LovelyLife

Man hoppas och hoppas och tänker och tänker, bara det inte kommer mer dåliga nyheter.
Har väntat på pappas samtal idag men det kom inget. Till slut ringde jag Marie och hon ringde upp. Då var hon på väg hem efter att sköterskorna sagt åt henne att hon måste hem och vila och äta.
Självklart ville hon ju inte det men hon kan endå inget göra eftersom han fortfarande ligger på uppvaket, 2 dygn efter op.

Dem vågar inte flytta honom, idag har han haft allvarliga epilepsi anfall och en blödning i hjärnan. Han får lugnande, smärtstillande och koagulerande medicin för att stoppa sippringen. Är så jävla rädd att han inte ska orka ta sig igenom det här. Hur mkt klarar hans kropp lr hjärta? Vill inte tänka men det är oundvikligt. Jag hoppas verkligen att vi kan åka upp och hälsa på i morgon. Är rädd att vi inte ska hinna se honom utan att något kommer och hända.

Tack alla för att ni tänker på honom och oss. Det hjälper att veta att så många bryr sig.
En stor kram och puss till er!



Vår älskade pappa och morfar nu i sommar. Inte kan man tro att det finns något ont i honom då =(
Älskar dig pappa!!!