Sötaste vinnaren i Eurovision Song Contest =)
Nog var det rätt låt som vann? Det tycker jag i alla fall =)
Puss Alexander Rybak.
Lite av varje
Var ett tag sen ja skrev. Känns som om jag inte har så mkt för tillfället att skriva för när jag väl sätter mig för att skriva så är det alla tankar på pappa som dyker upp. Har inte pratat med honom på ett tag så ja ska ringa till honom senare.
Igår slipade jag och mamma andra sidan av staketet (första sidan gjorde vi förra året men färgen tog slut och jag blev lat, men nu är vi igång igen) Det bästa är att måla när ungarna inte är hemma så det får stå och torka ifred. Gjorde lite röj bland buskarna som fått växa hej vilt, är egentligen grannens buskar men det växer ju in på min sida så jag lr rättare sagt syrran jämnade till lite så det ser snyggt ut iaf. gräsmattan såg ut som en äng så syrran tog och klippte den snygg igen. Egentligen skulle jag rensat i rabatten oxå men blev lat efter att Sollan varit hemma hos oss.
Så jag packade mina och ungarnas saker och gick över till Johan.
Idag ska vi nog över till farmor Lena, hon fyllde i torsdags så vi ska gratta henne. Sen ska vi handla lite got och se schlagern i kväll, tror det lr ej men jag har tom fått Johan att se det med mig. Kanske mamma och pelle kommer över.
Blir lite panikslagen, letar nämligen febrilt efter en klänning till bröllopet. Men hittar ingen som passar riktigt, antingen är den alldeles för sexig lr så är den för mörk. Gaahh... vet inte vart ja ska hitta nån!!
Nä. men hoppas ni får en bra helg. Just nu är det ju toppenväder... njuter...
Puss puss
Älskar pappa så mkt, du finns i mitt hjärt och mina tankar för jämnan
Pappa @-}--- I love you.
Var underbart att träffa pappa. Jag saknar honom så och vill njuta av varenda sekund som är kvar. Allt går för snabbt. Hans symtom ploppar upp titt som tätt nu och blir värre.
Ännu en gång ställer jag mig frågan- Varför han? Det finns så mkt varför i skallen nu. Tankar, oro och ledsamhet. Kan inte fatta att det kommer ta slut. Jag ser att han lider, har ingen ork... Fy fan. Varför han!!!? För bara ett halvår sen var han hur frisk som helst, inte hade man nån aning att livet skulle sluta så här. Åååååh...
Jag måste ta mig i kragen och ringa anhörigstöd. För det här tar knäcken på mig. Livrädd när telefonen ringer. Livrädd när syrran kommer utan att ringa först. Det första som ploppar upp i huvudet är att nu har nåt hänt.
Fast egentligen, hur kan jag sitta här och skriva att JAG är rädd, att JAG är ledsen. Det är inget mot vad pappa är. Han är livrädd, han är ledsen. Ingen kan förstå hur mkt, inte ens vi som är hans barn eller hans fru. Ingen.
Edit: Just nu är bloggen min avlastning, att skriva av mig betyder mkt. Blir bara jobbigare att hålla allt inom mig.
Så håll ut. Litte annat kommer oxå upp, nån gång.
<3
Love you to the end and after that in all eternity!!
Alla var nästan här hos oss och grillade. Pappa och Marie saknades riktigt mkt. Men jag och syrran ska åka ut till dem nästa vecka. Och dem skulle kanske komma in till oss. Vi alla saknar dem.
Det är så jobbigt, vill försöka förklara för Tova att morfar inte kommer att finnas bland oss så småningom. Men hur förklarar man det för en 3½ åring?
Det är så jobbigt, man går med en klump i halsen 24/7. Livrädd när telefonen ringer... Men man vill ju endå veta allt, så fort det är nått.
Jag älskar pappa och kommer alltid att älska honom. Han kommer finnas i mitt hjärta för alltid, även när jag blir gammal och skröplig. Men det är inte rättvisst att det ska bli så tidigt. Han har inte gjort nått ont för att förtjäna detta..
Nu väntar vi igen, på att få reda om tabletterna ger dem där extra månaderna vi bara får till låns. Tänk om dem bara tagit hans känselbortfall på allvar. Tänk om dem där 3 mån hade varit tillräckliga för att allt skulle kunna botas. Tänk om, tänk om..... Man tänker tills hjärnan får en blackout. Vilket är ofta.
Man sitter ofta nu för tiden och kollar kort, man minns alla stunder vi har haft och hoppas man får många fina stunder av den tiden som finns kvar. Jag önskar man kunde träffas varje dag. Lr ett par ggr i veckan i alla fall. Jag önskar man bodde närmare så barnen kan umgås mer med dem. Jag önskar så mkt att jag går i tusen bitar!
Älskar dig pappa! Och jag älskar dig med Marie!
