Sorg ena dagen, glädje den andra.
Igår var vi på busfabriken med Becca och hennes 2 små, Ida och Nea. Pappa och Marie var snälla och bjöd barnen på det. Dem tyckte det var jättekul! Tyckte iofs vi med. Det var jätteskönt med ett gott skratt efter Torsdagens sörjande.
Tova visste inte vart hon skulle ta vägen, fanns ju så mycket att göra. Busfabriken är den bästa platsen för en hyperaktiv tös som henne. Till och med jag gav mig upp i en studsmatta med henne och sen åkte jag rutschbana. Men det kändes i magen sen i går kväll, mycket sammandragningar. Men inga farliga i alla fall.
Tova slocknade nästan direkt efter att vi hade satt oss i bilen. Försökte hålla henne vaken tills vi kom hem. Vi lyckades dock inte. Fick knappt liv i henne, hon vaknade inte ens när vi tog ur henne ur bilen eller klädde av henne :-D Helt borta va hon. En rolig dag som sagt!
Skillnad mot Torsdagen. Natten till torsdag vaknade jag tusen ggr, känns det som. Skulle upp 0645 och göra mig i ordning. När klockan var halv sju gick jag upp. Hade legat och vridit mig ett bra tag då. Kände nervositeten växa i magen. En stor klump från magen upp till halsen. Var rädd att jag skulle bryta ihop. Skönt att Johan var uppe i fall det skulle hända.
Halv åtta klär jag på mig för att gå över till mamma, kramar om Johan och vill inte släppa honom. Vill ha honom vid min sida.
Halv elva, elva är vi framme vid Enköping. En himla jobbig väg att åka. Går ju snabbar och åka till stockholm ju. Nu ska vi bara hitta till Ålderdomshemmet där morfar bodde, inte lätt. Vi körde vilse ett par ggr. Men till slut kom vi fram.
Känner klumpen växa allt mer. Nu ska man få se hur han bodde sin sista tid i livet. Gå igenom hans saker.
När vi kom in där, i hans rum. Går inte ens att beskriva känslan. Bara att det var otroligt tryckande och jobbigt. Vi började gå igenom hans saker, vilka ska slängas och vilka ska sparas. Mycket minnen dök upp när man såg hans saker.
Till slut var rummet tomt och städat varpå ett par kartonger som mammas halvbror skulle ha. Dags att åka och äta lite. Snart var det dags.
Vi kommer till kapellet 20 min innan. Några i släten är redan där. Man går runt och hälsar. Kommer inte ihåg ett endaste namn på dem. Har iaf 6 kusiner där uppe.
Kl är 1500. Egentligen är vi inte redo. Mamma är äldst av barnen så vi i familjen får gå först och dessutom sitta längst fram. Jag baragår in, tittar knappt framåt, bara följer mamma och Johanna. Inget känns verkligt, allt är tyst. Det bara susar i öronen. Är allt en otäck dröm? Allt går som i slowmotion. Tills jag hör JOhanna börja gråta. Då vaknar jag till och tittar upp. Jo, detta är verkligt. Framför mig är kistan. Vi sätter oss och jag tar Johannas hand. Hon är helt förstörd. Jag kämpar mot tårarna som sätter sig som en stor klump i halsen. Jag vill hem. Jag vill ha Johan som håller om mig.
Efter ett tal från kapellmästaren så är det en psalm och sen dags för oss att ta farväl. Vi börjar.
När jag lägger rosen på kistan så vet jag att det verkligen är ett definitivt farväl. Nu finns ingen hejd för tårarna längre. Dem bara rinner och rinner....
Efter farvälet så sätter dem på en låt med Johnny Cash. Nu blev jag jätteorolig. det här var mammas och morfars låt. Morfar lärde mamma att sjunga den på svenska när hon var liten medans han spelade den på gitarr. Det var den värsta stunden faktiskt.
Sen blev det en berättelse om morfars liv och levene. Mkt minnen med andra ord.
Klockorna ringer, dags att gå ut. Farväl morfar viskar jag.
Det pratas lite där utanför medans mamma o hennses två syskon är där inne ensamma och tar farväl. Man vet inte vad man ska säga. Man bara nickar lite.
Nu åker vi till mottagningen. Hur stelt kommer inte det bli då. Nån som orkar va hövlig och prata. Inte jag i alla fall. Känner mig helt förstörd, vilket jag verkligen gjorde när jag såg mig i spegeln.
Vi käkade lite och pratade. Gick bättre än vad jag trodde.
Vid 1730 var det dags för adjö. Skönt att sätta sig i bilen och åka hemmåt. Försökte sova lite men det gick inte. Var hemma vid 20. Jag och Johan är ensamma eftersom Lena tagit Tova. Och det var skönt. Jag var rätt slutkörd efter den här dagen och behövde få ta det lugnt och bara kramas med Johan. Känna att han fanns där för mig.
Det första jag sa till honom när jag kom innanför dörren var att jag älskade honom otroligt mycket och att jag saknade honom där.
Den kvällen somnade vi kl 22 i famnen på varann och jag sov jättegott och stillsamt.
Mina 2 älsklingar, Johan och Tova!
Morfar,jag saknar dig. Du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta.
Tova visste inte vart hon skulle ta vägen, fanns ju så mycket att göra. Busfabriken är den bästa platsen för en hyperaktiv tös som henne. Till och med jag gav mig upp i en studsmatta med henne och sen åkte jag rutschbana. Men det kändes i magen sen i går kväll, mycket sammandragningar. Men inga farliga i alla fall.
Tova slocknade nästan direkt efter att vi hade satt oss i bilen. Försökte hålla henne vaken tills vi kom hem. Vi lyckades dock inte. Fick knappt liv i henne, hon vaknade inte ens när vi tog ur henne ur bilen eller klädde av henne :-D Helt borta va hon. En rolig dag som sagt!
Skillnad mot Torsdagen. Natten till torsdag vaknade jag tusen ggr, känns det som. Skulle upp 0645 och göra mig i ordning. När klockan var halv sju gick jag upp. Hade legat och vridit mig ett bra tag då. Kände nervositeten växa i magen. En stor klump från magen upp till halsen. Var rädd att jag skulle bryta ihop. Skönt att Johan var uppe i fall det skulle hända.
Halv åtta klär jag på mig för att gå över till mamma, kramar om Johan och vill inte släppa honom. Vill ha honom vid min sida.
Halv elva, elva är vi framme vid Enköping. En himla jobbig väg att åka. Går ju snabbar och åka till stockholm ju. Nu ska vi bara hitta till Ålderdomshemmet där morfar bodde, inte lätt. Vi körde vilse ett par ggr. Men till slut kom vi fram.
Känner klumpen växa allt mer. Nu ska man få se hur han bodde sin sista tid i livet. Gå igenom hans saker.
När vi kom in där, i hans rum. Går inte ens att beskriva känslan. Bara att det var otroligt tryckande och jobbigt. Vi började gå igenom hans saker, vilka ska slängas och vilka ska sparas. Mycket minnen dök upp när man såg hans saker.
Till slut var rummet tomt och städat varpå ett par kartonger som mammas halvbror skulle ha. Dags att åka och äta lite. Snart var det dags.
Vi kommer till kapellet 20 min innan. Några i släten är redan där. Man går runt och hälsar. Kommer inte ihåg ett endaste namn på dem. Har iaf 6 kusiner där uppe.
Kl är 1500. Egentligen är vi inte redo. Mamma är äldst av barnen så vi i familjen får gå först och dessutom sitta längst fram. Jag baragår in, tittar knappt framåt, bara följer mamma och Johanna. Inget känns verkligt, allt är tyst. Det bara susar i öronen. Är allt en otäck dröm? Allt går som i slowmotion. Tills jag hör JOhanna börja gråta. Då vaknar jag till och tittar upp. Jo, detta är verkligt. Framför mig är kistan. Vi sätter oss och jag tar Johannas hand. Hon är helt förstörd. Jag kämpar mot tårarna som sätter sig som en stor klump i halsen. Jag vill hem. Jag vill ha Johan som håller om mig.
Efter ett tal från kapellmästaren så är det en psalm och sen dags för oss att ta farväl. Vi börjar.
När jag lägger rosen på kistan så vet jag att det verkligen är ett definitivt farväl. Nu finns ingen hejd för tårarna längre. Dem bara rinner och rinner....
Efter farvälet så sätter dem på en låt med Johnny Cash. Nu blev jag jätteorolig. det här var mammas och morfars låt. Morfar lärde mamma att sjunga den på svenska när hon var liten medans han spelade den på gitarr. Det var den värsta stunden faktiskt.
Sen blev det en berättelse om morfars liv och levene. Mkt minnen med andra ord.
Klockorna ringer, dags att gå ut. Farväl morfar viskar jag.
Det pratas lite där utanför medans mamma o hennses två syskon är där inne ensamma och tar farväl. Man vet inte vad man ska säga. Man bara nickar lite.
Nu åker vi till mottagningen. Hur stelt kommer inte det bli då. Nån som orkar va hövlig och prata. Inte jag i alla fall. Känner mig helt förstörd, vilket jag verkligen gjorde när jag såg mig i spegeln.
Vi käkade lite och pratade. Gick bättre än vad jag trodde.
Vid 1730 var det dags för adjö. Skönt att sätta sig i bilen och åka hemmåt. Försökte sova lite men det gick inte. Var hemma vid 20. Jag och Johan är ensamma eftersom Lena tagit Tova. Och det var skönt. Jag var rätt slutkörd efter den här dagen och behövde få ta det lugnt och bara kramas med Johan. Känna att han fanns där för mig.
Det första jag sa till honom när jag kom innanför dörren var att jag älskade honom otroligt mycket och att jag saknade honom där.
Den kvällen somnade vi kl 22 i famnen på varann och jag sov jättegott och stillsamt.
Mina 2 älsklingar, Johan och Tova!
Morfar,jag saknar dig. Du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta.
Barnfri.
Japp, idag åker Tova till sin farmor och ska sova över. Vi är barnfria idag, Johan o jag. Fasst på varsitt håll. Han har sin efterlängtade speldag. Ett nytt spel som släppts. Burning crusade.
Posten kom nyss med spelet så han lär bli glad när han vaknar.
Jag själv ska över till mamma o syrran där det blir spakväll. Ska bli så underbart. Inte varje dag man kan slappa o bli ompysslad! Äta lite gott(synd att man inte kan dricka vin-hade varit sååå gott), snacka o kika på nån rulle kanske. Bara glömma allt tråkigt för tillfället. Blir nog o sova över där kan jag tänka mig.
Nu har vi fått ett datum som begravningen äger rum. Så nu är det jobbiga att gå o vänta på att få åka dit.
Nähä, ska packa TOvas saker, göra mig själv i ordning och ge henne lunch innan vi drar.
Nu är det lite tyst tycker jag. Bäst o kolla va tösen gör.
Kram kram.
Posten kom nyss med spelet så han lär bli glad när han vaknar.
Jag själv ska över till mamma o syrran där det blir spakväll. Ska bli så underbart. Inte varje dag man kan slappa o bli ompysslad! Äta lite gott(synd att man inte kan dricka vin-hade varit sååå gott), snacka o kika på nån rulle kanske. Bara glömma allt tråkigt för tillfället. Blir nog o sova över där kan jag tänka mig.
Nu har vi fått ett datum som begravningen äger rum. Så nu är det jobbiga att gå o vänta på att få åka dit.
Nähä, ska packa TOvas saker, göra mig själv i ordning och ge henne lunch innan vi drar.
Nu är det lite tyst tycker jag. Bäst o kolla va tösen gör.
Kram kram.
Hans själ har gått vidare nu.
I går kom beskedet *suck*
Johan, jag och Tova satt och åt frukost. Jag satt och frågade Johan om hur en begravning går till och så. Det är liksom den första.
Då ringer telefonen. Jag hajar till men försöker inte visa det. Johan svarar. Det är mamma.
Jag visste direkt. Jag frågade rakt ut. Han är bort nu, eller hur?
Gick från bordet med gråten i halsen och satte mig i datarummet för att prata ostört. Har svårt och fatta. Fortfarande.
Sen jag fick beskedet så har jag gått runt och mints saker som vi gjorde när jag var mindre. Bilder dyker upp. Även fast han inte fanns här dem senaste 10 åren så minns man bara det fina. Och det är skönt. Man anklagar inte honom för nåt han inte kunde rå för.
Kommer bli jobbigt. Begravningen kommer nog va nån gång nästa vecka. Men jag kommer att vara där, för mammas skull och inte allra minst för min morfar, för att visa respekt.
Kommer nog och bli en jobbig resa upp. Minst 3 timmar. Folk som sörjer i bilen.
Det gäller att va stark nu.
Johan, jag och Tova satt och åt frukost. Jag satt och frågade Johan om hur en begravning går till och så. Det är liksom den första.
Då ringer telefonen. Jag hajar till men försöker inte visa det. Johan svarar. Det är mamma.
Jag visste direkt. Jag frågade rakt ut. Han är bort nu, eller hur?
Gick från bordet med gråten i halsen och satte mig i datarummet för att prata ostört. Har svårt och fatta. Fortfarande.
Sen jag fick beskedet så har jag gått runt och mints saker som vi gjorde när jag var mindre. Bilder dyker upp. Även fast han inte fanns här dem senaste 10 åren så minns man bara det fina. Och det är skönt. Man anklagar inte honom för nåt han inte kunde rå för.
Kommer bli jobbigt. Begravningen kommer nog va nån gång nästa vecka. Men jag kommer att vara där, för mammas skull och inte allra minst för min morfar, för att visa respekt.
Kommer nog och bli en jobbig resa upp. Minst 3 timmar. Folk som sörjer i bilen.
Det gäller att va stark nu.
Mitt i allt så kommer sorgen..
Iofs så har man ju bara gått och väntat att det skulle komma. Dagen då nån ska gå bort.
Min morfar som alltid vart den som skämtat, älskat att spela på sin gitarr och vart riktigt gourmetfrälst fick sin dom förra året. Alzeimers(stavning?) Fy för den sjukdomen...
Vi kunde inte ana att det var det. Sist jag träffade honom var för 8 år sen. Då var han skitskum. Pratade knappt nåt o hade tom glömt bort sin dotters 40 årsdag. Vi barnbarn hade han glömt bort för länge sen.
Idag vet vi varför. Tyvärr är det ju en sjukdom som kan vara svårt för andra att se. Han kommer inte ihåg nån och ligger på ett vårdhem och får dropp med morfin. Det kan hända i morgon, övermorgon eller om en vecka. Allt vi vet är att han inte lider längre iaf. Och att snart är det slut.
Känns väldigt jobbigt att veta att snart ringer telefonen med ett sorgebud. Jag har aldrig varit på en begravning. Kur ska jag klara det? För min mammas skull, kommer jag finnas vid hennes sida.
Ett liv försvinner från denna jord medans en annan själ välsignas till livet.
För varje minut så dyker minnesbilder upp. Han var speciell. Min morfar.
Min morfar som alltid vart den som skämtat, älskat att spela på sin gitarr och vart riktigt gourmetfrälst fick sin dom förra året. Alzeimers(stavning?) Fy för den sjukdomen...
Vi kunde inte ana att det var det. Sist jag träffade honom var för 8 år sen. Då var han skitskum. Pratade knappt nåt o hade tom glömt bort sin dotters 40 årsdag. Vi barnbarn hade han glömt bort för länge sen.
Idag vet vi varför. Tyvärr är det ju en sjukdom som kan vara svårt för andra att se. Han kommer inte ihåg nån och ligger på ett vårdhem och får dropp med morfin. Det kan hända i morgon, övermorgon eller om en vecka. Allt vi vet är att han inte lider längre iaf. Och att snart är det slut.
Känns väldigt jobbigt att veta att snart ringer telefonen med ett sorgebud. Jag har aldrig varit på en begravning. Kur ska jag klara det? För min mammas skull, kommer jag finnas vid hennes sida.
Ett liv försvinner från denna jord medans en annan själ välsignas till livet.
För varje minut så dyker minnesbilder upp. Han var speciell. Min morfar.
God fortsättning!
Ja. Då var man inne på ett nytt år. 2007, må det bli ett underbart år. (klart, Tova ska ju få ett syskon)
Lite om veckan som gått då.
Julafton firades hemma hos oss. Vilket var otroligt skönt. Jag stressade på som vanligt men kunde endå slappna av med Tova. Lite svårt när man är borta och hon ska springa överallt och inget är barnsäkrat.
Vid 13-tiden kom Johans mamma och bror på middag. Mums, första julmaten. Kanon!
Satt och pratade lite och sen vid 15 så kom pappa och marie förbi för att se Kalle Anka. Efter det var det dags för julklappsutdelning tillsammans med mamma, syrran och pelle som oxå kom.
Åhå jajja. Tovas ögon var sååå stora när hon såg alla paket. Hon kunde naturligtvis inte nöja sig med att bara öppna sina egna. Hon var ju tvungen att öppna våra oxå. Mycket leksaker fick hon (vilket vi hoppats på att hon inte skulle få, hon har mängder sen innan) Men, men. Kläder fick hon oxå vilket verkligen behövdes med den här lilla skitungen :-)
En underbar jul var det i alla fall. Full fart på Tova som vanligt. Tittade man bort i 2 sekunder hade hon hela munnen full av skumtomtar och choklad. Den lilla busungen!
Den kvällen somnade vi alla tidigt. Skönt!
Samtidigt så undrar man varför man stressar så? Julafton på gott och ont.
Dagarna mellan jul och nyår gick snabbt. Var på rean en dag. Inte mkt att ha. För mig alltså. dem reade väl typ bara ett par enstaka plagg för gravida, o då var det bara stoora stl kvar. Hittade till slut en snygg klänning på "normala" avd. Kul när man ibland kan köpa vanliga kläder oxå.
Nyårsafton firades oxå hemma. Det säger väl allt egentligen. Jag menar, en ettåring och gravid kvinna. En lagom fartfylld och mysig kväll. Precis så var det.
Jessica och Hampus kom runt 18-tiden. Maten var inte riktigt färdigt (som vanligt). Efter ett tag iaf satte vi oss till bords. Johan serverade. Maten blev kanongod. Middagen bestod av Västerbottenfylld lax (alt ´fylld lövbiff) med pressad potatis och vitvinssås. Och grönsallad till. Såsen var riktigt superb!
Efter det kaffe och Gino (ugnsgratinerad frukt med ett täcke av vit choklad) med gammeldags vaniljglass. Oxå mums!
Sen satt vi i soffan och pratade och skrattade. Vid 21 var Tova jättetrött så då fick hon gå och lägga sig. Helt plötsligt var klockan 23:45 och vi gick ut på balkongen och hade med oss skumpa. Smällde redan nästan överallt. Klockan närmar sig Tolv. Jag springer in för att kolla Tova som sover så sött.
Klockan är Tolv och det blir ett himla liv utanför på cyckelbanan. Väldigt mycket raketer i skäggetorp måste jag säga. Sen hade vi turen att se raketerna från borggården oxå. Jättevackert! Ett underbart slut på 2006 tillsammans med goda vänner.
Början på 2007 var inte dum den heller för nån av oss. Vi firade förlovningen tillsammans oxå. Johan o jag 2 år och Jessica o Hampus 1 år (fast dem har ju lyxen att oxå va gifta med varann).
Vi stod där ute ett bra tag. Sprang väl in 2 ggr o kollade Tova men hon snarkade på som bara den. Lite lustigt med tanke på att dem fyrade av värsta bomberna precis utanför.
Sen blev det för kallt så Jessica o jag gick in medans killarna började filma o sluddra *skratt*
Vid halv 2 tänkte jag säga tack för mig och gå o lägga mig. Men då var hampus rätt trött och ville endå gå hem. Så då var kvällen slut för oss alla.
Ett väldigt lyckat Nyår!
Så nu återstår det att se om 2007 fortsätter att va bra :-)
Lite om veckan som gått då.
Julafton firades hemma hos oss. Vilket var otroligt skönt. Jag stressade på som vanligt men kunde endå slappna av med Tova. Lite svårt när man är borta och hon ska springa överallt och inget är barnsäkrat.
Vid 13-tiden kom Johans mamma och bror på middag. Mums, första julmaten. Kanon!
Satt och pratade lite och sen vid 15 så kom pappa och marie förbi för att se Kalle Anka. Efter det var det dags för julklappsutdelning tillsammans med mamma, syrran och pelle som oxå kom.
Åhå jajja. Tovas ögon var sååå stora när hon såg alla paket. Hon kunde naturligtvis inte nöja sig med att bara öppna sina egna. Hon var ju tvungen att öppna våra oxå. Mycket leksaker fick hon (vilket vi hoppats på att hon inte skulle få, hon har mängder sen innan) Men, men. Kläder fick hon oxå vilket verkligen behövdes med den här lilla skitungen :-)
En underbar jul var det i alla fall. Full fart på Tova som vanligt. Tittade man bort i 2 sekunder hade hon hela munnen full av skumtomtar och choklad. Den lilla busungen!
Den kvällen somnade vi alla tidigt. Skönt!
Samtidigt så undrar man varför man stressar så? Julafton på gott och ont.
Dagarna mellan jul och nyår gick snabbt. Var på rean en dag. Inte mkt att ha. För mig alltså. dem reade väl typ bara ett par enstaka plagg för gravida, o då var det bara stoora stl kvar. Hittade till slut en snygg klänning på "normala" avd. Kul när man ibland kan köpa vanliga kläder oxå.
Nyårsafton firades oxå hemma. Det säger väl allt egentligen. Jag menar, en ettåring och gravid kvinna. En lagom fartfylld och mysig kväll. Precis så var det.
Jessica och Hampus kom runt 18-tiden. Maten var inte riktigt färdigt (som vanligt). Efter ett tag iaf satte vi oss till bords. Johan serverade. Maten blev kanongod. Middagen bestod av Västerbottenfylld lax (alt ´fylld lövbiff) med pressad potatis och vitvinssås. Och grönsallad till. Såsen var riktigt superb!
Efter det kaffe och Gino (ugnsgratinerad frukt med ett täcke av vit choklad) med gammeldags vaniljglass. Oxå mums!
Sen satt vi i soffan och pratade och skrattade. Vid 21 var Tova jättetrött så då fick hon gå och lägga sig. Helt plötsligt var klockan 23:45 och vi gick ut på balkongen och hade med oss skumpa. Smällde redan nästan överallt. Klockan närmar sig Tolv. Jag springer in för att kolla Tova som sover så sött.
Klockan är Tolv och det blir ett himla liv utanför på cyckelbanan. Väldigt mycket raketer i skäggetorp måste jag säga. Sen hade vi turen att se raketerna från borggården oxå. Jättevackert! Ett underbart slut på 2006 tillsammans med goda vänner.
Början på 2007 var inte dum den heller för nån av oss. Vi firade förlovningen tillsammans oxå. Johan o jag 2 år och Jessica o Hampus 1 år (fast dem har ju lyxen att oxå va gifta med varann).
Vi stod där ute ett bra tag. Sprang väl in 2 ggr o kollade Tova men hon snarkade på som bara den. Lite lustigt med tanke på att dem fyrade av värsta bomberna precis utanför.
Sen blev det för kallt så Jessica o jag gick in medans killarna började filma o sluddra *skratt*
Vid halv 2 tänkte jag säga tack för mig och gå o lägga mig. Men då var hampus rätt trött och ville endå gå hem. Så då var kvällen slut för oss alla.
Ett väldigt lyckat Nyår!
Så nu återstår det att se om 2007 fortsätter att va bra :-)