LovelyLife

Jaha, vad ska man säga förutom att det blev en väldig stor besvikelse! Men jäklar en sån spännande match. Jag satt och hoppade i soffan, slet mitt hår och svor och bad att dem skulle göra ett mål.. Den bästa jag sett på länge.

Men, jag måste berömma Skellefteås målvakt. Han skötte det jävligt bra och räddade skotten snyggt.
Synd att han var så himla bra.... *suck*

Hm, nu är frågan vilka man ska heja på i resten av spelet. Förutom Skellefte så känner ja inte till de övriga lagen så bra... Och eftersom jag måste hålla med att dem gjorde en toppenmatch kanske man får heja på dem hädanefter i årets slutspel.

Iaf så kör dem mot färjestad har jag för mig.. Första matchen går nu på torsdag.

Hur ska man nu kunna gå och lägga sig och sova med det här adrenalinet som pumpar runt.

Sleep well everyone.

=) Att man kan bli så glad alltså.. Hm, efter vi äntligen är friska alltså =) Ungarna är på dagis idag. Båda är pigga. Men dem äter knappt nåt, gått ner en massa i vikt, speciellt Theo stackaren. Men endå är dem pigga. Mot vad man kan säga om mig iaf. Vilket är negativt, för Tova vet att jag sover och därför passar hon på att göra ALLT hon inte får. I morse hittade jag henne gömd under bordet med stora godisskålen *suck* Då har hon klättrat upp i bokhyllan och hämtat den. Hmm, funderar på att sätta en grind till deras rum så att dem är tvugna att ropa på mig när dem vaknar och vill ut.

Men nu till det bästa. Är äntligen medlem på Spotify!!! Wiiiieee =) Har letat och letat efter invites och äntligen hittade jag en sida där dem delar ut =) Så snabbt som fan var jag på och fick en. Så nu sitter jag och lyssnar på Lasse W =) Could it be better?

I helgen var barnen hos M och T. Vilket var väldigt skönt efter dem här fartfyllda veckorna av sjukdomar...

Åhhhh, är inte Hugger i sten så underbar!!?

Iaf, jag och johan gick på bio. Kollade watchmen (så bra) Blodig och sexig film =) Sen gick vi en kortis på stan och funderade ut vad vi skulle göra här näst. Skulle käkat men båda hade ätit lite för mkt godis och popcorn så man var inte så himla hungrig. I varje fall så åkte vi hem till mamma o pelle för att ha lite kul, dricka och snacka. Men ja kan ju säga att det inte blev så kul. jag fick nog av mamma o hennes attityd och sa det oxå (ha hade inte ens druckit en halv öl så ja va inte full o muckade gräl) Hon tog åt sig (hoppas jag) och ordnar det här nu. Annars är jag tvungen till att ta i med hårdhandskarna och det blir på värsta jobbiga sätt för henne *suck* (inte bara för henne utan mig o barnen oxå)  Men ett måste antar ja... Har inte lust att behöva oroa mig för henne oxå. Räcker att ha pappa att tänka på.

Inom 2 v kommer mina 2 par glasögon. Nice. Ser fram emot det...

Haha,,, Anna. Kollar redan klänningar till ditt bröllop. Looking forward to it.

Hm, borde ringa tandläkaren oxå... *suck* gillar inte det....

Sitter och kollar frisyrer. Ska klippa mig och färga det till mammas 50 års fest. Funderar på och bli brunett. Har tänkt på det sen förra sommaren men fegat ur varje gång. Vet att jag passar i det ju. Men vill hitta rätt ljusbruna toning. Inte lätt ju.

Jaja, ha en great day everyone.

Puss!

Btw, har ni tips på nån sida med frisyrer, gärna från år 2008 o 2009 =) så säg det till mig ... Bye bye

Usch och fy.....

I lördags kväll när Johan skulle lägga in Theo i sin säng vaknar Tova till, tittar upp och slänger ut kaskader av spya. Jag typ springer fram till henne och stackarn ser helt förvånad och samtidigt äcklad ut. Johan går för att hämta pappaer och handdukar. Jag står och försöker trösta henne men kaskaderna fortsätter i både mun och rumpa.
Min första tanke var kräksjukan men Johan försökte lugna mig genom att man kan få såna biverkningar av pencillin också. Och det hade han ju rätt i. Bara avvakta och se om Theo blir sjuk. För då är det ju inte pencillinet.

Jag låg i hennes rum den natten i theos säng och Theo inne hos Johan. Inget mer den natten men på morgonen kom vätskan upp hon hade fått i sig.

På söndag fm gick vi hem. Jag ställde mig och lagade morotssoppa som ska vara stoppande. Theo är helt plötsligt gnällig. Iofs hade han ju inte sovit middag så ja stoppade om honom medans soppan puttrade. Helt plötsligt börjar han gråta hysteriskt så ja går in till honom och möter ingen vacker syn direkt. Kräks i hela sängen =(
Bara och slänga allt i tvätten och lägga stackaren i soffan där jag har uppsyn över honom. Försöker få honom att dricka vatten. Han varken vill dricka lr försöka ta lite soppa. Kaskaderna fortsätter. Tova vägrar äta och jag får bara i mig en liten tallrik soppa. Man tappar ju liksom aptiten när man får spya på sig hela tiden. Dessutom är det inte lätt att få Theo att pricka hinken, tyckte han mest prickade mig, typ ansiktet =( Nej, det blev ingen rolig kväll. Samtidigt jag höll på med theo försökte jag möblera om. Hade fått en bok/tv-hylla som just då stod helt i vägen vardagsrummet. Så jag hade fullt upp.

Vi alla la oss tidigt den kvällen. Ungarna somnade direkt. Själv var jag ju så förbannat hungrig att jag gick upp hela tiden och smååt. Johan ringde vid halv tio, då låg han och spydde =( 
 Kl 01 hade jag ännu inte somnat. Dels pga theo men också att magen började köra och illamående men samtidigt tänkte ja ju att det kan vara för att jag åt för mkt och för sent.

Men på morgonen var det ingen dans på rosor för mig. Ont i kroppen och frös. Så fort jag vart uppe och bytt blöja lr gett dem vatten dök jag typ i säng. Mamma var förbi lite snabbt för att hämta pengar så att hon kunde handla åt mig. Fick världens jäkla hostattack så det knäckte till i revbenen. Precis när jag var på väg till sängen fick jag tvärvända och springa in i badrummet med händerna för mun. Jaha, då var det min tur. =(

Som tur var skötte sig ungarna rätt bra. Dem var fortfarande slöa och låg mest i sängen o kollade på tv medans jag sov.
Tills slut ringde jag mamma och bad henne komma över och hjälpa till. Då orkade jag inte ens gå upp o göra saft till ungarna. Det var tom Tova som fick springa o hämta vatten till mig typ stup i kvarten.

Mamma kom iaf och då gav hon mig febertermometern och det visade att ja hade över 39. Fram till kl 16 låg ja i sängen, sen började febern gå ner och jag försökte va uppe en stund. Lyckades iaf i 2 timmar sen dök ja i säng igen. Ungarna skocknade tidigt och innan kl var 21 sov ja som en gris.

Vaknade dock av att Theo spydde kl 6, vi somnade om. Sen vaknade vi igen kl 9 av Tova som spydde.

Vi har vart uppe ur sängen sen kl 11 och börjar känna mig väldigt yrslig. Ungarna har fått i sig några salta kex iaf och vet ej hur många liter vatten.

Jag hoppas Johan är så pass pigg att han kan dyka upp här i em. Man behöver verkligen vara 2 när sånt här händer....

Hm, mkt vila jag fått under min sjukskrivning..........=( Först var tova sjuk 1 yhel vecka med väldigt hög feber, sen blev det öronen och nu det här.

I Onsdags var skruttan och jag till VC. Dags för hennes hörselundersökning som jag väntat på så länge efter hennes öroninflammationer.  Hon hör ju så dåligt stackarn. Man får upprepa och upprepa eller i bland till och med höja rösten för att hon ska höra.

Blev en tidig morgon. Först använde dem en liten apparat som mäter avståndet från trumhinnan. Sköterskan fick göra om höger örat 2 ggr. Sen fick vi sitta ner och vänta på att en doktor skulle titta på hennes öron. Skönt, ingen kö denna morgon så efter ett par minuter fick vi gå in. Han började med det högra örat där det såg något svullet ut. Sen kollade han i det vänstra och sa direkt att, jaha där har vi en öroninflammation.
Jag typ tappade hakan. Hon har inte sagt ett pip om att det gör ont i örat. Visst hade hon haft hög feber veckan innan men inget om att det gjort ont.

Så när vi promenerade hem så frågade jag henne om hon har ont i örat. Ja sa hon lite tyst.
Stackarn har väl blivit så van vid att ha ont i örat att hon inte säger nåt längre. Tror det är 5e öroninflammationen sen hon började på dagis i januari förra året =( Så då är det bara och vänta på att pencillinkuren gör sitt och sen ska jag ta en snack med BVC om detta. För det kan ju vara så att hon har vätska bakom öronen som behövs opereras bort. Antingen en remiss upp till Öron-hals mottagningen på US. Lr om ja kan ringa dit själv.

Theo har lyckats hålla sig utan feber. Kommer inte ens ihåg när han hade det sist. Däremot är det snuva och denna jäkla hosta som alla runt omkring oss drabbats av. Hostan som går på dagis är inget att leka med kan jag säga. Känner igen det som samma hosta som förra året när jag bröt revbenen. Så jag är livrädd när jag får ett antal hostattacker på kort tid....

-Jag har ont i magen. Här. Säger hon och pekar rakt över naveln. Jasså säger Hanna.

-Jag har ont i magen mamma.
- Vad har du gjort då då frågar jag.
- Jag blöder här inne svarar hon.

Jag och syrran brister ut i gapskratt.

- Nejdu Tova. Du blöder inte. Det är bara stora människor som gör det.

- Men jag är stor nu svarar hon. En stor tjej säger hon och blänger lite snett på oss.

Får nog försöka förklara det där om mens lite närmare för henne.

Vet inte om ja ska hata eller älska den dagen? En underbar dag men full av desperation efter va man ska hitta på och vad man ska köpa till sin kärlek. Tror ja får sätta mig o ta en funderare på det. har inte kommit på nåt än.

Ska till läkaren nästa vecka. Kan inte fortgå så här som jag mår nu. Kan inte sova, viktnedgång och stressad och orolig till fullo. Ny medicin? Vem vet.. Men skulle va skönt att få ett anhörigstöd pga allt med pappa och flera dödsfall i släkten/nära krets. Var väl egentligen bara en tidsfråga innan det skulle hända. Tyckte jag visad min sorg men i verkligheten är det inte så. Har velat vara stark för mina barns skull och sen för min systers skull. Dags för mig att tömma mig tror jag...

Så det blir inget jobb för min del nästa vecka heller. Sen får vi se vad läkaren säger. Jag har ju en hel del sjukdomshistoria bakom mig att luta mig på också. Känns tråkigt eftersom ja inte jobbat så länge men jag är hellre hemma ett tag och mår bra för barnens skull..

Barnfri helg iaf. Då får ja tid att vila. Vet som sagt inte vad vi ska hitta på. Man kan ju alltid hoppas på en överaskning =) Nä. men bara jag får mysa med killen så är ja nöjd.

Kramisar på er!

Love you all!

Usch. Vet inte riktigt vad det är som händer med mig just nu. Känner mig jättetråkig. Har ingen ork lr lust för nåt. Bara att tänka på att gå till jobbet ger mig stora skälvan...

Kan iofs vara att all stress de senaste 3 månaderna som gör sitt nu. Vet ju hur ja mådde i somras ca 3 månader efter ja flyttade in här samtidigt som ja blev sjuk o bröt revbenen...  Men iaf, jobbigt!!

Alla tankar på pappa, känns som om ja snart bara kommer att falla ihop efter alla försökatt bara vara stark för barnen och min systers skull. Kanske skulle låta känslorna ta över så att man lättar hjärtat o hjärnan lite. Problemet är väl att man tömmer sig helt då och bara vill vara totalt ensam i lugn o ro.

Nästa vecka påbörjas behandlingen, 5,6 dar i veckan i 6 veckor tydligen. Väldigt aggressiv strålning med andra ord tror ja. Hoppas den hjälper nu! Vi håller tummarna för det.

Tova frågar mig ett par ggr i veckan efter morfar o marie. Vet inte när dem sist träffades... Och så säger hon till mig: Morfar har inte ont i huvet längre.
Vad ska man säga, hon kan väl inte förstå riktig än om ja skulle försöka förklara. Det gör så ont i mig när hon frågar... Theo förstår ju inte än o på nåt sätt är det faktiskt skönt!

Ska väl försöka orka jobba lite... Hoppas d är lugnt på jobbet.

(btw, lägger nog ner mitt lilla inredningsprojekt så länge, orken o lusten försvann o dessutom är kameran borta. Som ni ser har ja ett litet projekt m bloggen i stället =). )

Usch. Känner mig inte bra. Ont i halsen, konstig i kroppen, illamående och allmänt låg. Tur man har sin underbara syster här som muntrar upp en. Tova hosta så hon nästan spydde i natt. Ingen sömn där direkt. Stackars tösen. Ja, egentligen får ja väl skylla mig själv att ja mår så här. (fast det var ju endå en tidsfråga pga barnbakterier)

Iaf så var vi ute i lördags. Jag, Johan, Syrran; Dennis, Mamma; Pelle och Lena.  Vi käkade på Texas LongHorn, en stor blodig biff *mumma* Gullet betalade min mat och detta kalas slutade på ca 900... Men ja bjöd tillbaka lite iaf =) när vi kom till bowlingen. Tror jag kom sist bland oss 4 tjejer, För första gången *suck* Men så jäkla kul vi hade det. O att jag är sjuk är väl att jag sprang ut o rökte utan jacka...

Vi åkte hem till mamma o pelle och skulle fortsätta festa men då slog John Blund ner i mig. Så vi begav oss hemmåt runt 00.

Sov väl till 11 o vaknade med världens huvudvärk... Usch. Göra mig i ordning, slänga i mig ett par koppar kaffe och krama o kyssa Johan hejdå =) Var tvungen att va hemma tills 14 för då kom skruttungarna hem från tjejerna som har dem varannan helg när ja jobbar. Så nästa gång dem har dem så är det VALENTINE =) passande, vi är ju ensamma då!!

Ha det gott alla. Själv ska jag försöka ta hand om min tråkiga sinnesstämning med lite skräck!!

Våra bästa vänner har fått sin lilla son! Lille Mattis, välkommen till världen =)

Satt och visade Tova kortet på den lille. Tidigare igår hade jag försökt förklarat att nu finns inte bebisen i magen längre.

När hon såg kortet så sa jag att det där är Jessica och Hampus lilla bebis.

Då säger hon:
- Ja, bebisen finns inte i magen längre, hon har bajsat ut den......

Härliga kommentarer barn kan kläcka =)

Ser fram emot att få träffa den lille.

Kram på er!!

Var på 60 årsfest i går. Min mosters man som fyllde, dem hade hyrt lokal, hade jättegod mat, musik o dans och billigt dricka =)
Först var jag tveksam om jag skulle gå med tanke på pappa. Om dem skulle fråga en massa, det skulle bli för jobbigt. Men jag gick iaf och är glad att jag gjorde det. För festen var toppen. En massa folk, kände ju självklart bara min egna släkt i stort sett men alltid kul att träffa nya människor. Lokalen var öppen till 01 sen drog vi ut till Harrys. Tom med min syster kom in =) Men fy vad full jag var när ja kom hem. Kunde inte ens äta upp mitt Max orginal mål (fy på mig)
Var ju fasen inte ens nykter när jag vaknade kl 09 och gick vinglandes upp på toaletten. Direkt tillbaka till den varma sämgen med sällskapet, gav honom en puss och slocknade direkt. Iaf en timma till sen var jag tvungen att gå upp eftersom jag och ungarna skulle till Madde o Therese, dem som kommer vara vår kontaktfamilj varannan lördag när jag jobbar. Toppentjejer! Ungarna bara älskar dem efter att ha träffats 2 ggr. Jag stannade ca en kvart sen gick jag o dem var kvar.
Jag, mitt lilla snille fick idén att ta en långpromenad under tiden. Så jag började gå upp mot kyrkogården och tänkte att jag kanske kunde vandra till gamla linköping o vända där. Iskall blåst dessutom. När ja gått förbi kyrkogården så ringde jag mamma o hon frågade när ja skulle hämta dem, om två timmar svarade jag men då tyckte hon att ja kunde komma hem till dem ett tag. Varför inte sa jag o sa att jag genar genom ett husområde så slipper ja gå tillbaka(vilket hade varit mkt bättre) Jag vandrar på och kommer ut till en liten väg, går över den o kommer in i ett bostadsområde. Vart är jag? Jajja, kommer väl till stora vägen snart. Oh just det. Säkert.
Kommer till ett villaområde. Undrar vart fan jag är!! Det är iskallt o mörkt. Men jag vandrar på och villaområdet blir bara tätare o tätare. Ingen ide att vända om för jag hittar ju fan inte tillbaka heller. Men jag sicksackar, höger vänster. Känns som om jag går neråt iaf, åt rätt håll och då ser jag en stor väg och kommer ut vid åbylund. Det var en jäkla promenad jag fick. O den var inte slut än heller, ingen antydan till buss och jag hade ju verkligen fått upp värmen nu oxå så då ville jag ju inte stå o vänta kanske 30 min så jag promenerar hem till mamma och när ja går igenom porten vid sörgårdsgatan så har det fortfarande inte åkt förbi någon buss. Synd att jag inte hade en stegmätare på mig. Var iaf ute i 40 min. Så det gick endå rätt snabbt den sträckan.

En varm kopp te hos mamma gjorde susen =)

Kl 18 så åkte ja tillbaka, med buss denna gång. Ungarna hade bakat en jättegod chokladkladdkaka. En kopp te där oxå o då frös ja inte längre iaf. Tova ville inte förlja med hem. Lite övertalning så gick det.
Kommer bli kanon när ja lämnar dem lördag morgon o sen lämnar dem ungarna på söndag. Tror på dem.

Jaha, snart en ny arbetsvecka då. Lite nervös inför morgondagaen. Pappa ska på röntgen. Vad kommer dem säga nu, mkt större, vänta ytterligare med strålning lr vad? Jajja, orkar inte tänka nu. Dem kommer förbi i morgon iaf med Theos växasäng. Kommer inte ihåg om ja skrivit det men Theo har ju lärt sig att klättra över spjälsängen så den sängen har ju ingen funktion alls nu. Den kommer att bli en soffa i stället.

Nä, god natt på er!

Det bara spritter i kroppen på mig =)
Först ska jag bara säga att jag är så glad för att pappa har fått åka hem! I går eftermiddags. Så skönt för honom. Komma hem till sin säng och fru. Jobbar ju en stund idag annars hade jag följt med syrran och hälsat på.

Annars idag så händer följande:
Mamma kommer hit, min syster en stund. Då ska vi baka, pyssla, dricka glögg och julöl. Barnen får julmust självklart,hehe. Måste iväg och jobba mellan 1230 -1500 men sen fortsätter vår pysseldag. En tradition vi har att pyssla och så på Lucia (ja som kommit på det o vill hålla den vid liv) Så medans jag jobbar så skulle mamma gå ut i snön med ungarna. Tror theo är lite rädd för snön men det går nog hoppas ja =)

Just ja, idag ska vi jobba i pyjamasbyxor, haha. Katarinas idé, får hoppas den säljer nu bara.

Njut, njut av snö (om än lite blaskig) pyssel, bak och juldofter! Det ska jag göra =)

Vinterpussar!

Man hoppas och hoppas och tänker och tänker, bara det inte kommer mer dåliga nyheter.
Har väntat på pappas samtal idag men det kom inget. Till slut ringde jag Marie och hon ringde upp. Då var hon på väg hem efter att sköterskorna sagt åt henne att hon måste hem och vila och äta.
Självklart ville hon ju inte det men hon kan endå inget göra eftersom han fortfarande ligger på uppvaket, 2 dygn efter op.

Dem vågar inte flytta honom, idag har han haft allvarliga epilepsi anfall och en blödning i hjärnan. Han får lugnande, smärtstillande och koagulerande medicin för att stoppa sippringen. Är så jävla rädd att han inte ska orka ta sig igenom det här. Hur mkt klarar hans kropp lr hjärta? Vill inte tänka men det är oundvikligt. Jag hoppas verkligen att vi kan åka upp och hälsa på i morgon. Är rädd att vi inte ska hinna se honom utan att något kommer och hända.

Tack alla för att ni tänker på honom och oss. Det hjälper att veta att så många bryr sig.
En stor kram och puss till er!



Vår älskade pappa och morfar nu i sommar. Inte kan man tro att det finns något ont i honom då =(
Älskar dig pappa!!!

som jag vill vakna ur nu. NU! Men det går inte. För det är ingen dröm. Det är verklighet, men aldrig i mitt liv så har något känts så overkligt.

I tisdag kom första chocken. Hjärntumör men när självaste JH tog sig ann pappa i torsdag så sa han att det var en vätskefylld cysta, ofarlig och satt på ett bra ställe som det inte var några problem med. En sten föll. Och när vi var uppe satt vi och pratade och till och med skrattade av lättnad. Men när syster och jag precis skulle gå på bussen så säger hon att när Marie ringer efter op så kommer hon gråta. "Ja, av lättnad ja, tänkte jag"

I fredags på jobbet pratade vi om allt vad det innebar med operation. Alla på jobbet känner någon som har/haft sånt. Det sista jag och Katarina sa innan jag åkte hem var att det skulle gå så bra.

Hinner väl bara vara hemma ca 2 timmar. Försöker pynta lite, Tova har slocknat i soffan och jag är i köket och hämtar lite saker och är på väg in i tvrummet när Johanna störtar in. Hon gråter, snabbt intalar jag mig att det är glädjetårar men jag blir alldeles stel. -Den var elak! säger hon. Jag tappar allt jag har i famnen och frågar om han är död. Men det var han inte. Men i stället för en ofarlig cysta var hela en stor blålila tumör. Dessutom hade dem inte fått bort allt, så i dagsläget vet vi att en op till kommer att behövas och sen antar jag att det blir strålning.

Syster hade pratat med Marie i går kväll efter att Marie hade varit hos pappa. Hon hade pratat med läkaren och det ser inte ljust ut alls. Magnetröntgen hade gjorts igår och dem tror att cancern spritt sig. Min fråga är då? Hur länge har han gått med det här? Hur kan det sprida sig på 2 dar? Och sen tar provsvaren på tumören ca 2 v. Och då får vi reda på vilken grad av cancer det är och om det kan göra något.

Var hos barnens pappa när syster ringde, tack och lov sov barnen och jag var inte ensam. För jag bröt ihop, ännu en gång.

Känns fortfarande overkligt fast jag suttit och skrivit om det och läst igenom det minst 10 ggr.

Jag hoppas pappa orkar med besök idag lr i morgon. Vill träffa honom för han ska veta hur mkt jag älskar honom och tänker på honom.  Och dessutom vill jag prata med hans läkare.

Love you daddy!

Det har inte riktigt smält in i huvudet. För första gången i mitt liv så bad jag till GUD i tisdags kväll. För en gångs skull bad jag att han skulle finnas och se över min älskade pappa.

Det är svårt och skriva, gråten sitter som en klump i halsen men jag ska försöka..

Pappa har haft problem med armen, att den inte riktigt går att styra, lr greppa saker och han har känsel bortfall. Han har vart hos läkare och sjukrehab i sammanlagt 2-3 månader. I tisdag efter jobbet när jag kom hem så knackade det helt plötsligt på dörren och där står min syster. Jag var precis på väg att gå ut och röka och bad henne följa med men hon sa att hon ville prata med mig först. Frågande sätter jag mig i soffan och hon säger att pappa är inlagd. Som ett pistolskott kommer alla tankar. Hjärtattack? Stroke?`Olycka?

Nej, då hade han fått komma upp akut efter att hans fru hade ringt till Akut enheten och beskrivit symtomen, dem tyckte att han skulle komma direkt. In i skicktröntgen och sen hade läkaren sagt att dem trodde han hade en hjärntumör.
Det kändes som om någon drog undan benen på mig. Du skämtar sa jag till henne.. Men vem skulle skämta om en sådan sak.... MIN älskade far, hjärntumör?? Innan jag skulle lägga mig så brast det.

Kämpigt att gå upp på morgonen, hade möte och jobb som väntade men tankarna var ju självklart på ett helt annat håll. På eftermiddagen ringde jag min mamma och frågade om hon visste något eftersom min syster skulle dit och hälsa på. Då hade dem iaf lite bättre nyheter. Ingen hjärntumör men en 6 cm stor vätskefylld cysta. 6 cm!! Den ligger bra till och dem slipper skrapa något på vävnaden, men däremot så såg dem att det kan finnas något inuti (vad det är får provsvaren visa). Men en stor sten föll från mitt hjärta. Då vet vi att det är något lättare iaf.

Idag åkte jag och min syster upp och hälsade på. Det var verkligen känslomässigt. men då kom han med lite nyheter till. I morgon fredag ska han opereras. Tack gode gud att Marie och Gun jobbar på US så att dem kunde ordna det mkt snabbare. Annars kanske han hade behövt ligga över jul. Jobbar i morgon med, hoppas jag kan fokusera men jag tror att bara går hemma och vänta och tänka är mkt värre. Men jag kommer nog inte att kunna lägga mig för natten förrän jag fått meddelande från Marie att han vaknat upp efter OP.

Självklart är det mkt framför honom nu. Men han vet hur mkt vi älskar honom.
Att se honom så sårbar, min pappa. Fick mig verkligen att inse att man inte ska ta sina föräldrar för givet. För en dag finns dem inte där längre. Tänk på det, för det gör jag.

Älskar dig pappa och jag tänker på dig hela tiden!!

Julhandeln. Fredag och absolut lördag var det drag på jobbet. Men gud så skönt att ha något och göra! Mellan perioderna och finanskrisen har ju påverkat, det märker man ju. Vi ligger ändu plus för att vi säljer barnkläder och föräldrar stsar ju mer på barnen än sig själva. Jag vet ju för jag gör ju detsamma. Men nu är det igång igen. Mkt julklappar att slå in =) Kul kul.

Tyvärr får jag inte mina mer timmar efter nyår. Anställningsstopp gäller nu pga finanskrisen *suck*

Annars är allt bra här hemma för tillfället. Tova var hos sin pappa fredag till lördag, gick jättebra. =)

J och jag träffas inte mer då han ville vara mer än vän, men inte jag för att jag har så mkt annat att tänka på just nu. Så nu har jag gjort någon kär och olycklig igen *suck*

Men jag kan säga att jag ligger på dejtinglistan iaf *asg*

Nä, nu hänger ungarna i byxorna på mig för att dem ska ha mjölk och macka. (dem har ändå ätit frukost de matvraken)

Puss o kram.

=) Fick iaf sova hela natten. Trött iaf men Theo sov men inte mina drömmar *suck*

Min syster kom över i går, vi skulle kika på färjan och sen Prison Break. Då sa hon att hon läst i tv-tidningen att Warrick i CSI skulle försvinna från serien, att han skulle dö. Så vi blev ju bara tvugna att titta på detta avsnitt. Tyvärr har jag inte följt sista säsongen så mkt pga diverse saker. Men han får ju liksom inte dö! Ett sorgligt avsnitt =(
Prison break var rätt bra men hoppas det slutar efter den här säsongen. Dem får inte göra som dem gjorde med Lost. Att det blir söndertjatat.

Jobb idag. Sen kommer min pappa och ska ta barnen till 1930. Sen tar min morbror över Theo och Tova går hem till mamma igen där hon bor för tillfället.

Och jag? Jo jag är hos Anna på lite mys ljusparty. Lite underbart doftande ljus i den mörka samvaron =)

Mindre än 2 veckor kvar till 1a advent!

Har ju knappt jobbat något på 3 veckor nu så idag får vi se om julhandeln kommit i gång något.
Skönt att vara tillbaka. Skingra tankarna, igen...

Ibland ångrar jag verkligen mitt liv. Vill fortfarande börja om på nytt någon annanstans. Alla skulle få det bättre då.

Men finns det någon kille som bara kan vara vän med en tjej för att hon just nu inte vill ge sig in i ett förhållande??
Jag trodde det, men tydligen inte. *snyft*

AAAAaaaaaaaahhhhhhhhh!! Jag vill bara skrika rätt ut. Så alla hör. Men jag skriker inombords, känner hur hjärtat brister, hur det totala mörkret sväljer allt i sin väg. Varför ska allt jämt bli så här?? När allt är så bra så är det någon som drar bort marken under mina fötter och jag bara faller och faller, längre och längre ner. Varför blir jag straffad om och om igen. Har jag inte fått och gjort upprättelse nog nu. Har inte jag kämpat jämt och ständigt för allas bästa. Så varför drabbas jag!!!!?

I morgon är det festa som gäller, släppa allt och bara ha kul med mina vänner.

Jag vill starta om, ett nytt liv och inga sorger.

Vilken match!!! LHC gjorde 2 mål i första perioden, Brynäs kontrade med 1 mål i 2a perioden (trodde dem ja *hehe*) sen gjorde LHC 1 i tredje =) Haha, Brynäs målvakt gjorde en dundermiss när sista målet gick in för LHC. Vet ej fan va han gjorde typ 3 meter från sin plats. Men vilken stämning. LHC klacken mot Brynäsklacken. Och jag mot J. Haha, vad jag pikade och dummade mig mot han (lilla brynäsfanset) Var faktiskt rätt skoj att vi hejade på olika lag.

Och nu du min lilla vän Anna gör jag dig sällskap i inflammationsträsket. Har så förbaskat ont i min vänstra häl. J är nämligen expert på idrottskador (han är en liten sportnörd, but i like that) och ser sånt jämnt så nu är det bara och smörja och hoppas på att det går över. Får jobba i foppatofflor i morgon, kan ju inte gå i vanliga skor lr stövlar =( men på lördag struntar jag i det. Då ska jag ju vara fin för då är det ju fest =)

Just det, sen träffade jag 2 st LFC spelare =) måste kolla deras matcher nästa år. J har så himla många kontakter, både inom och utanför sportvärlden =) Och jag trivs då. Äntligen mkt sport igen =)

Min syster och hennes pojkvän var barnvakt i kväll och otroligt nog hade barnen varit jättesnälla. Blir riktigt chockad för på mig testar dem ju verkligen gränserna varenda dag. Johanna och Dennis fick iaf biobiljetter för besväret =)

Nä, nu ska jag hoppa i säng och hoppas på att kunna sova. Tyvärr är det ju så att jag sover jättedåligt 3 nätter i sträck när det är fullmåne.*suck*.

Godnatt på er och sov gott.

Japp, match mellan LHC - Brynäs. Blir rätt bra tror jag. Det roliga egentligen är att jag är LHCare och J brynäsare *asg* Men vi sitter vid LHC platsen. Sen hade han tydligen en överraskning efter. Har ingen aning om vad det är men jag blir lite nervös ju .  Vi får se, tycker ja inte om det säger ja det för jag sa till honom igår att ja har stress/nervös mage. Och har lidit av social fobi en gång i tiden. Så vi får se.

I går var jag och jobbade men var nog inte riktigt frisk nog för att jobba en hel dag så där. När kl var efter halv 4 så började jag kallsvettas och frysa. Hade fått hostattacker många ggr under dagen som bara blev värre o värre. Kände mig helt matt, inte långt ifrån att svimma. Frågade om inte kompisen kunde ta stängning eftersom jag blir tvungen att stå ensam i 2 timmar. Men tyvärr hade ju hon bilen o hennes ungar skulle på olika sorters träning så det förstår jag ju. Ja kan ju inte sätta hela familjen i gung pga detta. Men jag bet ihop. Blev dock lite mer folk efter 17 och jag gick på bara 1/3 fart resten av kvällen. Tyvärr vilket en del kunder tog illa upp av. Hjälpte jag en kund på golvet så var det ju inte så att man såg kassan hela tiden så någon kanske fick vänta ett par minuter extra innan jag sakta gick fram. Jobbar på fredag oxå men då bara från 1130 till 1630, så jag behöver ju inte stå ensam någonting. (vilket ja tycker ä skönt när man mår så här)

Dags för dagis snart sen ev ner till stan då ja glömde lämna ett par nycklar på jobbet (som sagt, min hjärna funkade knappt igår) Men ska ringa o höra om dem har några extra så det räcker att ja lämnar dem tills på fredag i stället *hoppas hoppas*

Finns det någon rekordslagning i otur i Gunnies rekordbok? Annars platsar jag nog där snart *suck*

Ha det gött.