slänger sig i famnen på sin farmor. Theo nästan flyger upp i Johans famn.  Jag visste inte om ja skulle skratta eller gråta för deras skull. I efterhand så här garvar vi verkligen åt Tovas reaktion. Att först bli jätteglad och sen stänga dörren typ i nyllet *asg* Efter ett tag så har båda slappnat av och sitter typ 2 m ifrån tomten o tar emot paket. När det är dags för Théo att öppna ett paket från sin pappa med lastbil och 2 bilar så står han och hoppar jämter och nästan skriker bil bil!! Min lilla bilgalning =) Han var så spänd av förväntan att få leka med dem. Tova nästan släppte allt när hon fick se sin sminkdocka från farmor. Julen var bra. Tankarna gick självklart till pappa och frågorna poppade upp då o då. Inte så konstigt. Men dem kom förbi på julaftonsmorgonen en stund för att få träffa sina barnbarn. Tova blev jättesur när dem skulle åka och hon inte kunde få följa med, så hon vägrade säga hejdå. Min lilla skrutta. Hur ska hon förstå som bara är 3? =(

Fortsätter skriva en annan dag och lägga in lite bilder från julen. Är känslomässigt nere så ja orkar inte så mkt.

Hoppas ni andra haft en bra jul!

Har inte orkat skriva något som ni kanske förstår. Har vart en tuff jäkla vecka. Sen förra tisdagen har det ju bara vart svart och det känns som man gått runt i dvala.
Var iaf uppe hos pappa i måndags en kortis. Han låg på uppvaket fortfarande eftersom dem inte vågade flytta honom efter anfallen.
Kändes inte som om det var min pappa som låg där, han som brukar vara pigg och glad var trött och ledsen. Johanna och jag grät när vi såg honom. Vilket självklart inte var så bra eftersom han började gråta. Det var jobbigt att se honom, jag kunde absolut inte titta på operationssåret. Tack gode gud så satt syrran på den sidan.
Vi var där ca en kvart sen fick han somna om. Men när han såg oss blev han glad och sa -Där är mina gummor =)

När jag satt på bussen hem blev jag så himla trött. Jag kände mig så lättad över att ha fått träffa honom och berätta hur mkt jag älskar honom. Satt nästan och somnade =)
Första natten på nästan en vecka jag äntligen kunde sova en hel natt utan att ligga vaken och tänka och oroa mig. Till och med barnen sov hela natten =) Och bara för det så vaknade jag trött och hade huvudvärk för att ja sovit för mkt men det gick över.
Men nattsömnen har varit okej sen dess iaf.

Idag jobbade jag bara till 15, skulle gått stängning men dem förstår mig ju på jobbet och ställer upp så jag får åka upp och hälsa på. Nu låg han på plan 18 i ett vanligt rum med 3 andra. Och man kan säga att det var skillnad på honom. Piggare (lite trött endå pga medicinerna), gladare och han har fått tillbaka känseln i vänstra armen (inte riktigt helt men han kan klä på sig själv) Så vi satt och fikade och skämtade och skrattade. Förhoppningsvis om inget mer dyker upp så får Marie hem honom till helgen. Det första hon skulle göra sa hon var att fixa ett varmt bubbelbad och lättöl till honom =) Det lät inte så dumt tyckte han.

Det jobbiga just nu är att vänta på svaren om vilken sort av cancer det är och sen ska den graderas i skala 1-4. Runt den 19e blir det. Men jag försöker inte att tänka så mkt på det just nu utan bara vara och sen ta dem nyheterna då. Jag hoppas iaf att han får vara hemma till jul.

Men så ligger det till nu iaf. Lite positivt iaf mitt i det svarta =)

Puss pappa!!

Klart jag är trött, har inte sovit en blund i natt. Inte efter maries samtal. Hon rongde i går kväll och sa att hon tyckte att vi skulle få komma upp till honom, så har vi iaf träffat honom i fall han skulle....... vill inte ens säga lr skriva det.

Har vart så orolig att någon skulle ringa i natt. Att man inte skulle hinna. Jag har inte träffat honom sen i torsdags när han var pigg och rätt glad och lättad.

Jag vet att jag kommer bryta ihop när jag ser honom. Speciellt om han får ett anfall inför oss.

"pust" vad som helst för att han ska klara det här alltså!!

Som ni förstår kommer min blogg att till största del handla om pappa nu. Min älskade pappa!