Usch vilken start på denna dag.
Gick ut på altan för att ta mitt morgonkaffe + cigg, vattna min tomat o bara slappa. Ser min granne stå en bit bort o ropa på sin översta granne om o om igen. Då ser hon mig o ropar. Hon är helt förstörd. Då har hennes golden som bara är 3-4 år fått ett ep anfall. Ja bara släpper det jag håller i o springer dit. Möts av lajka utanför staketet o det var verkligen ett skäll/gnäll på hjälp hon gjorde. För när hon såg att jag kom så drog hon iväg till sin matte o vän o väntade in mig där. Vet inte vad ja kan hjälpa med men jag ville vara där med henne. Hon skakade så hon knappt kunde stå.
Till saken är den att det är andra anfallet på ca 2-3 månader. Första gången berodde det på kraftig borelia. Han fick en kraftig dos antibiotika och äter förebyggande tabletter för anfallen men ändå fick han ett nytt.
Det var det vidrigaste jag sett när jag kom fram, han bara skakade o sparkade, fradgan bara löddrade sig.
Ja sa åt henne att springa upp till sin granne lr ringa sin man. Jag ser efter hundarna, lajka som inte får gå nära för risken att bli biten o rambo så att han inte drar iväg när han vaknar till. Efter en stund vaknar han till o halvsitter upp, ögonen är kolsvarta o rullar bakåt då o då, saliven bara rinner ur munnen. Jag pratar lugnt med honom men tystnar när han ser på mig med en sån obehaglick uppsyn. Han börjar morra o försöker resa sig upp så jag backar.
Precis när han kommit upp på fötter så kommer gunilla ut med telefonen. Då är han på väg mot mig med ostadiga ben o morret långt ner i halsen. Jag backar igen o börjar bli rädd. Vet att man inte kan lita på honom nu. Efter ett tag slutar morret men man undviker att komma honom för nära. Tankarna på boken Cujo kommer upp i skallen, fast den handlade om rabies i stället. Men synen var nästan densamma.
Hennes man skulle åka hem direkt o köra rambo till veterinären. Hoppas borelian inte gjort permanent skada. Svårt att riktigt lita på honom nu efter 2 anfall o mina barn har alltid lekt med dem båda, men nu får man väl först o främst se om han kommer hem igen. Hoppas dem gör det som är bäst för honom. Hemskt o se honom lida men går det att stoppa med starkare tabletter så vore det ju toppen. Han är ju så underbar!
Mina tankar idag går till hela den familjen, inte bara han som lider utan alla andra också.
Till saken är den att det är andra anfallet på ca 2-3 månader. Första gången berodde det på kraftig borelia. Han fick en kraftig dos antibiotika och äter förebyggande tabletter för anfallen men ändå fick han ett nytt.
Det var det vidrigaste jag sett när jag kom fram, han bara skakade o sparkade, fradgan bara löddrade sig.
Ja sa åt henne att springa upp till sin granne lr ringa sin man. Jag ser efter hundarna, lajka som inte får gå nära för risken att bli biten o rambo så att han inte drar iväg när han vaknar till. Efter en stund vaknar han till o halvsitter upp, ögonen är kolsvarta o rullar bakåt då o då, saliven bara rinner ur munnen. Jag pratar lugnt med honom men tystnar när han ser på mig med en sån obehaglick uppsyn. Han börjar morra o försöker resa sig upp så jag backar.
Precis när han kommit upp på fötter så kommer gunilla ut med telefonen. Då är han på väg mot mig med ostadiga ben o morret långt ner i halsen. Jag backar igen o börjar bli rädd. Vet att man inte kan lita på honom nu. Efter ett tag slutar morret men man undviker att komma honom för nära. Tankarna på boken Cujo kommer upp i skallen, fast den handlade om rabies i stället. Men synen var nästan densamma.
Hennes man skulle åka hem direkt o köra rambo till veterinären. Hoppas borelian inte gjort permanent skada. Svårt att riktigt lita på honom nu efter 2 anfall o mina barn har alltid lekt med dem båda, men nu får man väl först o främst se om han kommer hem igen. Hoppas dem gör det som är bäst för honom. Hemskt o se honom lida men går det att stoppa med starkare tabletter så vore det ju toppen. Han är ju så underbar!
Mina tankar idag går till hela den familjen, inte bara han som lider utan alla andra också.
Kommentarer
Trackback
