Dem underbara barnen och tankar på pappa.
Förstår verkligen nu vad som menas med att julen är barnens högtid. Var så underbart att se Tova och Théo öppna sina paket. Och i år blev dem verkligen bortskämda, inte minst från mig =) Det bästa var väl egentligen när tomten (mamma) knackade på dörren. Tova och Theo blev knäpptysta och sen bara sprang mot dörren och ropade tomten tomten. Tova öppnar och skrattar och ropar tomten. Helt plötsligt slänger hon igen dörren i ansiktet och vänder sig om och säger att hon inte tycker om tomten och börjar gråta och slänger sig i famnen på sin farmor. Theo nästan flyger upp i Johans famn. Jag visste inte om ja skulle skratta eller gråta för deras skull. I efterhand så här garvar vi verkligen åt Tovas reaktion. Att först bli jätteglad och sen stänga dörren typ i nyllet *asg* Efter ett tag så har båda slappnat av och sitter typ 2 m ifrån tomten o tar emot paket. När det är dags för Théo att öppna ett paket från sin pappa med lastbil och 2 bilar så står han och hoppar jämter och nästan skriker bil bil!! Min lilla bilgalning =) Han var så spänd av förväntan att få leka med dem. Tova nästan släppte allt när hon fick se sin sminkdocka från farmor. Julen var bra. Tankarna gick självklart till pappa och frågorna poppade upp då o då. Inte så konstigt. Men dem kom förbi på julaftonsmorgonen en stund för att få träffa sina barnbarn. Tova blev jättesur när dem skulle åka och hon inte kunde få följa med, så hon vägrade säga hejdå. Min lilla skrutta. Hur ska hon förstå som bara är 3? =(
Fortsätter skriva en annan dag och lägga in lite bilder från julen. Är känslomässigt nere så ja orkar inte så mkt.
Hoppas ni andra haft en bra jul!
Fortsätter skriva en annan dag och lägga in lite bilder från julen. Är känslomässigt nere så ja orkar inte så mkt.
Hoppas ni andra haft en bra jul!
Jaha..
Fredag i morgon. Är det domens dag lr en befrielsens dag? Vill inte tänka men jag blir koko om jag inte släpper ut lite. Svaren ang pappa kommer i morgon lr senast måndag. Vill inte att det ska finnas någon fredag lr måndag. Eller någon cancer alls självklart. Jag hoppas o hoppas att det är grad 1, det kommer bli tillräckligt jobbigt endå för oss alla att ta oss igenom detta. Och jul nästa vecka dessutom. Vilket beskedet än är måste jag vara stark och klara detta för barnens skull så dem får en jul att minnas. Julen är ju en högtid, speciellt för barnen. (iofs blir ju ja oxå som ett litet barn då)
Åååh, oron kommer smygande igen. Inte bra, min syster och jag har fått magkatarr, inte så konstigt dock efter allt och det vi har framför oss. Mådde skitilla i tisdags em, trodde jag skulle spy, hade jätteont i magen o fick inte behålla något. Trodde först att det var magsjuka men min syster sa att hon kände igen symtomen och i går onsdags kände jag oxå igen dem. Jäklar va ont i magmunnen ja hade. Kunde inte äta nån lunch o på kvällen hade vi julfest, men fick i mig 2 små tallrikar god julmat iaf. Hade skitkul i går, nåt som kändes väldigt skönt. Att få skratta =)
Nä. Ska försöka lägga mig o sova. Vem vet när man får sova okej igen..
Älskar dig pappa!!
Pyssel och bak =)
Det bara spritter i kroppen på mig =)
Först ska jag bara säga att jag är så glad för att pappa har fått åka hem! I går eftermiddags. Så skönt för honom. Komma hem till sin säng och fru. Jobbar ju en stund idag annars hade jag följt med syrran och hälsat på.
Annars idag så händer följande:
Mamma kommer hit, min syster en stund. Då ska vi baka, pyssla, dricka glögg och julöl. Barnen får julmust självklart,hehe. Måste iväg och jobba mellan 1230 -1500 men sen fortsätter vår pysseldag. En tradition vi har att pyssla och så på Lucia (ja som kommit på det o vill hålla den vid liv) Så medans jag jobbar så skulle mamma gå ut i snön med ungarna. Tror theo är lite rädd för snön men det går nog hoppas ja =)
Just ja, idag ska vi jobba i pyjamasbyxor, haha. Katarinas idé, får hoppas den säljer nu bara.
Njut, njut av snö (om än lite blaskig) pyssel, bak och juldofter! Det ska jag göra =)
Vinterpussar!
Först ska jag bara säga att jag är så glad för att pappa har fått åka hem! I går eftermiddags. Så skönt för honom. Komma hem till sin säng och fru. Jobbar ju en stund idag annars hade jag följt med syrran och hälsat på.
Annars idag så händer följande:
Mamma kommer hit, min syster en stund. Då ska vi baka, pyssla, dricka glögg och julöl. Barnen får julmust självklart,hehe. Måste iväg och jobba mellan 1230 -1500 men sen fortsätter vår pysseldag. En tradition vi har att pyssla och så på Lucia (ja som kommit på det o vill hålla den vid liv) Så medans jag jobbar så skulle mamma gå ut i snön med ungarna. Tror theo är lite rädd för snön men det går nog hoppas ja =)
Just ja, idag ska vi jobba i pyjamasbyxor, haha. Katarinas idé, får hoppas den säljer nu bara.
Njut, njut av snö (om än lite blaskig) pyssel, bak och juldofter! Det ska jag göra =)
Vinterpussar!
Något positivt iaf.
Har inte orkat skriva något som ni kanske förstår. Har vart en tuff jäkla vecka. Sen förra tisdagen har det ju bara vart svart och det känns som man gått runt i dvala.
Var iaf uppe hos pappa i måndags en kortis. Han låg på uppvaket fortfarande eftersom dem inte vågade flytta honom efter anfallen.
Kändes inte som om det var min pappa som låg där, han som brukar vara pigg och glad var trött och ledsen. Johanna och jag grät när vi såg honom. Vilket självklart inte var så bra eftersom han började gråta. Det var jobbigt att se honom, jag kunde absolut inte titta på operationssåret. Tack gode gud så satt syrran på den sidan.
Vi var där ca en kvart sen fick han somna om. Men när han såg oss blev han glad och sa -Där är mina gummor =)
När jag satt på bussen hem blev jag så himla trött. Jag kände mig så lättad över att ha fått träffa honom och berätta hur mkt jag älskar honom. Satt nästan och somnade =)
Första natten på nästan en vecka jag äntligen kunde sova en hel natt utan att ligga vaken och tänka och oroa mig. Till och med barnen sov hela natten =) Och bara för det så vaknade jag trött och hade huvudvärk för att ja sovit för mkt men det gick över.
Men nattsömnen har varit okej sen dess iaf.
Idag jobbade jag bara till 15, skulle gått stängning men dem förstår mig ju på jobbet och ställer upp så jag får åka upp och hälsa på. Nu låg han på plan 18 i ett vanligt rum med 3 andra. Och man kan säga att det var skillnad på honom. Piggare (lite trött endå pga medicinerna), gladare och han har fått tillbaka känseln i vänstra armen (inte riktigt helt men han kan klä på sig själv) Så vi satt och fikade och skämtade och skrattade. Förhoppningsvis om inget mer dyker upp så får Marie hem honom till helgen. Det första hon skulle göra sa hon var att fixa ett varmt bubbelbad och lättöl till honom =) Det lät inte så dumt tyckte han.
Det jobbiga just nu är att vänta på svaren om vilken sort av cancer det är och sen ska den graderas i skala 1-4. Runt den 19e blir det. Men jag försöker inte att tänka så mkt på det just nu utan bara vara och sen ta dem nyheterna då. Jag hoppas iaf att han får vara hemma till jul.
Men så ligger det till nu iaf. Lite positivt iaf mitt i det svarta =)
Puss pappa!!
Var iaf uppe hos pappa i måndags en kortis. Han låg på uppvaket fortfarande eftersom dem inte vågade flytta honom efter anfallen.
Kändes inte som om det var min pappa som låg där, han som brukar vara pigg och glad var trött och ledsen. Johanna och jag grät när vi såg honom. Vilket självklart inte var så bra eftersom han började gråta. Det var jobbigt att se honom, jag kunde absolut inte titta på operationssåret. Tack gode gud så satt syrran på den sidan.
Vi var där ca en kvart sen fick han somna om. Men när han såg oss blev han glad och sa -Där är mina gummor =)
När jag satt på bussen hem blev jag så himla trött. Jag kände mig så lättad över att ha fått träffa honom och berätta hur mkt jag älskar honom. Satt nästan och somnade =)
Första natten på nästan en vecka jag äntligen kunde sova en hel natt utan att ligga vaken och tänka och oroa mig. Till och med barnen sov hela natten =) Och bara för det så vaknade jag trött och hade huvudvärk för att ja sovit för mkt men det gick över.
Men nattsömnen har varit okej sen dess iaf.
Idag jobbade jag bara till 15, skulle gått stängning men dem förstår mig ju på jobbet och ställer upp så jag får åka upp och hälsa på. Nu låg han på plan 18 i ett vanligt rum med 3 andra. Och man kan säga att det var skillnad på honom. Piggare (lite trött endå pga medicinerna), gladare och han har fått tillbaka känseln i vänstra armen (inte riktigt helt men han kan klä på sig själv) Så vi satt och fikade och skämtade och skrattade. Förhoppningsvis om inget mer dyker upp så får Marie hem honom till helgen. Det första hon skulle göra sa hon var att fixa ett varmt bubbelbad och lättöl till honom =) Det lät inte så dumt tyckte han.
Det jobbiga just nu är att vänta på svaren om vilken sort av cancer det är och sen ska den graderas i skala 1-4. Runt den 19e blir det. Men jag försöker inte att tänka så mkt på det just nu utan bara vara och sen ta dem nyheterna då. Jag hoppas iaf att han får vara hemma till jul.
Men så ligger det till nu iaf. Lite positivt iaf mitt i det svarta =)
Puss pappa!!
*gäsp*
Klart jag är trött, har inte sovit en blund i natt. Inte efter maries samtal. Hon rongde i går kväll och sa att hon tyckte att vi skulle få komma upp till honom, så har vi iaf träffat honom i fall han skulle....... vill inte ens säga lr skriva det.
Har vart så orolig att någon skulle ringa i natt. Att man inte skulle hinna. Jag har inte träffat honom sen i torsdags när han var pigg och rätt glad och lättad.
Jag vet att jag kommer bryta ihop när jag ser honom. Speciellt om han får ett anfall inför oss.
"pust" vad som helst för att han ska klara det här alltså!!
Som ni förstår kommer min blogg att till största del handla om pappa nu. Min älskade pappa!
Har vart så orolig att någon skulle ringa i natt. Att man inte skulle hinna. Jag har inte träffat honom sen i torsdags när han var pigg och rätt glad och lättad.
Jag vet att jag kommer bryta ihop när jag ser honom. Speciellt om han får ett anfall inför oss.
"pust" vad som helst för att han ska klara det här alltså!!
Som ni förstår kommer min blogg att till största del handla om pappa nu. Min älskade pappa!
Frustrerande.
Man hoppas och hoppas och tänker och tänker, bara det inte kommer mer dåliga nyheter.
Har väntat på pappas samtal idag men det kom inget. Till slut ringde jag Marie och hon ringde upp. Då var hon på väg hem efter att sköterskorna sagt åt henne att hon måste hem och vila och äta.
Självklart ville hon ju inte det men hon kan endå inget göra eftersom han fortfarande ligger på uppvaket, 2 dygn efter op.
Dem vågar inte flytta honom, idag har han haft allvarliga epilepsi anfall och en blödning i hjärnan. Han får lugnande, smärtstillande och koagulerande medicin för att stoppa sippringen. Är så jävla rädd att han inte ska orka ta sig igenom det här. Hur mkt klarar hans kropp lr hjärta? Vill inte tänka men det är oundvikligt. Jag hoppas verkligen att vi kan åka upp och hälsa på i morgon. Är rädd att vi inte ska hinna se honom utan att något kommer och hända.
Tack alla för att ni tänker på honom och oss. Det hjälper att veta att så många bryr sig.
En stor kram och puss till er!
Vår älskade pappa och morfar nu i sommar. Inte kan man tro att det finns något ont i honom då =(
Älskar dig pappa!!!
Har väntat på pappas samtal idag men det kom inget. Till slut ringde jag Marie och hon ringde upp. Då var hon på väg hem efter att sköterskorna sagt åt henne att hon måste hem och vila och äta.
Självklart ville hon ju inte det men hon kan endå inget göra eftersom han fortfarande ligger på uppvaket, 2 dygn efter op.
Dem vågar inte flytta honom, idag har han haft allvarliga epilepsi anfall och en blödning i hjärnan. Han får lugnande, smärtstillande och koagulerande medicin för att stoppa sippringen. Är så jävla rädd att han inte ska orka ta sig igenom det här. Hur mkt klarar hans kropp lr hjärta? Vill inte tänka men det är oundvikligt. Jag hoppas verkligen att vi kan åka upp och hälsa på i morgon. Är rädd att vi inte ska hinna se honom utan att något kommer och hända.
Tack alla för att ni tänker på honom och oss. Det hjälper att veta att så många bryr sig.
En stor kram och puss till er!
Vår älskade pappa och morfar nu i sommar. Inte kan man tro att det finns något ont i honom då =(
Älskar dig pappa!!!
Som en jäkla mardröm
som jag vill vakna ur nu. NU! Men det går inte. För det är ingen dröm. Det är verklighet, men aldrig i mitt liv så har något känts så overkligt.
I tisdag kom första chocken. Hjärntumör men när självaste JH tog sig ann pappa i torsdag så sa han att det var en vätskefylld cysta, ofarlig och satt på ett bra ställe som det inte var några problem med. En sten föll. Och när vi var uppe satt vi och pratade och till och med skrattade av lättnad. Men när syster och jag precis skulle gå på bussen så säger hon att när Marie ringer efter op så kommer hon gråta. "Ja, av lättnad ja, tänkte jag"
I fredags på jobbet pratade vi om allt vad det innebar med operation. Alla på jobbet känner någon som har/haft sånt. Det sista jag och Katarina sa innan jag åkte hem var att det skulle gå så bra.
Hinner väl bara vara hemma ca 2 timmar. Försöker pynta lite, Tova har slocknat i soffan och jag är i köket och hämtar lite saker och är på väg in i tvrummet när Johanna störtar in. Hon gråter, snabbt intalar jag mig att det är glädjetårar men jag blir alldeles stel. -Den var elak! säger hon. Jag tappar allt jag har i famnen och frågar om han är död. Men det var han inte. Men i stället för en ofarlig cysta var hela en stor blålila tumör. Dessutom hade dem inte fått bort allt, så i dagsläget vet vi att en op till kommer att behövas och sen antar jag att det blir strålning.
Syster hade pratat med Marie i går kväll efter att Marie hade varit hos pappa. Hon hade pratat med läkaren och det ser inte ljust ut alls. Magnetröntgen hade gjorts igår och dem tror att cancern spritt sig. Min fråga är då? Hur länge har han gått med det här? Hur kan det sprida sig på 2 dar? Och sen tar provsvaren på tumören ca 2 v. Och då får vi reda på vilken grad av cancer det är och om det kan göra något.
Var hos barnens pappa när syster ringde, tack och lov sov barnen och jag var inte ensam. För jag bröt ihop, ännu en gång.
Känns fortfarande overkligt fast jag suttit och skrivit om det och läst igenom det minst 10 ggr.
Jag hoppas pappa orkar med besök idag lr i morgon. Vill träffa honom för han ska veta hur mkt jag älskar honom och tänker på honom. Och dessutom vill jag prata med hans läkare.
Love you daddy!
I tisdag kom första chocken. Hjärntumör men när självaste JH tog sig ann pappa i torsdag så sa han att det var en vätskefylld cysta, ofarlig och satt på ett bra ställe som det inte var några problem med. En sten föll. Och när vi var uppe satt vi och pratade och till och med skrattade av lättnad. Men när syster och jag precis skulle gå på bussen så säger hon att när Marie ringer efter op så kommer hon gråta. "Ja, av lättnad ja, tänkte jag"
I fredags på jobbet pratade vi om allt vad det innebar med operation. Alla på jobbet känner någon som har/haft sånt. Det sista jag och Katarina sa innan jag åkte hem var att det skulle gå så bra.
Hinner väl bara vara hemma ca 2 timmar. Försöker pynta lite, Tova har slocknat i soffan och jag är i köket och hämtar lite saker och är på väg in i tvrummet när Johanna störtar in. Hon gråter, snabbt intalar jag mig att det är glädjetårar men jag blir alldeles stel. -Den var elak! säger hon. Jag tappar allt jag har i famnen och frågar om han är död. Men det var han inte. Men i stället för en ofarlig cysta var hela en stor blålila tumör. Dessutom hade dem inte fått bort allt, så i dagsläget vet vi att en op till kommer att behövas och sen antar jag att det blir strålning.
Syster hade pratat med Marie i går kväll efter att Marie hade varit hos pappa. Hon hade pratat med läkaren och det ser inte ljust ut alls. Magnetröntgen hade gjorts igår och dem tror att cancern spritt sig. Min fråga är då? Hur länge har han gått med det här? Hur kan det sprida sig på 2 dar? Och sen tar provsvaren på tumören ca 2 v. Och då får vi reda på vilken grad av cancer det är och om det kan göra något.
Var hos barnens pappa när syster ringde, tack och lov sov barnen och jag var inte ensam. För jag bröt ihop, ännu en gång.
Känns fortfarande overkligt fast jag suttit och skrivit om det och läst igenom det minst 10 ggr.
Jag hoppas pappa orkar med besök idag lr i morgon. Vill träffa honom för han ska veta hur mkt jag älskar honom och tänker på honom. Och dessutom vill jag prata med hans läkare.
Love you daddy!
Känns som om allt är en mardröm...
Det har inte riktigt smält in i huvudet. För första gången i mitt liv så bad jag till GUD i tisdags kväll. För en gångs skull bad jag att han skulle finnas och se över min älskade pappa.
Det är svårt och skriva, gråten sitter som en klump i halsen men jag ska försöka..
Pappa har haft problem med armen, att den inte riktigt går att styra, lr greppa saker och han har känsel bortfall. Han har vart hos läkare och sjukrehab i sammanlagt 2-3 månader. I tisdag efter jobbet när jag kom hem så knackade det helt plötsligt på dörren och där står min syster. Jag var precis på väg att gå ut och röka och bad henne följa med men hon sa att hon ville prata med mig först. Frågande sätter jag mig i soffan och hon säger att pappa är inlagd. Som ett pistolskott kommer alla tankar. Hjärtattack? Stroke?`Olycka?
Nej, då hade han fått komma upp akut efter att hans fru hade ringt till Akut enheten och beskrivit symtomen, dem tyckte att han skulle komma direkt. In i skicktröntgen och sen hade läkaren sagt att dem trodde han hade en hjärntumör.
Det kändes som om någon drog undan benen på mig. Du skämtar sa jag till henne.. Men vem skulle skämta om en sådan sak.... MIN älskade far, hjärntumör?? Innan jag skulle lägga mig så brast det.
Kämpigt att gå upp på morgonen, hade möte och jobb som väntade men tankarna var ju självklart på ett helt annat håll. På eftermiddagen ringde jag min mamma och frågade om hon visste något eftersom min syster skulle dit och hälsa på. Då hade dem iaf lite bättre nyheter. Ingen hjärntumör men en 6 cm stor vätskefylld cysta. 6 cm!! Den ligger bra till och dem slipper skrapa något på vävnaden, men däremot så såg dem att det kan finnas något inuti (vad det är får provsvaren visa). Men en stor sten föll från mitt hjärta. Då vet vi att det är något lättare iaf.
Idag åkte jag och min syster upp och hälsade på. Det var verkligen känslomässigt. men då kom han med lite nyheter till. I morgon fredag ska han opereras. Tack gode gud att Marie och Gun jobbar på US så att dem kunde ordna det mkt snabbare. Annars kanske han hade behövt ligga över jul. Jobbar i morgon med, hoppas jag kan fokusera men jag tror att bara går hemma och vänta och tänka är mkt värre. Men jag kommer nog inte att kunna lägga mig för natten förrän jag fått meddelande från Marie att han vaknat upp efter OP.
Självklart är det mkt framför honom nu. Men han vet hur mkt vi älskar honom.
Att se honom så sårbar, min pappa. Fick mig verkligen att inse att man inte ska ta sina föräldrar för givet. För en dag finns dem inte där längre. Tänk på det, för det gör jag.
Älskar dig pappa och jag tänker på dig hela tiden!!
Det är svårt och skriva, gråten sitter som en klump i halsen men jag ska försöka..
Pappa har haft problem med armen, att den inte riktigt går att styra, lr greppa saker och han har känsel bortfall. Han har vart hos läkare och sjukrehab i sammanlagt 2-3 månader. I tisdag efter jobbet när jag kom hem så knackade det helt plötsligt på dörren och där står min syster. Jag var precis på väg att gå ut och röka och bad henne följa med men hon sa att hon ville prata med mig först. Frågande sätter jag mig i soffan och hon säger att pappa är inlagd. Som ett pistolskott kommer alla tankar. Hjärtattack? Stroke?`Olycka?
Nej, då hade han fått komma upp akut efter att hans fru hade ringt till Akut enheten och beskrivit symtomen, dem tyckte att han skulle komma direkt. In i skicktröntgen och sen hade läkaren sagt att dem trodde han hade en hjärntumör.
Det kändes som om någon drog undan benen på mig. Du skämtar sa jag till henne.. Men vem skulle skämta om en sådan sak.... MIN älskade far, hjärntumör?? Innan jag skulle lägga mig så brast det.
Kämpigt att gå upp på morgonen, hade möte och jobb som väntade men tankarna var ju självklart på ett helt annat håll. På eftermiddagen ringde jag min mamma och frågade om hon visste något eftersom min syster skulle dit och hälsa på. Då hade dem iaf lite bättre nyheter. Ingen hjärntumör men en 6 cm stor vätskefylld cysta. 6 cm!! Den ligger bra till och dem slipper skrapa något på vävnaden, men däremot så såg dem att det kan finnas något inuti (vad det är får provsvaren visa). Men en stor sten föll från mitt hjärta. Då vet vi att det är något lättare iaf.
Idag åkte jag och min syster upp och hälsade på. Det var verkligen känslomässigt. men då kom han med lite nyheter till. I morgon fredag ska han opereras. Tack gode gud att Marie och Gun jobbar på US så att dem kunde ordna det mkt snabbare. Annars kanske han hade behövt ligga över jul. Jobbar i morgon med, hoppas jag kan fokusera men jag tror att bara går hemma och vänta och tänka är mkt värre. Men jag kommer nog inte att kunna lägga mig för natten förrän jag fått meddelande från Marie att han vaknat upp efter OP.
Självklart är det mkt framför honom nu. Men han vet hur mkt vi älskar honom.
Att se honom så sårbar, min pappa. Fick mig verkligen att inse att man inte ska ta sina föräldrar för givet. För en dag finns dem inte där längre. Tänk på det, för det gör jag.
Älskar dig pappa och jag tänker på dig hela tiden!!
