Var är tårarna?

Jag håller på och bryta ihop. Men jag kan inte gråta. Varför kan jag inte gråta?
Det sitter ju en stor klump i halsen. Hjärtat håller på och brista när jag tänker på pappa. Men jag kan inte klämma fram en enda tår.... Jag blir frustrerad för jag vill ju gråta...

Träffade pappa i fredags och kände när han åkte att jag ville gråta. Jag pratade med mamma som grät i lördags och jag blev ledsen när jag såg henne och ville gråta också. Hon frågade mig varför jag inte gråter längre.

Jag vet inte svarade jag. Jag vill mer än annat släppa ut all sorg jag har inom mig.

När jag lämnade henne och var på väg hem till mig där Johan väntade kände jag klumpen mer än nånsin. Nu äntligen tänkte jag, kommer jag gråta. Jag pratade med Johan men inte kunde jag släppa ut nåt....

Det förtät mig det här. Att inte kunna gråta, alla försök slutar i en enda stor klump som känns som om den ska kväva mig i stället.

Jag älskar pappa så jäkla mkt men kan inte klämma fram en enda tår. Vad är felet med mig??

Jag hoppas jag bryter ihop mitt framför läkaren på torsdag. För som det är nu så är det jäkligt svårt att spela en hög roll på jobbet. Att alltid gå med ett stort leende inför kunderna, sånt suger musten ur en.....


Snart Valentine =)

Vet inte om ja ska hata eller älska den dagen? En underbar dag men full av desperation efter va man ska hitta på och vad man ska köpa till sin kärlek. Tror ja får sätta mig o ta en funderare på det. har inte kommit på nåt än.

Ska till läkaren nästa vecka. Kan inte fortgå så här som jag mår nu. Kan inte sova, viktnedgång och stressad och orolig till fullo. Ny medicin? Vem vet.. Men skulle va skönt att få ett anhörigstöd pga allt med pappa och flera dödsfall i släkten/nära krets. Var väl egentligen bara en tidsfråga innan det skulle hända. Tyckte jag visad min sorg men i verkligheten är det inte så. Har velat vara stark för mina barns skull och sen för min systers skull. Dags för mig att tömma mig tror jag...

Så det blir inget jobb för min del nästa vecka heller. Sen får vi se vad läkaren säger. Jag har ju en hel del sjukdomshistoria bakom mig att luta mig på också. Känns tråkigt eftersom ja inte jobbat så länge men jag är hellre hemma ett tag och mår bra för barnens skull..

Barnfri helg iaf. Då får ja tid att vila. Vet som sagt inte vad vi ska hitta på. Man kan ju alltid hoppas på en överaskning =) Nä. men bara jag får mysa med killen så är ja nöjd.

Kramisar på er!

Love you all!

Tråkmånsens dag.

Usch. Vet inte riktigt vad det är som händer med mig just nu. Känner mig jättetråkig. Har ingen ork lr lust för nåt. Bara att tänka på att gå till jobbet ger mig stora skälvan...

Kan iofs vara att all stress de senaste 3 månaderna som gör sitt nu. Vet ju hur ja mådde i somras ca 3 månader efter ja flyttade in här samtidigt som ja blev sjuk o bröt revbenen...  Men iaf, jobbigt!!

Alla tankar på pappa, känns som om ja snart bara kommer att falla ihop efter alla försökatt bara vara stark för barnen och min systers skull. Kanske skulle låta känslorna ta över så att man lättar hjärtat o hjärnan lite. Problemet är väl att man tömmer sig helt då och bara vill vara totalt ensam i lugn o ro.

Nästa vecka påbörjas behandlingen, 5,6 dar i veckan i 6 veckor tydligen. Väldigt aggressiv strålning med andra ord tror ja. Hoppas den hjälper nu! Vi håller tummarna för det.

Tova frågar mig ett par ggr i veckan efter morfar o marie. Vet inte när dem sist träffades... Och så säger hon till mig: Morfar har inte ont i huvet längre.
Vad ska man säga, hon kan väl inte förstå riktig än om ja skulle försöka förklara. Det gör så ont i mig när hon frågar... Theo förstår ju inte än o på nåt sätt är det faktiskt skönt!

Ska väl försöka orka jobba lite... Hoppas d är lugnt på jobbet.

(btw, lägger nog ner mitt lilla inredningsprojekt så länge, orken o lusten försvann o dessutom är kameran borta. Som ni ser har ja ett litet projekt m bloggen i stället =). )

Uschamej...

Usch. Känner mig inte bra. Ont i halsen, konstig i kroppen, illamående och allmänt låg. Tur man har sin underbara syster här som muntrar upp en. Tova hosta så hon nästan spydde i natt. Ingen sömn där direkt. Stackars tösen. Ja, egentligen får ja väl skylla mig själv att ja mår så här. (fast det var ju endå en tidsfråga pga barnbakterier)

Iaf så var vi ute i lördags. Jag, Johan, Syrran; Dennis, Mamma; Pelle och Lena.  Vi käkade på Texas LongHorn, en stor blodig biff *mumma* Gullet betalade min mat och detta kalas slutade på ca 900... Men ja bjöd tillbaka lite iaf =) när vi kom till bowlingen. Tror jag kom sist bland oss 4 tjejer, För första gången *suck* Men så jäkla kul vi hade det. O att jag är sjuk är väl att jag sprang ut o rökte utan jacka...

Vi åkte hem till mamma o pelle och skulle fortsätta festa men då slog John Blund ner i mig. Så vi begav oss hemmåt runt 00.

Sov väl till 11 o vaknade med världens huvudvärk... Usch. Göra mig i ordning, slänga i mig ett par koppar kaffe och krama o kyssa Johan hejdå =) Var tvungen att va hemma tills 14 för då kom skruttungarna hem från tjejerna som har dem varannan helg när ja jobbar. Så nästa gång dem har dem så är det VALENTINE =) passande, vi är ju ensamma då!!

Ha det gott alla. Själv ska jag försöka ta hand om min tråkiga sinnesstämning med lite skräck!!

RSS 2.0