LovelyLife

Jag sitter och tänker, o som valigt alldeles för mycket. Sitter och tänker på pappa och hur mycket jag saknar honom.
Hur mycket han kämpade för våran skull och speciellt att få leva tills hans 3e barnbarn kom till världen.
Hur glad han blev för sitt första barnbarn och för sitt andra, speciellt att det var just en pojke.
-Nu kan jag lära honom spela fotboll, sa han med glädje i rösten. Fotboll har alltid varit pappas passion, han spelade mycket i korpfotboll när han var yngre och titta mycket på TV i äldre dar.

En friluftsmänniska var han, vi hade landet och vi var jämt utomhus, i ur och skur. Vi åkte till hans föräldrars sommarställe och vandrade i skogen, högg ved och hjälpte dem med allt som behövdes. Där har man en person som alltid ställde upp =)

Jag vet inte vad jag ska tro om döden. Jag vill inte att det bara ska ta slut så jag hoppas det finns ett ställe där alla är som vanliga igen. Utan smärta, sjukdomar utan dem är hela.

Satt ute en kväll på altan efter nyår precis. Satt och tittade upp på den stjärnklara himmlen och grät. Jag viskade ut i mörkret.
-Pappa, om du finns med oss och vakar över oss, ge mig ett tecken.
Och rakt ovanför mig faller en stjärna.
Kanske låter konstigt för er andra men för mig var det ett tecken =)

Samma dag pappa gick bort spatserade 3 st rådjur på baksidan vid deras hus, samma dag vi åker på begravningen går en jättefin räv vid vägskanten. Pappa älskade djur och vi vill tro att det var ett sätt att visa att han alltid kommer vara med oss.