Var är tårarna?
Jag håller på och bryta ihop. Men jag kan inte gråta. Varför kan jag inte gråta?
Det sitter ju en stor klump i halsen. Hjärtat håller på och brista när jag tänker på pappa. Men jag kan inte klämma fram en enda tår.... Jag blir frustrerad för jag vill ju gråta...
Träffade pappa i fredags och kände när han åkte att jag ville gråta. Jag pratade med mamma som grät i lördags och jag blev ledsen när jag såg henne och ville gråta också. Hon frågade mig varför jag inte gråter längre.
Jag vet inte svarade jag. Jag vill mer än annat släppa ut all sorg jag har inom mig.
När jag lämnade henne och var på väg hem till mig där Johan väntade kände jag klumpen mer än nånsin. Nu äntligen tänkte jag, kommer jag gråta. Jag pratade med Johan men inte kunde jag släppa ut nåt....
Det förtät mig det här. Att inte kunna gråta, alla försök slutar i en enda stor klump som känns som om den ska kväva mig i stället.
Jag älskar pappa så jäkla mkt men kan inte klämma fram en enda tår. Vad är felet med mig??
Jag hoppas jag bryter ihop mitt framför läkaren på torsdag. För som det är nu så är det jäkligt svårt att spela en hög roll på jobbet. Att alltid gå med ett stort leende inför kunderna, sånt suger musten ur en.....
