Ett nytt steg i min värld.
Mer jobb och ännu mindre tid med barnen.
Ibland undrar man. Är pengarna värda mer än tiden med barnen? Självklart inte men man måste ju kunna försörja barnen och sig själv..
Problematiskt.
Synd att ja inte jobbade 100% förr så ja kunde stämpla upp resten nu.
Får se vad min nya handläggare säger vid mötet.
Är det slut nu?
Aftonbladet hade en artikel idag där många insändare hade kommit från både föräldrar och lärare.
En lärare berättar. Rädslan syntes i ögonen på dessa gråtande barn. Särskilt en tjej hade ganska bra ångest av det hon hade hört.
En mamma skrev att hennes son var väldigt stressad med feber och täppt näsa pga det han hade hört. Han var så övertygad av att det han hört skulle hända så han hade klätt sig fint, bortat håret och tänderna, för om det nu skulle hända så ville han vara fin när det skedde.
Jag satt med tårarna i ögonen när jag läste i artikeln och undrar hur det ska gå med dem stackars barnen. Som vuxen kan man väl något hantera sånt man hör men barnen som inte ens kommit in i vuxenvärlden, som försöker hitta sin identitet inför det stora klivet. Hur ska dem tackla det dem står inför? Ska dem behöva växa upp på 2 sekunder?
Själv har ja inte läst på om vad detta big bang experimentet går ut på. Bara ordet big bang låter så negativt i mina öron liksom. Men hur det påverkar generationen under mig gör mig så arg. kan inte forskarna bara hålla mun och låta det vara hemligt i stället om nu jorden ska gå under.
För JAG vill iaf inte veta något om det nu ska ske. Jag vill bara leva som vanligt med mina barn utan någon rädsla för det man ändå inte förstår!
Nog sagt från mig.....
Stressigt men kul...
Ååh, nu kan man pusta ut lite.
Dem senaste 2 veckorna var minst sagt stressiga. Men det har vart så kul =) Att få börja om på helt nytt med både ny butik och en helt ny kollektion. Kan det bli bättre ? Tror inte det =)
Den 20 augusti åkte vi till Stockholm för årets Road show. Den morgonen började väl dock inte så bra för mamma ringde kl 08 när jag satt på tåget och var halvvägs upp och sa att ungarna nog börjar bli sjuka. Men vad skulle jag kunna göra? Hade sovit hos Johan då jag gick upp kl halv 5 på morgonen för att hinna. Men men det ordnade sig.
Väl uppe i sthlm så blev det fika (var något försenade pga signalfel) sen satte roadshowen igång med info om klädernas nya o gamla funktioner, försäljning, årsbudget m.m Allt man behöver veta när man jobbar inom ett så stort och expanderande företag. Vilket jag är så nöjd med. Vi är på väg att ta hela världen =)!!
Roadshowen slutade kl 17 så då hade vi 3 timmar på stan =) Men vi han inte mkt. Var inne på lagerhause för att kika om ja hittade glasunderlägg till johans fina glasbord. Oturligt nog så var dem slut just då och skulle komma 2 dar senare =/
Just ja, en skjorta köpte jag på H&M, ja hoppas att just den skjortan inte finns här i lkpg =)
Var hemma kl 2230 ca och sov hos Johan (som en liten gris kan ja säga) Började tidigt i gamla butiken och stod där ensam hela dagen och tog hand om dem få kunder som kom in. Jessika och Madde J var nere i källaren och slängde en massa skit som skulle bort innan stora lasset skulle gå. Kändes jättekonstigt kan jag säga.
När jag äntligen kom hem på kvällen så fick jag äntligen krama mina barn. hade då inte träffat dem sen tisdag kväll. Gud vad kramar och pussar jag fick och gav till dem. Underbara barn! =)
Hela fredagen i nya butiken. Upp med alla varor, damma av och plocka upp nytt. Framåt 18 på kvällen var vi alla helt fewl i huvudet pga av trötthet att vi garvade åt allt. Kl 19 tyckte Katarina att vi skulle gå hem för då hade vi ändå fått upp det mesta tills Deko skulle komma på måndagen. dessutom hade vi jobbat så bra att vi slapp jobba lördag oxå. Tack, nu fick jag äntligen umgås med mina barn 2 hela dagar.
Måndag, tisdag och onsdag var fullspäckat!! Minst sagt. Tidigt morgon och rätt sen kväll. Deko var där och fixade inredning och hängning medans vi andra stod och packade upp, larmade och galgade eller vek. Onsdagskvällen var det goodbye till gamla butiken. Var där från 18 till 21 och packade ner kläder som skulle skickas till kosta eller stora lagret.
När jag kom hem tänkte jag att jag kommer inte kunna somna då jag låg och tänkte på invigningen dagen efter. Somnade nog innan jag hunnit lägga huvudet på kudden =)
Torsdagen den 28 augusti. Den stora dagen!
Var där kl 815 för att vi skulle hinna städa (vilket inte är så lätt med det nya golvet, ska inte klaga det är skitsnyggt men svårt att att hålla rent) sen han vi med en friukost. Alla tillsammans med camilla och johanna från stockholm som var där för att vara med på invigningen.Annelie som jobbar inom Deko men är föräldraledig just nu var även med tillsammans med Wille ca 8 mån.
Kl 10 gick startskottet. Lite lugnt till en början men sen blev det att göra =) Vilket var himla kul förutom att man inte lärt sig var allt fanns. Men det hade kunderna förståelse för.
Kl 19 stängde vi som vanligt och började städa lite inför den stora invigningen kl 20 för VIP inbjudna till gallerian. Vid fiket hade dem ställt upp ett stort långbord med vita linnedukar och silver ljusstakar (kan inte det fina ordet för dem), skitsnyggt var det iaf.
Kl 20 öppnade vi och det var inte någon storm in previs utan viparna minglade runt lite, en del handlade och en del kom in för att titta på det nya och gav en massa komplimanger till oss =).
Phuu... Kl 22 stängde vi och strax innan 23 var ja hemma. Sen jobbade jag även lördagen och då var det oxå liten storm över det =) Sen var man ledig i 2 dar och nu går man på sitt ordinarie schema så man är lite mer ledig och kan vara med barnen.
Trollen har byts av med att vara sjuk dessutom, theo i förra veckan när jag hade det som stressigast. Tack o lov för min mamma och syster!! Pappa och marie kom även in en dag när mamma var slutkörd =/. Tack för det. jag älskar er alla!
Aledningen att jag inte bad Johan då var att det var hans sista jobbvecka och för att han inte hört nåt om han fick vara kvar. Men nu vet vi att han fått fast anställning!!=)
Den här veckan fick Johan vabba 2 dar då Tova blev sjuk. Ja skullle vabbat fredag för ja tyckte att dem skulle vara hemma för theo är förkyld igen *suck* men det visade sig att dem hade studiedag så jag är ledig i vilket fall. Ledig fredag till måndag *suck* Men i morgon åker barnen till morfar och mormor marie. Hoppas bara dem inte får feber. Johan, jag och syrran kanske drar ut på sweepsound club session på bk på kvällen och drar gärnet =) Vi får väla se.
Nä, nu ska jag nog avsluta detta långa inlägg =)
Ha det gött alla!
En anledning att fira....!
Yes! Då är man äntligen tillbaks. Tillbaka till allt känns det som.
I tisdags så började äntligen mitt arbetsliv igen. Gud vad jag saknat detta, att stå och expeditera kunder och skratta och bara vara glad. Att få hjälpa till helt enkelt.
Men jag var lite pirrig i magen, inte på ett nervöst sätt utan förväntansfull. Men när jag fick första kunden så kändes det som om jag först tappade huvet. Men allt gick bra och när kunden gick därifrån då skakade mina händer helt okontrollerat. Men jag skötte det väldigt bra för att ha vart borta i 3 år och 8 månader. På ett sätt kändes det som om man aldrig varit borta överhuvudtaget. Allt bara flöt på. Resten av dagen var kanon och när jag stod helt ensam på lunchen så var ja helt coollugn. Hade det vart förr hade ja fått ont i magen och funderat på hur snabbt jag kan ta mig till toan utan att nån märker det *asg*
2 dagar har jag bara jobbat, idag var jag ledig men när jag vaknade i morse så VILLE jag JOBBA! Men lugn i backen. Vecka 34 och 35 är totala. Jobbar nästan 2 hela v. Men det är ju för att vi slår igen butiken snart och har nyöppning 28/8.
Första dagen kändes det lite konstigt att vara borta så länge från barnen. När man kom hem så var det ju bara 1½ timma tills det var läggdags. Så nackdelen är ju att man inte får så mycket tid med dem som förr. Men samtidigt är det ju skönt att få sin egna tid med kollegorna. Träffa vuxna med andra ord. Man lever inte i den här instängda bubblan längre. Man är ute och tar nya andetag.
Så jag känner verkligen för att fira mitt nya liv. Fortfarande mamma men en ny kvinna med en karriär som jag älskar! Så till helgen efter jag jobbat på lördag så ska jag nog köpa mig en flaska fint vin =)
Lallalala
Sol och värme. Underbart men samtidigt skitjobbigt. Tack o lov att man har marklägenhet med uteplats.
Idag åkte vi iväg till Sandvik med syrran mamma och hennes man. Lite molnigt men varmt! Perfekt för ungarna. Théo var en riktig badkruka medans Tova ville vara i hela tiden. har köpt kuddar att ha på armarna till henne så hon tyckte det var jätte kul att "simma"
Jag var i ocg doppade mig 3 ggr med Tova. Rätt varmt i vattnet. Lite mörka moln på himmeln längre bort men dem blåste iväg. Men medans vi höll uppkik efter dem så såg vi inte bakom oss. Helt plötsligt börjar det blåsa och bli lite mörkare. Jag tittar bakåt och det var fasen det svartaste område jag sett! Vi avvaktar ett tag men börjar sen packa ihop då det blåser hitåt. När vi kommit halvvägs upp till bilen så har dem nästan blåsit bort och vi suckar, har vi packat iväg oss i onödan. men vi går upp till bilen och när vi bara är 3 meter ifrån så kommer dem största och tyngsta dropparna någonsin. Jag springer med Theo i vagnen och sätter fast han i stolen. Sen stuvar vi in allt och bokstavligen talat dyker in i bilen. Men han ändå blir rätt blöt. När vi åkt förbi berg så är vägen helt torr och solen lyser. Men när vi kommer fram till oss och packar ur bilen så börjar det regna här.
nu däremot lyser solen och det är hett ute. Men vi håller oss inne ikväll, ingen har ork förutom barna, att hålla igång.
tillbaka till helgen som var. I lördags åkte ungarna ut till morfar och "mormor" medans jag, syrran, Elin o Lasse var hemma hos Johan och festade. Vi firade att han fyllt. Tyvärr kom inga av våra kompisar vilket var jävligt tråkigt! Man undrar om man har några kvar. Ändå började jag planera hans fest 3 v innan så att man skulle kunna få ihop alla tillsammans. Men nu skiter vi i det hädanefter. Men Johan uppskattade verkligen att vi tog ut honom på krogen iaf. Vi hade jäkla kul och för mig blev det en himla billig kväll, behövde inte köpa nånting att dricka ute då vi hade Mintu med lakrits och mint hemma som vi förfestade med *haha* Lite singstar och dart och sen ut och göra stan osäker =)
Fick han tom att dansa med mig, men till slut var vi tvugna att lämna dansgolvet och åka hem, annars vet man aldrig hur det hade slutat *asg* Kul att känna sig ung och attraktiv igen (som om jag är så gammal)
Den här helgen ska mamma ta ungarna här hemma och Johan och jag ska ut och äta på ghingis (om jag får tag i dem om att boka bord) Annars får det väl bli nåt annat ställe. Men det är väl sista gången på länge vi kan unna oss själv något. Sen är det jobb, jobb och jobb som gäller....
Fan, sen jag flyttade hit har det vart ekonmiskt jävligt. är ju tyvärr inblandad med soc och pga ett missförstånd, på antingen deras eller min sida så är jag skyldig Graflunds 11000 och om det inte betalas snart så är det kört. Uppsägning, vräkt, utkastad, hemlös!!? Förhoppningsvis hjälper min överklagan. Har ju 5 pers som läst pappret så förhoppningsvis hjälper det dem att förstå hur det kunde gå så här. Vad skönt det ska bli sen när man får sin lön igen. Tyvärr blir det ju 1½ månad senare, alltså i september ja kommer få den. Men det blir ju oxå för 1½ månads jobb.
Inte ska man tänka på det nu, men det är svårt att låta bli.
Jajja, ska väl käka lite kvällsmat med ungarna nu. Snart är det dags att sova. För dem alltså, själv har jag värsta sovproblemen nu vilket gör mig nervös om det ska fortsätta när jag jobbar.
Är dötrött vid 22 och går och lägger mig men somnar inte förräns efter 02 nån gång. Kanske är värmen lr nåt annat.
Vem vet.
Måste ju ringa läkaren i morgon, har ju gått ner så mkt i vikt och går inte upp hur mkt jag än äter, har ont i magen, fått en massa kvisslor överallt. Sen har jag börjat att tappa massa hår. När jag tvättar håret tappar jag en stor stor tuss. Sen när jag borstar håret får jag loss 2-3 lika stora tussar igen. Räcker att jag bara dra fingarna genom håret så lossnar en massa. Märkte i lördags när jag gjorde i ordning mig inför kvällen att på bara några dagar har min hårtjocklek minskat till hälften. Så man börjar ju bli lite orolig. Men samtidigt jag vill kolla upp så blir jag rädd att det ska va nåt fel. Men jag måste ju. Fört barnens skull. (tänk om det är cancer?) Nej, får inte tänka så.
Puss på er!
Trött...*gäsp*
GÄSP! Sitter och pimplar en massa starkt kaffe.
Theo vaknade halv sex! Och ville inte somna om så jag tog in honom i min säng och låg och halvsov lite samtidigt som jag försökte få honom att somna. Men han låg bara och drog mig i håret och skulle klämma på mina leverfläckar jag har på armen.. Inte lite irriterande eller så.
Halv åtta gav jag upp för då väckte han även Tova som hade kommit in i natt till mig. Hon ville inte heller sova *suck*
Men vad gör man, det är bara att gå upp och börja pimpla.
Får se vad vi ska hitta på idag, tråkigt väder och det är blött ute. Hade hoppats på okej väder så vi iaf kunde va ute på altan där ungarna kunde leka och jag börja rensa upp i rabatterna där ogräset har tagit över på dem här 2 v det varit dåligt väder.
Enligt aftonbladets väder så ska värmen komma tillbaks i mitten av nästa vecka. Det håller jag både tummar och tår på. Min solbränna har i stort sett försvunnit, tråkigt för så här brun har jag aldrig varit och ändå har jag inte legat och pressat mig utan bara vart ute varje dag med barnen. Har kommit fram till att det är bättre att röra sig i solen än att va still. Brännan blir jämn och man slipper bränna sig och fjälla.
Tova är så ljus så bara efter en halvtimma så är hon jätteröd, tyvärr även med en hög solskyddsfaktor så blir hon lite röd.. Theo däremot har verkligen ärvt den lilla del tattarblod vi har. Efter en gång i solen med solskydd så var han brun, och värre blev det för vi va ju ute en hel del. Han var tom brunare än mig ett tag "den lilla skiten" *ler*
Har köpt 1 lite större pool för tova och en mindre för theo, sen har vi en krokodil som det sprutar vatten ifrån på alla håll och kanter så det har dem sysslat med när det var så varmt.
Ooh, jag vill att värmen ska va här nu, fast på tisdag kan det ju vara svalt men upppehåll. Jobbigt att gå på kolmården när det är superhett, som det var när johan o jag var där sensommar 2005, höggravid med tova. Skitjobbigt!
Nähe, ska fixa lite frukost till trollungarna. Om dem kan sitta still vill säga. Från att dem går upp tills dem lägger sig kör dem i 200 hela dan.
Trevlig helg! Själv blir det några öl och mys med Johan och ungarna som lär äta sig trötta på chips och godis.
Utkast: En liten ...
En liten sammanfattning....
20080506 Kl 19:15
Jag blir så förbannad!! Vad är det som händer?
Gillar egentligen inte att lägga ut så här detaljerat om mitt liv, men det är så skönt att skriva av sig när man inte har någon att prata med.
Jag trodde verkligen att mitt och barnens liv skulle bli mycket bättre när vi flyttade till en större lägenhet på botten med en stor baksida där det inte är någon insyn alls. Har satt upp staket så dem inte kan springa bort. Det är en jättefin baksida med mycket grönområde, grannarna vi känner har 2 hundar. En perfekt uppväxt anser jag, ja, nästan i alla fall. Så mycket som jag kan ge dem vill säga. Har planer för sommaren och framtiden.....
Men alltid är det nåt.. Som ett mörkt moln som snabbt dyker upp vid horisonten dyker alla problem upp. När man tror att man är lycklig så är det alltid nåt.
Barnens farmor tex har träffat en jävla idiot till karl som dessutom själv är pappa till 5 barn. Men han vägrar ha något med småbarn under 5 år att göra. Det var mammorna som fick ta hand om hans barn då. Inte konstigt att han är skiljd några gånger med den inställningen.
Dem ska gifta sig i sommar, vilket jag inte fattar eftersom han i stort sett fått farmorn att välja honom i stället för sina barnbarn och egna barn.
Har inte bett henne att ta Tova ofta, bara någon gång då jag velat gå ut med syrran och ha kul. Vilket inte blir ofta men något jag verkligen behöver eftersom vi har det väldigt tufft här hemma. Då har Johan tagit Théo som hon förresten kanske bara träffat 2,3 gånger sen han föddes. Och nu kommer det väl aldrig bli av eftersom det ska vara på hennes (rättare sagt Karljävelns) villkor, vilket då betyder att farmor är ute ur barnens liv eftersom hon aldrig själv hör av sig om att vilja träffa sina barnbarn, det är jag som ringt. Hon kom inte ens ihåg när Théo fyllde. Det sved kan jag säga...
Blivande mannen är 50 eller äldre men beter sig som en barnunge, står och skriker i telefon till Johan om att han inte vill ha några jävla småbarn hemma eftersom han jobbar så mkt. Sen lägger han själv på telefonen!? Moget mannen..
Då ringer Johan upp sin mamma och undrar vad det är för idiot hon träffat. Då står den vuxna karln och skriker och gormar i bakgrunden. Johan är absolut inte glad åt det här, inte nu när han och hans mamma hade hittat tillbaka till varann igen.
Självklart skulle jag ju inte vilja lämna mina barn till en sånt "annorlunda" par nu när man vet hur han är. Men på bara en vecka ändrades farmorns åsikter ang den här situationen från bra till dåliga. Från att välja sin familj, till den idioten. Så man undrar ju hur han är mot henne när dem är ensamma, vilket gör mig lite rädd när jag tänker på det.
Kl 22:35
Min syster kom och avbröt mig i skrivandet. Hon är så himla snäll. Man kan inte ha en bättre syster alltså. Hon ställer upp så mycket och hjälper mig med barnen. Likaså mamma också. Tack och lov att jag har henne i närheten. Speciellt dem här veckorna som varit i nya lägenheten. Nej, jag är inte rädd för att va ensam.
Men efter att jag flyttade in här så blev jag sjuk, fick hög feber låg på 39 grader hela dagarna och sen åkte jag på en sån jäkla jobbig hosta att jag ville gå och dö. Kändes som om taggtråd åkte upp och ner varje gång jag fick ett hostanfall.
Efter cirka en vecka så fick jag så ont i bihålorna och hostan var en värre och jag hade svårt att andas att jag fick gå till vårdcentralen. Där konstaterades att jag hade bihåleinflammation. Fick antibiotika och hostmedicin. Det här var på måndagen.
På tisdagen när jag lämnat Tova på dagis och var på väg hem med Théo började jag se dubbelt och började må illa så jag var tvungen att sätta mig på en parkbänk, trodde jag skulle svimma. Började få ont på vänstra sidan över hjärtat, vilket gjorde mig jävligt rädd. Ska jag få hjärtattack nu, vid min ålder? Vid det här laget så hostade också jag tills jag spydde. Men jag kom till slut i alla fall.
På onsdagen ringde jag BVC för jag tyckte Tova gått ner i vikt, var blek och glåmig och inte lika energisk som vanligt. Har ju vart sjuk så mycket på sista tiden. Fick en tid till förmiddagen på vårdcentralen. Mamma kom förbi och skulle ta Théo medans jag gick dit med henne, men jag bad henne följa med eftersom jag kände mig helt matt. Vilket var en jäkla tur att hon kunde. För allt blev bara kaos på vägen dit. Jag fick ännu ondare över hjärtat och började andas snabbare och snabbare och mer ansträngt. När vi kommer fram dit är jag helt yr efter att jag hyperventilerat nästan hela vägen. Håller mig på soffan så mamma får passa ungarna så länge. Satt jag rakt upp blev jag yr, satt jag med huvudet mellan benen så började jag hyperventilera. Efter kanske 20 min börjar läpparna domna av, likaså händerna. Jag sätter mig ner och låter armarna sjunka längs sidorna då jag helt plötsligt får en sån panik att jag ropar på mamma och tårarna börjar rinna. Jag kan inte röra armarna och jag får knappt någon luft. Mamma går till en sköterska som hon känner, hon kommer och leder in mig på ett rum och tittar i datorn om det står något. Det står att jag sökt för hosta och att proverna dessutom visat på UVI. Därför jag kanske mår så här menar hon. Läkaren hade skrivit ut starkare antibiotika som jag skulle hämta ut men inte fått receptet av än. Men för att vara på säkra sidan så ville hon att Tovas läkare skulle ta en titt på mig.
Jag lägger mig sakta på britsen, det gör så jäkla ont i bröstkorgen nu att jag tror jag ska dö. Han börjar känna, trycka och lyssna. Fy f*n vad on det gjorde. Och jag blev rätt chockad av det han sa.
-Du har en fraktur på vänstra sidan av bröstkorgen.
Inte så konstigt då att jag har så jäkla ont.
Han skrev ut hostmedecin med morfin och starkt smärtstillande tabletter. Dessutom måste jag sitta upp och sova och får inte bära tungt på 2 veckor. Hur ska det gå? Ensamstående med 2 barn!
Men tack och lov så har jag en underbar mamma i närheten som fortfarande är sjukledig. Hon hjälpte mig med barnen, speciellt på nätterna när jag fick ligga i soffan och sova med en massa kuddar bakom ryggen.
Hostan avtog snabbt efter jag började med medicinen, men smärtan fortsatte och blev dessutom värre (kunde det verkligen bli värre?) När det nästan hade gått 2 veckor och jag äntligen kunde börja klara mig själv så börjar hostan igen. Hostar så jag ligger ute i badrummet och gråter och spyr. Dagen efter känner jag precis samma smärta över revbenen igen, fasst på den högra sidan. Bara och ringa mamma och be henne komma igen. Kan man ha mer otur lr? Men det läkte snabbare denna gång tack och lov.
Men nåt gott har detta fört med sig. Eftersom jag inte kunde ligga ner eller bära så fick jag ju samtidigt hjälp med att få Theo att sluta nattamma. Kändes verkligen konstigt och väldigt ont i brösten. Helt plötsligt gick jag upp 2 bh-storlekar över en natt (vilket inte syns idag tyvärr, mindre än någonsin)
Man saknar den närheten på ett sätt men jag vet ju att hade inte jag blivit sjuk hade jag fortfarande haft detta jobbiga senario på nätterna då han vägrar dricka välling och bara vill ha bröstet. Då vaknade han också varannan timme. Så man fick ju inte sova mycket.
Nu är det skillnad kan jag säga. Har nu fått Theo att lägga av med nattmål överhuvudtaget. En stor portion gröt på kvällen och 250 ml välling vid läggdags. Sen sover han oftast hela natten, om han inte är förkyld eller sjuk vill säga. Har flyttat in hans säng till Tova nu så äntligen har jag mitt sovrum helt för mig själv! UNDerBART!!!!
Den lilla familjen
Det är som en liten fruktträdgård oxå då vi har det största biggaråträd jag sett, us 3 stycken äppleträd. Hela längan av grannar på botten har hundar och katter så för mig är det underbart att se barnen växa upp här. T.o.m. våran katt Zimba har börjat acceptera vovvarna och rusar inte in direkt när de visar sig.
Flytten gick 1 april. Dagen då det blev skitvarmt, så jag gick lite för lättklädd när vi höll på. Vilket jag fick lida av senare, men det kommer jag till en annan gång.
Köket och barnens rum skulle tapetseras om så jag fick en karta med prover och satt och kikade igenom. Blev rätt överraskad att det var en helt ny katalog med art decco tapeter. Skitsnygga, skulle gärna vela tapetsera om hela lägenheten. Men det får göras pö om pö. I barnens rum valde jag en ljusblå tapet med silvriga hjärtan med en bård längst upp som var rosa med hjärtan. SÅ nu passar rummet till båda mina pluttar.
När det var färdigt stod Tova en lång stund och tittade in i rummet. Sen pekar hon och säger -Vad fint.
Där trivs vi och förhoppningsvis kommer vi fortsätta att trivas. Även fast det finns vissa tjurskallar i trappen. Men det finns det ju lite överallt i och för sig.
Snart kommer mitt bredband och då lever jag väl på webben igen :-)
Puss puss.
Lite skryt bara :)
Och idag började inskolningen för Tova på dagis!
Det är så mycket som händer nu.
Kram kram
Kaos och åter kaos.
Hur ska man orka? Man bara gör det, förhoppningsvis.
Men Tova är en varg i fårkläder. Tex om jag ska söva eller amma lillebror så hinner hon vända upp och ner ppå hela lägenheten på 5 min. Jag städar säkert runt 10 ggr per dag känns det som.
Hoppas hon kommer in på dagis snart! Vi väntar på en akutplats nu eftersom det är väldigt angeläget att hon får komma ut bland en massa barn och leka av sig den mesta energin.
Känns väldigt konstigt att vara ensamstående. Jag vet inte hur framtiden kommer att te sig. Kommer det bli mamma och pappa igen eller ska jag gå vidare? Mycket tankar cirklulerar i skallen. Men vem vill ha en 2 barnsmamma?
Jajja, det återstår att se. Allt blir väl en överaskning. Men jag saknar värmen att sitta och kramas en kall vinterkväll.
Bäst att sluta innan jag blir sentimental.
Barnen, dem barnen.
Lilleman väger nu hela 6.8 kg och är 65 cm lång. Lång kille med långa fötter. Han växer ur allt nu på väldigt kort tid.
Dags att börja handla långärmade bodysar då han bara kan ha 2 st nu. Helammar fortfarande. Så himla skönt och mysigt att jag fortfarande kan det. Har testat potatis o majspuré, ingen höjdare dock. Idag gav jag honom lite broccolipuré, vilka rysningar han fick och kvälningar. Inte så konstigt, det luktade riktigt äckligt.
Han har vänt sig från rygg till mage för ca 3 veckor sen. Nu kan han inte sluta :) När han ligger på mage på golvet så riktigt kämpar han att komma framåt. La en leksak ca 20 cm framför honom igår och jisses vad han kämpade. men han lyckades oxå, men det är ju mer has än krypning än så länge.
Sen ca 2 veckor tillbaka började han ta små steg framåt när man håller honom. Förra veckan gick han från mammas vardagsrum ända till köket. Han älskar att stå och hoppa i knät. Jättejobbigt för mina armar så vi köpte en hoppgunga, men den nöjer han sig bara med några minuter. Han gillar gåstolen i alla fall. Den är min räddning när jag vill ta ett bad. Då sitter han där i och skuttar och leker med sina skallror. På tal om bad ja, det är inte så populärt hos honom. Han blir lite skraj och är nära att gråta. Tvärtemot vad Tova tycker. Hon ÄLSKAR att bada.
Tovaskrutt har blivit en mycket gladare och någolunda lugnare tjej. Jag brukar ha henne 4 nätter och Johan tar henne ca 1 vecka. Jag blir ju inte helt barnfri eftersom jag ammar lilleman så därför har jag henne inte en hel vecka. Men däremot verkar hon bli svartsjuk på oss när Johan och jag umgås, hon får liksom inte ha en av oss helt i fred så då är det samma visa som när vi bodde ihop. Är man ensam med henne så är hon gosig, leker lite för sig själv och något snällare.
När jag hade henne första gången i lägenheten var jag rätt nervös. Hur ska JAG orka med 2 barn helt ensam. Jag tassade på tå så fort nån sov så att jag inte skulle väcka nån av dem så den väckte den andra. Helt galet ju. men det gick bra och det är skönt att ha båda samtidigt. Man längtar ju så otroligt efter henne fast man nästan ses varje dag i alla fall. I början så tyckte man att det var tufft att va ensamstående 2 barnsmamma. Gå upp kl halv 5 och försöka få nån av dem att somna om. Dem väcker varandra. Men så fort jag har båda så är det tidiga mornar och tidiga kvällar. Nåt man har vant sig vid. När jag är ensam med Théo ser det lite anorlundare ut, några timmar senare i stället.
Har en lekpark precis utanför gångbanan vid min altan. Där är vi ett par ggr i veckan. Det tycker hon är så himla kul. Åker rutschbana, gungar högt, högt. Och leker i sandlådan.
I morgon ska vi träffa min lille kusin Wille som är snart 3 år. Vi ska gå till stora lekparken där dem kan springa av sig lite.
Om en vecka är det dags för mig att ha min busunge igen :)
Att amma.
Lilleman är 3 månader och 11 dagar. Redan ammat så länge, men ändå känns det som en kort tid. I början var det jobbigt innan mjölken rann till riktigt ordentligt, så att det sprutade menar jag. Det fanns ju i alla fall tillräckligt redan dagen efter förlossningen, så han hade gått upp tillräckligt när vi åkte hem.
2-3 dagar senare fullkomligt sprutade det. hade nog inte en endaste ren tröja kvar, tror jag *skratt*
Första och andra veckan kämpade både han och jag. Jag med såriga och spruckna bröstvårtor. kämpade mot gråten som stockade sig i halsen. Tog ett djupt andetag och andades ut när han tog tag för att inte skrika och ta han från bröstet.
Han kämpade med att få rätt tag och mot den onda förkylningen, RS-viruset som gjorde att han var så täppt i näsan att det var för jobbigt att suga och försöka andas samtidigt. Vi hade en himlans tur att ingen av oss gav upp.
För idag är det verkligen våran mysstund :) Smärtan i högra bröstet efter att det nästan sprack alldeles för mycket försvann efter ca 2-3 veckor. Kan fortfarande få lite ont än i dag om han suger och drar mycket just i det bröstet. Men det gör inget. För min mjölk är livsnödvändigt för min älskade prins och det är världens mysigaste stund. Att se honom ligga där och njuta, höra kluckandet när han sväljer och när han ligger och tittar upp på mig och börjar le och jollra.
Tyvärr får det mig samtidigt att tänka tillbaka på tiden när Tova var spädis. Att jag inte ammade henne. Att jag inte kunde sitta med henne vid bröstet och sjunga lite. Att jag missade så mycket av hennes spädbarnsperiod. Tack och lov missade jag inte hennes framsteg som att ställa sig på alla 4 och försöka ta sig fram, börja krypa, ställa sig mot allt och försöka klättra. Hennes första steg och hennes första ord. Det är med sorg i hjärtat jag tänker tillbaka på det.
Det är väl därför Théodore är min. Verkligen min. Jag tar emot allt det jag missade med Tova. Ser allt med nya ögon.
Jag vet inte vad jag skulle göra om nåt skulle hända dem. Hela min värld skulle rasa. Dem är hela mitt liv.
Det är väl därför jag är så nojjig och kanske lite för överbeskyddande. Men varför inte, det är ju ens barn, ens blod, ens framtid.
Prinsessan Tova och Prinsen Théodore. Jag älskar er så mycket att hela jag svävar i det blå!
Jobbig dag...
Började göra nr 2 på förmiddagen, inget konstigt direkt. Lite lösare än vanligt.
Vid klockan 16 hade hon gjort i blöjan 3 ggr. *suck* Satte henne på pottan för att försöka få henne att göra där i stället för i blöjan eftersom hon började bli röd i rumpan.
Vid kl 18, 5-6 ggr!!! Börjar tappa räkningen. Hon är jätteledsen och för att slippa torka henne med papper sätter jag henne i duschen. Hon är knallröd! Efter ett tag vill hon sitta på pottan och jag sätter henne där och hon tar mina händer och håller i dem och tittar mig i ögonen. Ser hur ont det gör, hon grimaserar men släpper inte mig med blicken. Klockan är väl runt 19 nu och hon är så trött så vi tar och smörjer rumpan på henne med en salva som är till för sånt. Tavk vare den blev allt mkt värre!!! *GRR!!!
Det började väl svida och bränna. Hon skrek, och då menar jag verkligen SKREK!! Har aldrig hört henne skrika så. Jag står med tårar i ögonen för jag känner mig så himla maktlös. Till slut får jag tag i henne efter mkt spring och hoppande genom rummen. Och sätter henne i badet igen. Häller upp svalt vatten för rumpans skull men jag kan inte få henne att sätta sig. Då går Johan och hämtar en glass till henne och sätter henne ner och stackarn bara gråter.
Jag ställer mig vid spisen och kokar blåbärssoppa. Under tiden tar Johan upp henne och lägger henne i sängen. Dock utan blöja, man får verkligen inte röra hennes rumpa nu så vi ska vänta på att hon ska somna.
Jag ger henne blåbärssoppan men hon vill inte ha. Den var nog fortfarande lite för sur antar jag.
Johan lägger sig jämter henne och efter bara nån minut har hon somnat. Vi väntar nån timma på att hon ska sova djupt och sen gick han in och smorde på salva(en annan) och tog på blöjan. Hon vaknade knappt.
Efter det så kunde vi äntligen pusta ut!!
Usch, så jag led med henne *snyft*
Hoppas dagen ter sig mycket bättre för tösen.
Jag. En fotograf?
Mina älsklingar!
En natt hos Morfar och Marie.
I går kom Tova hem efter att ha varit en natt hos sin morfar i Mjölby.
När jag skickade ett sms i onsdags kväll för att fråga om det gått bra och om hon hade sovit någon middag.
Dem svarade att hon inte hade sovit någon middag och att hon slocknade halv åtta. Och att dem båda slocknar snart. Då var kl halv nio :) Nu fick dem se hur hyperaktiv och rätt krävande hon är. Och så har vi det varje dag *pust*
Var rätt skönt att få lite lugn och ro här hemma. Lilleman är ju inte så krävande än liksom. Men samtidigt saknade jag henne direkt när dem hade hämtat henne i onsdags förmiddag. Men det är väl så vi mammor är antar jag :)
I alla fall, det hade inte varit så bra väder så dem hade inte kunnat åka ut till gammelfarmor och gammelfarfar i ödeshög. Trist. Där finns det hur mkt utrymme som helst för henne att springa och leka.
Dem hade gått ut i skogen en stund iaf och plockat blåbär och smultron. Då trivdes hon. Naten hade gått bra, hon fick ligga mellan dem. Och förutom att hon rör sig som en elvisp så hade hon sovit hela natten.
På torsdagen hade dem åkt till skänninge för att mata änderna. Tråkigt nog så var det inga där då. Så dem fick åtevända hem och då kom Khim förbi med samson, en stor Golden. Jättefin och snäll.
Så hon hade det nog rätt bra där ute i Mjölby.
Fick världens bamsekram av henne när hon kom hem. Oh gud vad jag hade saknat henne. Och tro det eller ej, hon var snäll hela tiden tills hon somnade.
Tänk om det kunde vara så varje dag *önsketänkande*
Ska man ångra att man är en förälder?
Det är lustigt.
När man blir en förälder så känns det som om folk blir rädda eller nåt för en.
-Jag ska inte smitta ner er med föräldrasjuka alltså....
Jag har två barn och i takt med att dem föddes så försvann folket. Varför är det så?
Många tankar flyger genom skallen. Är det jag som gjort fel genom att skaffa barn? Skulle jag väntat så jag kunde följa med och supa skallen överallt?
Nej. Jag har inte gjort nåt fel. Jag älskar mina barn över allt annat och ångrar inte en sekund. Med barnen följer ansvar och man blir vuxen.
Jag är snart 25 och jag känner mig inte en dag äldre eller yngre. Bara lagom. Perfekt ålder att ha 2 barn i.
Klart man kan känna att man saknar att gå på en fest. Men inte för att dricka alldeles för mycket utan lagom och att sitta och snacka lite skit med vännerna. Dem man har kvar i alla fall.
Innan läste man om folk som skaffat barn och vännerna drog. Det händer inte mig tänkte jag, tror dem flesta tänker så faktiskt. Och vad händer? Mm, just det.
Men med barnen har också en ny och stark vänskap vuxit fram. Ett par jag respekterar och älskar.
Vad vore livet utan barn och vänner?
