Inredning m.m

Har suttit nu nästan hela helgen och tänkt o tänkt. Har lite saker jag vill göra i vårt hem. Tapetsera, fixa golv m.m.
Hittar så snygga tapeter men kostar ju multum.
Mitt första projekt blir nog vardagsrummet. Den behöver en ansiktslyftning kan ja säga. Väldigt trist rum just nu.

Nån dag ska jag fota o visa detta förskräckliga rum.

Jag vet exakt hur jag vill ha det men sen ska man hitta rätt tapet som ska passa till den övriga inredningen ju.

Btw, Grattis Anna 26 år!!

En liten son.

Våra bästa vänner har fått sin lilla son! Lille Mattis, välkommen till världen =)

Satt och visade Tova kortet på den lille. Tidigare igår hade jag försökt förklarat att nu finns inte bebisen i magen längre.

När hon såg kortet så sa jag att det där är Jessica och Hampus lilla bebis.

Då säger hon:
- Ja, bebisen finns inte i magen längre, hon har bajsat ut den......

Härliga kommentarer barn kan kläcka =)

Ser fram emot att få träffa den lille.

Kram på er!!

Vad är det som händer??

Jag förstår inte. Nu är en annan person (en pappa) jättedålig och det kanske rör sig om bara några veckor kvar att leva. Orsaken: cancer.

Dessutom är hans dotter dålig oxå. Orsak; cancer. Som har strålats o allt men nu är tillbaka??

Dessa är personer som inte står mig jättenära men som jag har träffat och står min mamma o hennes fästman jättenära.

Vad fan händer? Jag svär att det måste bero på miljön!!

Nu går man och oroar sig själv oxå så fort nåt känns konstigt lr dylikt. 2 dar innan nyår upptäckte jag en stor knöl i ljumsken. Ca 2 cm i diam. Kunde inte röra den och det kändes när jag gick. Så ont. I vanliga fall hade jag nog knappt brytt mig men efter detta med pappa så tror man direkt att det är nåt sånt. Iaf så avvaktade jag tiills måndagen efter nyår. Då hade den blivit mindre o kändes knappt o sen poff var den borta. Men man blir helt nojjig. Tex undersöker jag brösten kanske lite väl ofta. Men bättre än ingen gång iofs.

Nej. Nu får det vara nog. Vet inte hur mkt mer jag ska palla....

För mycket tankar just nu.

Fast ändå känns det på nått sätt tomt. beror väl på att jag haft alldeles för mkt på sistonde. 
I förrgår fick pappa åka in akut pga av 3 allvarliga EP-anfall. Bara undrar hur det kunde hända. Han äter starka förebyggande tabletter sen sist han fick anfallen på US. Han träffade onkologen idag och min syster pratade med Marie. Det var rakt på sak. Ett par år kvar är kanske vad han har kvar. Mkt beror på väl på behandlingen o vad den kan göra....

Allt har varit en berg o dalbana sen 2 dar innan julafton då vi fick namnet på tumören som vi själva kollade upp, störtade rakt ner. Den värsta sorten av 15 möjliga =( Sen när man pratat med dem har dem på nåt sätt skickat ut positiva vibbar så ett tag visste ja inte vad ja skulle tro. kanske hade vi fått fel namn lr kollat fel!  Allt kommer bli bra.

Men nej, så var det inte.

Jag kan fortfarande inte fatta att det är min pappa som drabbats. Hur är det möjligt? Helt ofattbart.....

Jag skulle velat ringa till honom nu i kväll för han fick åka hem idag. men jag klarar inte det just nu. Kommer börja tjuta o då kommer han gråta... har så ont i magen, halsen av klumpen som sitter där dygnet runt och mitt hjärta. Mitt hjärta som dunkar av liv, liv som jag vill ge min pappa....

Klarar inte o skriva mer...... Ursäkta om d finns felstavningar men huvudet är helt tomt.

Älskar dig pappa!!

Det var sköj det =)

Var på 60 årsfest i går. Min mosters man som fyllde, dem hade hyrt lokal, hade jättegod mat, musik o dans och billigt dricka =)
Först var jag tveksam om jag skulle gå med tanke på pappa. Om dem skulle fråga en massa, det skulle bli för jobbigt. Men jag gick iaf och är glad att jag gjorde det. För festen var toppen. En massa folk, kände ju självklart bara min egna släkt i stort sett men alltid kul att träffa nya människor. Lokalen var öppen till 01 sen drog vi ut till Harrys. Tom med min syster kom in =) Men fy vad full jag var när ja kom hem. Kunde inte ens äta upp mitt Max orginal mål (fy på mig)
Var ju fasen inte ens nykter när jag vaknade kl 09 och gick vinglandes upp på toaletten. Direkt tillbaka till den varma sämgen med sällskapet, gav honom en puss och slocknade direkt. Iaf en timma till sen var jag tvungen att gå upp eftersom jag och ungarna skulle till Madde o Therese, dem som kommer vara vår kontaktfamilj varannan lördag när jag jobbar. Toppentjejer! Ungarna bara älskar dem efter att ha träffats 2 ggr. Jag stannade ca en kvart sen gick jag o dem var kvar.
Jag, mitt lilla snille fick idén att ta en långpromenad under tiden. Så jag började gå upp mot kyrkogården och tänkte att jag kanske kunde vandra till gamla linköping o vända där. Iskall blåst dessutom. När ja gått förbi kyrkogården så ringde jag mamma o hon frågade när ja skulle hämta dem, om två timmar svarade jag men då tyckte hon att ja kunde komma hem till dem ett tag. Varför inte sa jag o sa att jag genar genom ett husområde så slipper ja gå tillbaka(vilket hade varit mkt bättre) Jag vandrar på och kommer ut till en liten väg, går över den o kommer in i ett bostadsområde. Vart är jag? Jajja, kommer väl till stora vägen snart. Oh just det. Säkert.
Kommer till ett villaområde. Undrar vart fan jag är!! Det är iskallt o mörkt. Men jag vandrar på och villaområdet blir bara tätare o tätare. Ingen ide att vända om för jag hittar ju fan inte tillbaka heller. Men jag sicksackar, höger vänster. Känns som om jag går neråt iaf, åt rätt håll och då ser jag en stor väg och kommer ut vid åbylund. Det var en jäkla promenad jag fick. O den var inte slut än heller, ingen antydan till buss och jag hade ju verkligen fått upp värmen nu oxå så då ville jag ju inte stå o vänta kanske 30 min så jag promenerar hem till mamma och när ja går igenom porten vid sörgårdsgatan så har det fortfarande inte åkt förbi någon buss. Synd att jag inte hade en stegmätare på mig. Var iaf ute i 40 min. Så det gick endå rätt snabbt den sträckan.

En varm kopp te hos mamma gjorde susen =)

Kl 18 så åkte ja tillbaka, med buss denna gång. Ungarna hade bakat en jättegod chokladkladdkaka. En kopp te där oxå o då frös ja inte längre iaf. Tova ville inte förlja med hem. Lite övertalning så gick det.
Kommer bli kanon när ja lämnar dem lördag morgon o sen lämnar dem ungarna på söndag. Tror på dem.

Jaha, snart en ny arbetsvecka då. Lite nervös inför morgondagaen. Pappa ska på röntgen. Vad kommer dem säga nu, mkt större, vänta ytterligare med strålning lr vad? Jajja, orkar inte tänka nu. Dem kommer förbi i morgon iaf med Theos växasäng. Kommer inte ihåg om ja skrivit det men Theo har ju lärt sig att klättra över spjälsängen så den sängen har ju ingen funktion alls nu. Den kommer att bli en soffa i stället.

Nä, god natt på er!

RSS 2.0